- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1928. Allmänna avdelningen /
252

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 24. 16 juni 1928 - Principerna för självkostnadsberäkning och industribokföring, diskussion med inledningsföredrag, av U. Forsberg - Diskussion, av Ragnar Liljeblad, A. Ter Vehn, N. Fredriksson, referat av Fmn.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

252

TEKNISK TIDSKRIFT

11 FEBr. 1928

ingenjörerna och handelsteknikerna på varje plats sitta
hredvid varandra. De böra utbyta tankar om frågor, som
dock äro av intresse för dem båda.

Undervisningsrådet N. Fredriksson hade med synnerlig
glädje funnit förevarande ämne på mötesprogrammet. För
tjugo år sedan skulle det varit otänkbart att få fram ett
sådant ämne till dylik diskussion dels på grund av att det
icke fanns material därför, dels, och framförallt kanske, på
grund av att folk då icke ville tala om sådana saker. Det
var då affärshemligheter. Vid den tiden hade man
emellertid funnit nödigt att tala öppet med varandra i fråga om
arbetslöner m. m., men det vore nu glädjande om vi snart
kunde göra på samma sätt även beträffande företagens
självkostnadsberäkningar.

Det är icke på siffrorna, som ett företags
konkurrensförmåga beror, utan den beror på affärsledningen och de
tekniska och lokala förutsättningarna, som givetvis icke kunna
efterbildas bara på grundvalen av några siffror. Den som
nöjer sig med att efterbilda kommer för resten nästan
alltid för sent.

Då det visat sig råda stor förbistring ifråga om
benämningarna på förevarande område och innebörden av olika
benämningar vände sig skolöverstyrelsen för en tid sedan
till Svenska industriens standardkommission i en skrivelse,
som föranledde den utredning, som den föregående talaren
nämnde om. Man hoppas att denna utredning av
terminologien skall mötas av förståelse och leda till ett sådant
resultat, att vi verkligen få en enhetlig terminologi att använda
för undervisningen och även i det praktiska livet.

Direktör Forsberg använde i början av sitt föredrag
uttrycken produktiv och improduktiv avlöning samt
produktivt och improduktivt arbete. Tal. önskade, att vi kunde
komma ifrån dessa uttryck "produktivt" och
"improduktivt", vilka väckt mycken förargelse, särskilt inom
arbetarekretsar, där man gärna anser alla andra än kroppsarbetarna
improduktiva. Transportarbetare och renhållningsarbetare
äro alla nödvändiga för produktionen, alltså lika fullt
produktiva som en svarvare. Under den tid man sätter upp ett
arbetsstycke, produceras ingenting. Under den tid
maskinen ställes om, produceras heller ingenting. Benämningarna
"produktivt" och "improduktivt" äro sålunda missvisande.
Det är därför bättre nyttja uttrycken "direkt" och
"indirekt". Man bör kunna tala om direkta och indirekta
arbetskostnader lika väl som man talar om direkta och indirekta
omkostnader i andra avseenden.

Tal. ville ansluta sig till överingenjör Liljeblads
uttalande, att man konsekvent bör räkna med räntan på hela
det i företaget för produktionen använda kapitalet, vare sig
det är eget eller upplånat, vare sig det användes till fasta
anläggningskostnader eller ingår i lager. Naturligtvis kan
man icke följa med alla fluktuationer i lagerbeståndet, men
någon norm bör man ändå kunna använda. Om man icke
räknar med ränta på hela det i företaget använda kapitalet,
blir det ju alldeles omöjligt att göra jämförelser. Ett
företag har mycket stora, ett annat små skulder och då skulle
kostnadsberäkningen gestalta sig helt olika.

Direktör Forsberg kunde på grund av den knappa tiden
icke ingå på svaromål i alla punkterna, utan måste
begränsa sig till några frågor.

Då här talats om, att kostnadsberäkningen icke skall
tjäna något självändamål, hade ej beaktats, att tal. i sitt
inledningsföredrag sökt betona, att vissa fördelar,
naturligtvis utöver de direkta för varje enskild verkstad, skulle
vinnas, om principerna för självkostnadsberäkningen kunde
standardiseras. Det hela såge dock rätt betänkligt ut, då
så olika uppfattningar råda och detta synbarligen främst
beroende på, att begreppet självkostnad eller
tillverkningskostnad är mer eller mindre flytande, vilket i sin tur är
beroende på, att densamma icke är fast förbunden med
huvudbokföringen. Detta ansåg tal. absolut nödvändigt för att
tillförlitliga självkostnader och i samband därmed riktiga
varuvärden i balansen skola erhållas. Det har framhållits,

att man i regel här i Sverige är mycket noga ifråga om
balans- resp. vinst- och förlustkontot i stora drag, men icke
ägnar samma noggrannhet åt fördelningen av vinster och
förluster inom företaget. Genom en riktigt genomförd
självkostnadsbokföring, kontrollerad genom
standardkostnadsberäkningar och sammanbunden med huvudbokföringen,
får man all den detaljkontroll, som härvid kan begäras.

Ett av de viktigaste skälen, varför tal. anser, att ränta
ej bör medtagas som en omkostnad i tillverkningskostnaden
är, att densamma är en avkastning av i fabrikationen
bundet såväl fast som rörligt kapital, alltså en vinst. Har man
konstaterat, att för viss del av tillverkningen den
procentuella vinsten å däri bundet kapital är mindre än vad man
väntat och lägre än för tillverkningen i övrigt, får en
detaljundersökning fastställa, huruvida mera kapital än
nödvändigt bundits i denna del av tillverkningen, eller huruvida
tillverkningen i fråga är av den art, att den fordrar en
större kapitalinvestering och på grund därav samt av
gällande prisläge ev. icke kan giva samma vinst som den övriga
tillverkningen.

Beträffande avskrivningarnas storlek underströk tal., att
detta är en omdömes- resp. erfarenhetssak. Ha emellertid
avskrivningarna varit för låga, blir följden den, att man
drabbas av en större omkostnad det år, maskinen måste
utrangeras. Härav framgår, att avskrivningarna till sin natur
äro en verklig omkostnad och, för att få möjligast likformiga
självkostnad, gäller det att så nära som möjligt fördela
desamma över de år maskinen kan effektivt utnyttjas.
Självklart är, att, om för kort avskrivningstid beräknas, man då
även får en oriktig fördelning av omkostnaderna för
ifrågavarande maskin. Någon ytterligare avskrivning, sedan
maskinen nedskrivits till 0, kan givetvis icke äga rum.

I samband med en standardisering av terminologin
inom självkostnadsberäkningar och industriell bokföring har
just i dagarna framkommit étt förslag från en särskild
kommitté, tillsatt av Svenska industriens
standardiseringskornmission, och ställde sig tal. mycket frågande och trodde,
utan att göra någon anmärkning över huvud, att det vore
ett fel, om ingenjörerna tillsammans med vissa
vetenskapsmän pä området gå ut och försöka bygga upp en
terminologi av detta slag. Man måste härvid taga med praktiska
bokföringsmän i arbetet, annars få vi ingenting, som är
användbart för industrien.

överingenjör Liljeblad: Då direktör Forsberg frågat,
vilken ränta som skall medräknas, måste svaret bliva att
denna är olika för olika företag liksom avskrivningarna. Ett
företag är mycket riskfullt och man vet icke, hur det blir
om fem år och därför får man beräkna kraftiga
avskrivningar, liksom företaget får betala hög ränta, om det vill
låna. I ett solitt företag, som stabiliserats sedan många
år, behöver man icke taga så stor hänsyn till riskerna.
Avskrivningen kan räknas mindre och den ränta, man
behöver betala är lägre, överhuvud taget bör räntan räknas
med den ränta, som företaget måste betala om det vill låna.

Undervisningsrådet Fredriksson: Efterkalkyl såväl som
förkalkyl ha ju till uppgift att fastställa de verkliga
kostnaderna, samtliga verkliga kostnader, såvitt möjligt, för en
produktion. Lika väl som man inräknar arbetskostnader,
materialkostnader samt avskrivning på byggnader och
maskiner, måste man för att fastställa de verkliga kostnaderna
också räkna med kostnaden för kapitalet, vare sig det är
eget eller upplånat. Gör man icke det, kan man icke få en
riktig fördelning av kapitalkostnaden på de olika
produkterna. De draga icke alla procentuellt lika kapitalkostnad.
Visserligen är det egna kapitalets förräntning beroende av,
huru företaget går, men vid en rationell kalkyl, måste
kapitalet tillgodoräknas sin betalning, den skäliga räntan, även
om den sedan ej alltid kan tagas ut.

Föreningen beslöt uppdraga åt styrelsen att genom
tillsättande av en kommitté eller på annat sätt söka få de vid
diskussionen framförda frågorna ytterligare klarlagda.

Fmn.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:07:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1928a/0260.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free