- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1928. Allmänna avdelningen /
257

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 25. 23 juni 1928 - Yrkesutbildningsproblemet och den mekaniska verkstadsindustrien, av Alex. Berglund - Reklamväsen, standardisering och systematik, av Teodor Ekström

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

14 april 1928

ALLMÄNNA AVDELNINGEN

257

har ej lios oss förekommit. Ett slags verkstadsskolor
för yrkesanställda hava vi ägt i de endagsskolor, som
på sin tid förefunnos inom Stockholms stads yrkesskolor.
Elevernas uppdelning i alternerande grupper förelåg ej
vid dessa skolor och ej heller det metodiskt genomförda
samarbetet mellan skolan och arbetsplatsen. Den
anordning, som inom några få verkstadsskolor vidtagits
för att något vänja eleverna vid produktivt arbete och
som går ut på, att eleverna under en kortare tid under
skolkursens senare del skaffas arbete inom ett
producerande företag, är värt allt erkännande. Denna anordning
kan självfallet genomföras endast i undantagsfall, då
företagen i allmänhet icke lämpligen kunna bereda
ungdomar endast tillfällig sysselsättning. Det produktiva
inslaget i utbildningen blir dessutom ej tillfyllest
och kan knappast motverka det improduktiva
arbetsförfarande, som tillämpats under utbildningens
tidigare del.

Vår svenska industri har ej att uppvisa några
jätteföretag, och det torde knappast kunna ifrågasättas, att
ens för de största en självständig lärlingsutbildning av
någon mera genomgripande art skall kunna vara
ekonomiskt försvarlig. Det behov av utbildad arbetskraft,
som framträder, har därför att fyllas genom
gemensamma åtgöranden och härvid erbjuder den kooperativa
skolan ovedersägligen fördelar, vilka syna-s mig böra
utnyttjas. Genom ett samarbete med industrien skola de
svårigheter, som föreligga ifråga om anskaffande av
lämpliga ledare och lärare för skolformen kunna
övervinnas.

Huru nu än den organisatoriska ram kan bliva be-

skaffad, inom vilken yrkesutbildningen bör försiggå,
måste dock. därest man förväntar ett allvarligt
industriellt resultat av utbildningen, en ingående ordnad
kunskap om de förhållanden, varav utbildningen är
beroende, hava samlats, innan det organisatoriska
utbyggandet kan ske. Det ligger självfallet ingen mening i
att utbilda arbetare för industrien, förr än man fått
utrett, vilken arbetarutbildning denna har behov av.
Organisatoriskt vägledande äro lika litet nakna
upplysningar, att erfarenheten visat, att den ena eller andra
utbildningsanordningen är för industrien mycket
tillfredsställande, som kategoriskt framförda åsikter, att
verkstadsindustrien icke numera har behov av någon
yrkesutbildning förutom den, som framkommer utan
direkta åtgöranden. Beträffande ett spörsmål, där
objektiv kunskap står att ernå, äro ej subjektiva synpunkter
tillfyllest. Det sociala krav, som åligger det allmänna
att förhjälpa de unga till en lämplig yrkesutbildning,
kan givetvis ej heller nöjaktigt tillgodoses, förr än
klarhet vunnits angående industriens behov av
yrkesutbildning. Om sålunda yrkesutbildningsfrågan för det
allmänna är av stor betydelse, är frågan för industriens
del, huru obetydligt än industriens behov av utbildad
arbetskraft kan vara. ingalunda betydelselös, då en för
industrien avsedd, otillfredsställande och av förment
sociala grunder tillkommen arbetarutbildning kan
komma att medföra högst avsevärda framtida olägenheter.
En undersökning rörande vår industris
yrkesutbildningsbehov är sålunda av dubbla skäl påkallad.
Industrien kan givetvis själv åvägabringa en dylik, utan
industriens medverkan kan den i varje fall ej tillkomma.

REKLAMVÄSEN, STANDARDISERING OCH SYSTEMATIK.

Att reklamväsendet i stort sett är av nytta ej blott
för den enskilde annonsören, utan för näringslivet i sin
helhet, är vid närmare eftertanke påtagligt. För att
förbättrade arbetsmetoder och material skola finna
användning måste de bekantgöras, eventuellt deras tillvaro
inpräntas i det allmänna medvetandet genom reklam. Att
förbrukarna underrättas om, i vilka avseenden den ena
och andra produkten skilja sig från varandra och var
de kunna erhållas, är lika nödvändigt som att kartor
finnas att tillgå för den som är på resa.

Det är emellertid skillnad på reklam och reklam. I
många fall visar erfarenheten, att den beskrivande,
instruktiva reklamen — den som ej nöjer sig med att
reklamera "Svenssons såpa är bäst" utan klargör v a
r-f ö r denna såpa är bättre än andra — i längden är den
enda effektiva. Detta gäller bland annat rörande
annonseringen av tekniska förnödenheter. Utvecklingen inom
detta område synes även här i landet liksom inom do
stora industriländerna bekräfta uppfattningen, att
annonseringen bör koncentreras till facktidskrifterna ocli
kompletteras genom i artikelform avfattade broschyrer, vari
provningsresultat, tekniska anvisningar m. m. bringas till
fackmännens kännedom.

Att den sistnämnda formen av upplysningsverksamhet
numera bedrives i stor omfattning vet var och en. Ingen
dag förgår utan att några stänk av floden nå brevlådan
i form av kataloger, reklambroschyrer och allehanda
trycksaker. Och att besöka en utställning, t. e. Bygge
och Bo, är att genomvada en springflod av fri lektyr.

En myckenhet av vad man på detta sätt får i händerna
är av instruktivt och intressant innehåll. Säkerligen
undgår en aktningsvärd procent av det dagligen ut-

distribuerade reklamtrycket ödet att omedelbart
förpassas i papperskorgen. Vart tager det vägen? I de flesta
fall lägger mottagaren det åt sidan för att hava adress
och diverse uppgifter till hands, när frågan om
nyanskaffning blir aktuell — för att. när denna tidpunkt
inträder, konstatera att han omöjligen kan återfinna den
katalog, som han just då skulle behöva.

Varpå beror det att eljest ordningsamma människor
ofta äro ur stånd att hålla ordning på denna avdelning
av sitt tekniska bibliotek, som borde vara av rätt stort
värde i arbetet? En av kardinalorsakerna torde vara,
att tillstymmelse till standardisering i pappersformatet
totalt saknas. Ett vanligt sätt att sammanordna lösa
blad och andra inlagor, som skola bevaras för framtida
behov, är ju att sätta in dem i en hålslagspärm. Mycket
troligt är, att mången skulle känna sig manad att lägga
upp en samling av fackbroschyrer enligt detta system,
om möjlighet därtill funnes. Men att få någon fason på
en kollektion, som till formatet varierar mellan en
julgransflaggas och en bordlöpares storlek, synes på
förhand dömt att misslyckas. De betydande summor, som
nedläggas på tryckning och utsändande av
reklamlitteratur, äro till onödigt stor del bortkastade på grund
därav att så litet i denna väg göres för att stimulera
allmänhetens samlarinstinkter. Ett steg i rätt riktning
skulle vara, att reklamtrycket i största möjliga
utsträckning standardiserades till något normalformat. Vilket,
blir expertisens sak att avgöra; kvartoformatet,
motsvarande den allmänt använda typen av firmabrevpapper,
synes ha åtskilligt söm talar för sig.

Nästa problem vid förvaringen av den
teknisk-kommersiella litteraturen är detta: enligt vilket system skall

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:07:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1928a/0265.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free