Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 25. 23 juni 1928 - Yrkesutbildningsproblemet och den mekaniska verkstadsindustrien, av Alex. Berglund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
254
TEKNISK TIDSKRIFT
11 FEBr. 1928
för Europas vidkommande den ökning av antalet
erforderliga yrkeskunniga, vilken borde varit en följd av den
industriella expansionen, mer än väl kompenserats av den
minskning av antalet, som uppstått i följd av teknikens
utveckling. Beträffande Amerika hava så många mera
orgelbundet verkande faktorer utövat inflytande på
yrkesutbildningen, att även om denna ej medvetet tagit
sikte på att befrämja den industriella kolonisationen av
landet, de gynnsamma ekonomiska villkoren indirekt
kommit att leda till ett starkt befrämjande av
yrkesutbildningen, utan att en rationell anpassning efter
industriella krav därför allmännare framträtt.
Det är måhända naturligt, att de offentliga
utredningar, som förelegat beträffande åtgärder för
yrkesutbildning i vårt land, ej ställt vare sig utbildningens
omfattning eller art i relation till de här angivna
förhållandena utan fastslagit en ökad all round utbildning inom
alla yrken såsom självfallet varande av gagn för
näringslivet och därvid såsom stöd för framförda åsikter
angivit exempel från såväl Tyskland som Amerika.
Emellertid är den samstämmighet ifråga om
erfarenheterna, som föreligger från dessa båda håll i flera
avseenden endast skenbar.
Såsom jag i det efterföljande vill påvisa, hava
förutsättningarna för yrkesutbildningen i mycket varit av
olikartad beskaffenhet och vid en förändring av dessa
förutsättningar givit upphov till olikartade
utbildningsanordningar. Denna omständighet måste man beakta,
då man avser att bedöma anordningarna för
yrkesutbildning inom såväl Tyskland som Amerika, och man måste
ävenså ställa yrkesutbildningens förutsättningar i dessa
länder i relation till svenska förhållanden, då man avser
att draga gagn av den utländska erfarenheten.
Det är under väsentligen senare delen av 1800-talet,
som den industriella utvecklingen inom kulturstaterna så
starkt leder fram mot det produktionstillstånd, i vilket
vi nu befinna oss. Maskinkraftens utnyttjande i
produktionens tjänst och samfärdsmedlens utveckling voro
främst de faktorer, som på känt sätt bidrogo till en
utveckling, vilken kom att giva det manuella arbetet en
allt mer tillbakaträngd plats. De gamla
hantverksprodukterna efterträddes i allt ökad omfattning av
industrialster, och den yrkeskunnighet, som fanns representerad
inom hantverkerierna, togs i industriens tjänst.
Omvälvningen på produktionens område medförde en relativ
minskning i de yrkeskunniga arbetarnas antal, men
denna minskning blev ej nämnvärt märkbar, alldenstund
det absoluta antalet yrkeskunniga ej kunde reduceras på
grund av den genom samfärdsmedlens förbättring
ekonomiskt möjliga stegringen av produktionen. Inom de två
här nämnda staterna hade Tyskland att täcka sitt behov
av yrkeskunniga arbetare genom åtgärder inom landet
självt. Amerika hade i viss mån möjlighet att genom
immigrationen få sitt behov av yrkeskunniga arbetare
fyllt, men den där fortgående kolonisationen gav
produktionen en allt högre accelerad tendens, och åtgärder
måste sökas, genom vilka en kvantitativt och
kvalitativt nöjaktig arbetarutbildning kunde ernås.
I Tyskland medförde utvecklingen en hantverksmässig
all-round utbildning. Successivt omdanades denna
utbildning efter mera skolmässiga linjer, och den
omständigheten, att utbildningen kommit att träda i industriens
tjänst, redan då denna befann sig å ett enligt nutida
förhållanden outvecklat stadium, medförde, att
utbildningsförfarandet kunde anpassa sig relativt väl efter
industriens behov. Relationen mellan de skilda krav
specialiseringen, arbetskraftens rörlighet och produktionens
expansionstendens framförde, blev fortfarande i stort sett
oförändrad, och av denna grund blevo ej mera
djupgående förändringar av yrkesarbetarnas utbildning
erforderliga. En rationalisering av utbildningsförfarandet
genomfördes dock på så sätt, att bibringandet av den
manuella yrkesskickligheten förlades till arbetsplatsen
och inhämtades genom produktivt arbete, under det den
för en utbildning av här omnämnda slag rätt omfattande
yrkesteoretiska skolningen under vanligen en hel dag
per vecka inhämtades inom särskilda skolor, vilka för
övrigt sedermera genom att upptaga visst manuellt
arbete sökte komplettera verkstadens utbildning.
En i viss mån annorlunda beskaffad situation än den,
som framträdde i Tyskland, hade den amerikanska
ar-betarutbildningen att anpassa sig efter. Inom Amerika
hade den industriella produktionen främst att möjliggöra
en kolonisation av rika landvidder, som tidigare ej tagits
i kulturens tjänst, och industrien inriktade sig på en
massfabrikation, som gjorde en stark arbetsfördelning
möjlig. Denna omständighet kom att reducera behovet
av allmän yrkesskicklighet hos industriens anställda.
Självfallet skulle den amerikanska industrien kunnat
uppvisa en enormt högt accelerad produktion, ända till
dess relationen mellan produktionsfaktorerna inom
koloniområdena blivit av samma beskaffenhet som inom
Europas kulturstater, därest ej den friktion, som
ofullkomlighet i de tekniska anordningarna och brister i
distributionen utgjorde, i hög grad dämpat accelerationen. Bland
de tekniska ofullkomligheterna framträdde tydligt bristen
å tillräckligt antal yrkesutbildade. Denna brist täcktes
emellertid delvis därigenom, att yrkeskunniga
attraherades från den gamla världen och rekrytering i någon mån
kunde äga rum inom industrien själv. Speciella
anordningar för yrkesutbildning blevo dock erforderliga, därest
ej den industriella expansionen skulle hämmas. Med
hänsyn till att den amerikanska industrien var mera
specialiserad än den europeiska, förelåg större svårighet
att finna framkomliga vägar för de anställdas utbildning
inom företagen, och man sökte därför genom fristående
verkstadsskolor, trade sehools, tillförsäkra industrien de
kunniga arbetare, som denna var i behov av.
Av alldeles särskilt intresse är att i detta sammanhang
studera det inflytande förändringarna inom produktionen
under krigsåren utövade på anordningarna för
yrkesutbildningen. Inom Tyskland framträdde härvid inga yttre
förändringar. Yrkesutbildningen var inställd på att
tillgodose en produktion, som täckte landets direkta behov
men som jämväl möjliggjorde en ständig
ökningavexport-industrierna. Den vid krigets utbrott stoppade exporten
frigjorde emellertid arbetarmassor för den industriella
mobiliseringen och för industriens del blevo
produktionsförhållandena kvalitativt likartade dem, som tidigare
förelegat. Några nya villkor beträffande
yrkesutbildningen kommo härigenom ej att framträda. Den
amerikanska krigsproduktionen kunde däremot ej uppnå den
utveckling, som de nya ekonomiska förhållandena
med-gåvo, därigenom att landets kolonisation för en tid
begränsades. Andra åtgärder voro erforderliga. Även om
industriens prestationsförmåga väsentligt ökades
därigenom att mycken möda nedlades på tekniskt maskinella
förbättringar, kunde situationen dock ej utnyttjas, med
mindre än att yrkesutbildningsproblemet erhöll en mera
tillfredsställande lösning än den av industriens
representanter allt mer underkända, vilken trade sehools erbjödo.
Då Förenta Staterna inträdde i kriget, överflyttades
lösningen av yrkesutbildningen från att vara en
ekonomisk lämplighetsfråga till att bliva ett nationellt krav,
i samband med att den amerikanska produktionen
inträdde i ett nytt skede genom den starka kontroll, staten
utövade å dess verksamhet. Denna starka kontroll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
