- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1928. Allmänna avdelningen /
260

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 25. 23 juni 1928 - Litteratur - Anmälan: Tillämpad motorteknik och elektrisk bandrift, av Hldn. - Tekniska föreningar - Skånska ingenjörsklubben, av Fr. M. - Västerbergslagens ingenjörsklubb, av R. L.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

260

TEKNISK TIDSKRIFT

11 FEBr. 1928

Arbetets första avdelning behandlar de teoretiska
underlagen för motordriftens dynamik och för motorernas
driftegenskaper med fullständig översikt över förekommande
motortyper samt anordningar för igångsättning, reglering,
automatisk manövrering, svänghjulsutjämning osv. I ett
särskilt kapitel hava synpunkter för motorval
sammanfattats, där likväl den på sistone mycket reklamerade och
tidigare i boken beskrivna dubbellindade kortslutna
trefasmotorn icke framträder.

Bokens andra del giver på ca. 250 sidor med talrika
illustrationer en fyllig redogörelse för industriella och allmänna
tillämpningar, där såväl fabriksledaren som driftsingenjören
finner värdefulla råd och upplysningar angående en
motoranläggnings ekonomiska och tekniska planering.
Behandlingen omfattar motordriftens tillämpning vid
transportmaskinerier, pumpar, ventilatorer, kompressorer inom den
mekaniska industrien, inom gruv-, järn, trä-, pappers- och
textilindustrierna jämte kapitel om specialindustrier, även
inneslutande lantbruk och hantverk, samt
marintillämpningar.

Verkets tredje avdelning utgöres av en fullständig
lärobok i ämnet "elektrisk bandrift" på närmare 300 sidor. I
olika kapitel behandlas tågrörelse och energiförbrukning,
banmotorers driftskarakteristika, drivverksanordningar,
elektromaskinell utrustning, manöver- och bromssystem,
ströniavtagare, lokomotiv- och motorvagnskonstruktioner
samt vidare ledningar och distributionssystem för
elektriska banor, ävensom banors störningsverkningar. Slutligen
lämnas en kort beskrivning av speciella traktionssystem
med en översikt av trafiktekniska och ekonomiska spörsmål.

Det föreliggande bandet, vars typografiska utstyrsel
länder förlaget till heder, ansluter sig värdigt till tidigare
delar av De tekniska vetenskaperna.

Givetvis är det icke möjligt att här ingå på en
detaljgranskning av det omfattande materialet, men det allmänna
intryck man får av boken, är att författaren bemödat sig
om en fullständig och väl balanserad framställning. Den
teoretiska delen, som tydligen får bedömas med hänsyn till
arbetets anslutning till DTV:s i samma serie ingående
tidigare delar och sålunda kräver ett visst mått av förkunskaper
på arbetets plan, behandlar bl. a. svängmassornas inverkan
vid motoriska driftsproblem på ett systematiskt sätt, som
synes värt beaktande. Så är även fallet med de
elektromekaniska problemen vid drivverk för elektriska lokomotiv,
vilket i övrigt ganska komplicerade kapitel är vanskligt nog
att framföra i den koncentrerade form som det begränsade
utrymmet kräver.

Möjligen skulle den teoretiska delen av framställningen
här och där hava vunnit på ett förtydligande genom
räkneexempel, men tillgodoseendet av sådana önskemål torde hava
strandat på materialets inpressande i ett enda band, som
redan dessförutan blivit voluminöst nog. Ett måttligt
bok-lådspris är givetvis en faktor av stor betydelse, som för
skandinavisk litteratur på det tekniska området på grund
av den begränsade omsättningen alltid erbjuder svårigheter
att komma till rätta med. Hldn.

TEKNISKA FÖRENINGAR

Skånska ingenjörsklubben

hade den 27 april sammanträde under ordförandeskap av
direktör Harald Evers. Till medlemmar i klubben invaldes
lektor Otto Ask samt ingenjörerna V. Bährner, C. W. I.
Malmberg, J. Nilsson, J. Thorns och M. Wennström. Det
meddelades, att klubben från firmor och enskilda personer
fått mottaga avsevärda penninggåvor till verksamhetens
stödjande, och beslöt klubben med tacksamhet mottaga
desamma. Därefter höll landshövdingen civilingenjör Sven
Lübeck ett med ljusbilder och kartor illustrerat föredrag,
betitlat "Norrlandsfrågor", som visade sig vara för det
skånska auditoriet av utomordentligt intresse.
Inledningsvis nämnde talaren, att norrlänningen ofta lever i den
föreställningen, att befolkningen i det övriga riket icke
rättvist uppskattar Norrlands betydelse för nationens
hushållning. Ett arbete för ökad ömsesidig förståelse vore därför
tacknämligt. Norrlands naturliga gräns mot söder vore icke

Dalälven utan ödemården. De naturliga tillgångarna i form
av skog, malmer, odlingsbar jord och vattenkraft belystes
med statistiska uppgifter. Resurserna äro imponerande,
men som motvikt måste man räkna med de svårigheter,
som kölden och de stora avstånden resa mot deras
utnyttjande. Jordbruket hade gått ofantligt framåt under de
senaste årtiondena, och klimatet medgåve odlande av vete
ända uppe i Pitedalen, ehuru givetvis foderproduktionen och
boskapsskötsel lönade sig bättre. Ännu utgjorde dock
Norrlands mejeriprodukter endast 6 % av rikets. För skapande
av nya jordbruk hade staten bidragit med 1,2 millioner
kronor under åren 1.9:18—25. Talaren medgav dock, att dessa
medel kanske icke alltid blivit så lyckligt placerade. En
bättre kontroll vore numera anordnad genom särskilda
kolonisationsnämnder för varje län. Skogshushållningens
dominerande betydelse såväl för den enskilde som ur
nationalekonomisk synpunkt framhölls. En resumé lämnades över
den historiska utvecklingen från 900 småsågar med en
obetydlig produktion till 200 moderna storsågverk med en
produktion av 650 OO’O standards. Virkestillväxten i
Norrland är 55 % av hela rikets, men exporten är vida större i
förhållande till de sydligare delarna av landet, än denna
siffra anger, emedan hemmakonsumtionen är så mycket
mindre. Den tredje naturtillgången, malmerna, skildrades
även. I Kiruna kunde påräknas 950 millioner ton till 500
meters djup, och i Boliden hade man en
kopparmalmsförekomst, som vore att räkna bland världens förnämsta. Som
fjärde faktor komme vattenkraften, som för Norrland
upp-ginge till 6—7 millioner hästkrafter, av vilka dock endast
5 % äro utnyttjade. För kommunikationer har staten sörjt
ganska frikostigt genom järnvägar, varjämte landsvägarna
numera äro i gott skick och framkomliga för bilar även
vintertid. Sjöfarten hindras av den långa isperioden.
Talaren ansåg dock, att tiden för vinterspärren kunde medelst
kraftigare isbrytare förkortas, varjämte flygtrafik i större
utsträckning borde komplettera kustförbindelserna, över
huvud taget vore kommunikationernas förbättrande i
förening med en så rationell skogsvård, att den härpå
grundade industrien aldrig behövde lida brist på råvara, de för
Norrlands framtid viktigaste önskemålen. Efter föredraget
samlades flertalet av de närvarande till gemensam supé.
Vid det därpå följande samkvämet visades biografbilder
över det norrländska näringslivet: timmerflottning,
sågverk, sulfitfabriker, vattenfalls utbyggande m. m.
Föredragshållaren avtackades med tal och unisont avsjungande
av en till hans ära författad sång samt svarade med ett
humoristiskt anförande. Under omväxlande sång och tal
gick gillet i övrigt gott fram, tills uppbrott skedde kl. 1.

Fr. M.

Västerbergslagens ingenjörsklubb

sammanträdde onsdagen den 18 april å föreningslokalen i
Ludvika, varvid föredrag hölls av ingenjör G. Palmgren
över ämnet "Införande av rullager i valsverk".

Efter en översikt av de egenskaper, som fordras av ett
valslager och en redogörelse för de olika försök, som från
olika håll gjorts att ernå en tillfredsställande konstruktion,
kom föredragshållaren in på de experiment, som vid Hofors
järnverk gjorts med rullager av SKF-typ och visade i
ljusbilder dels själva lagerkonstruktionen, dels också sättet för
lagrens inbyggande. Erfarenheterna från Hofors hade givit
vid handen, att mycket goda resultat kunna påräknas med
den nu framkonstruerade lageranordningen; bl. a. visade
föredragshållaren kurvor över det valsade godsets
olikformighet och påpekade, att denna höll sig inom mycket
snävare gränser än med tidigare använda lagertyper, där
efterställning av valsarna måste ske mycket oftare om
toleransen ej skall överskridas. Efter några ord om en
intressant konstruktion för anordning och uppläggning av
valsarna i ett kallvalsverk, framlade föredragshållaren
slutligen ett förslag till generalplan för ett svenskt
normalvalsverk, utrustat med rullager och lämnade en redogörelse för
de fördelar, som med sådan anordning och utrustning skulle
kunna vinnas. Efter föredraget uppstod en stunds diskussion,
i vilken bl. a. deltogo flera framstående järnverksmän, vilka
för dagen gästade föreningen. Härefter förklarades
förhandlingarna avslutade. R. L.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:07:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1928a/0268.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free