- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1928. Allmänna avdelningen /
253

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 25. 23 juni 1928 - Yrkesutbildningsproblemet och den mekaniska verkstadsindustrien, av Alex. Berglund

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TekniskTidskrift

UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN

ALLMÄNNA AVDELNINGEN 25

Huvudredaktör: CARL KLEMAN

INNEHÅLL: Yrkesutbildningsproblemet och den mekaniska verkstadsindustrien, av läroverksadjunkt Alex. Berglund.
— Reklamväsen, standardisering och systematik. — Användningen av kadmium som rostskyddsmedel enligt
Udylite-processen. — Notiser. — Litteratur. — Tekniska föreningar.

YRKESUTBILDNINGSPROBLEMET OCH DEN MEKANISKA

VERKSTADSINDUSTRIEN.

Av läroverksadjunkt ALEX. BERGLUND.

Det torde vara få fack, inom vilka på ett eller ett par
årtionden en så förändrad uppfattning framträtt,
angående vad begreppet kunnig yrkesman innebär, som
inom den mekaniska verkstadsindustrien. På grund av
teknikens framåtskridande och arbetsorganisationens
utveckling hava ständigt nya problem kommit att
framträda vid utarbetandet av normer för en yrkesutbildning,
som fyller verkstadsindustriens behov, och situationen
skulle hos oss varit ohållbar, därest ej de ändrade
förhållandena framträtt med långt mindre krav på allsidig
yrkesskicklighet än dem, som tidigare framförts.
Utvecklingen synes nu rent av i många avseenden peka
mot, att speciella åtgärder för yrkesutbildning inom den
mekaniska verkstadsindustrien böra vara överflödiga.
Är denna tendens reell, skulle därmed ett behov av en
lärlingsutbildning på ifrågavarande område ej föreligga.

Av ålder har lärlingsutbildningen ansetts utgöra ett
led i de skilda processer, som samverka till näringslivets
produktion. Under senare tid har dessutom och kanske
i främsta rummet, så åtminstone hos oss,
lärlingsutbildningen velat fattats främst såsom varande av direkt
social natur. Det är givetvis svårt att avgöra, vilkendera
av dessa synpunkter är mest riktig. Man gripes dock av
ett visst tvivel beträffande vårt släktes förmåga att
försörja sig självt inför de nyare strömningarna inom
skolverksamhetens och socialpolitikens arbetsområden i
övrigt med den tendens att under strävan att minska
ansvaret för den enskilde slappa det ansvar, denne måste
känna för sig själv och sin blivande arbetsuppgift. Det
skall ej bestridas, att yrkesutbildningen är en social
angelägenhet, som behöver en lösning. Denna kan dock
vinnas först efter en mera tillfredsställande utredning
än den, som ernås genom konjunkturbetonåde
socialpolitiska talesätt; yrkesutbildningen måste ställas i
tillförlitlig relation till de samhälleliga funktionerna, Så har
ännu ej skett hos oss, och tills så sker torde det vara
lämpligt att ställa sig avvaktande till en
lärlingsutbildning, som i högre grad sluter sig till renodlade sociala
välfärdsåtgärder och som rent av tangerar filantropisk
verksamhet.

Industriens uppgift är att producera, och i en sund
produktion ligger en stor social verksamhet, även om
denna ej utåt bär etiketten av social välfärdsåtgärd. För
industriens del måste lärlingsutbildningen vara ett led i
industriens produktion, och jag tror, att det än så länge
är nödvändigt att betrakta lärlingsutbildningen från en
dylik synpunkt, därest man vill stå på fast grund.

Då man från teoretisk synpunkt vill ernå en
uppfattning om vad som fordras av utbildning hos anställda i

ett visst yrke, måste man först söka vinna en tillförlitlig
bild av produktionsförloppet inom yrket. Härvid liar
man att främst utreda arbetsfördelningen vid
produktionsförloppet och därefter klarlägga de
arbetsförfaranden, som hava att verkställas inom varje mera avgränsat
arbetsområde. Vid en strängt genomförd arbetsfördelning,
eller där med andra ord en stark specialisering föreligger,
bör, därest inga förändringar inom
produktionsförfarandet äro att förvänta, den enskilde arbetarens utbildning
kunna begränsas till inlärandet av det relativa fåtal
arbetsoperationer, som den verkställda arbetsanalysen
påvisat erforderliga inom hans avgränsade arbetsområde.
Den all-round utbildning, som tidigare varit erforderlig,
blir självfallet överflödig. I den mån specialiseringen
inom ett företag är mindre genomförd, torde det
förekomma, att en och samma arbetare allt mer tilldelas
arbeten av olikartad beskaffenhet. En rationell arbetar^
utbildning måste taga hänsyn även till detta förhållande
och åvägabringa en utbildning, som möjliggör en viss
flyttbarhet av arbetarna inom företaget. I ännu liögre
grad gäller det att vid arbetarutbildningen taga hänsyn
till denna arbetskraftens rörlighet, därest man avser att
tillgodose en hel industrigrens behov av yrkeskunniga
arbetare, då självfallet arbetare, som vinna anställning vid
ett nytt företag, ej med visshet kunna påräkna att
tilldelas arbetsuppgifter av helt samma art, som dem
varmed de tidigare varit sysselsatta.

Förutom den anpassning, som yrkesutbildningen måste
vidkännas med avseende å den här berörda
specialiseringen inom yrket och arbetskraftens rörlighet, måste
yrkesutbildningen ävenså, då den avser att tillgodose
en hel industrigrens behov, taga hänsyn till ett tredje
villkor, tendensen i industriens utveckling. Föreligger
inom industrigrenen ingen förändring ifråga om det
tekniska förfarandet, och är det att förvänta, att
industrigrenens produktion år från år i stort sett blir av samma
omfång, har arbetarutbildningen enbart att täcka den
förlust av yrkeskunniga, som förorsakas genom hög ålder
eller andra mera tillfälliga orsaker. Tillkommer en ökad
produktion, men teknikens utveckling ej utövar
inflytande på vare sig antalet anställda för viss
produktions-kvantitet eller förhållandet mellan antalet yrkeskunniga
och icke yrkeskunniga, gör sig ett behov av ökning
beträffande de yrkeskunnigas antal gällande.

Här senast omnämnda förhållande kan synas så
självfallet, att det ej behövt angivas. Icke desto mindre
har detsamma ej tagits i betraktande vare sig hos oss
eller i andra länder, då det gällt att utforma anordningar
för en tillfredsställande arbetarutbildning. Skälet
härtill torde främst vara att söka i den omständigheten, att

23 JUNI
1928

ÅRGÅNG
58

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:07:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1928a/0261.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free