- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1928. Allmänna avdelningen /
269

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 27. 7 juli 1928 - Fredrik Vilhelm Hansen. Den statliga kraftindustriens skapare, av Sven Lübeck

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

7 JULI

1928

TekniskTidskrift

UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN

ALLMÄNNA AVDELNINGEN 27

ÅRGÅNG

58

Huvudredaktör: CARL KLEMAN

INNEHÅLL: Fredrik Vilhelm Hansen. — Böjningspåkänningar i hisslinor, av Th. Dahlblom. — Nikabrons. —
Ekonomisk översikt. — Notiser. — Litteratur. — Tekniska föreningar. — Personalnotiser.

FREDRIK VILHELM HANSEN.

DEN STATLIGA KRAFTINDUSTRIENS SKAPARE.

Märklig, ja man kan väl säga epokartad är den
tekniska ämbetsmannagärning som i dessa dagar fått
sin officiella avslutning genom Fredrik Vilhelm
Hansens avgång, vid nyss fyllda 66 år, från tjänsten som
generaldirektör vid statens vattenfallsverk. Det kan
här icke komma ifråga att utförligt rada upp alla
skeden i Hansens bana, de äro för de intresserade väl kända
c ch för övrigt lätt tillgängliga, t. e. i Nordisk familjebok.

Hansen startade som ingenjör vid Stockholms
vattenledning 1882 och var dess chef 1897—1905, under vilken
tid huvudstadens nuvarande
vattenverk vid Norsborg med stor
vederhäftighet planerades och byggdes,
präktigt och utvecklingsdugligt. Liksom
J. Gust. Richert utövade Hansen
— dessa båda ingenjörer hava under
ett par årtionden i mångt och mycket
arbetat jämsides — ett stort
inflytande vid tillkomsten av moderna
vattenledningsverk i svenska städer och
köpingar.

Hansens stora livsgärning är
emellertid Statens vattenfallsverk samt de
därmed förbundna kanalbyggena vid
Trollhättan och Södertälje.
Inledningen var Hansens direktörskap för
Nya Trollhätte kanalbolag 1898 och
statens inköp av detta bolags egendom
år 1904. Den 16 juni 1905 blev H.
verkst. direktör i Kungl. Trollhätte
kanal- och vattenverk, som den 1 jan.
1909 övergick i vattenfallsstyrelsen
med H. som ordförande och överdirektör, från 1916
generaldirektör.

Den 9 maj 1906 fattades det grundläggande
principbeslutet om ett statligt Trollhätte kraftverk, 1908 inköptes
övriga fall i Göta älv, 1910 påbörjades Porjus kraftverk,
1911 Älvkarleby kraftverk, 1915 Västerås ångkraftverk,
1918 Motala och Lilla Edets kraftverk, 1919 Suorvajärvis
reglering, 1924 Norrfors kraftverk. Sedan 1920 pågår
den omfattande utredningen om Vänerns reglering. Med
övriga fallägare har vattenfallsstyrelsen deltagit i
regleringen av Siljan ocli andra sjöar i Dalälven, i vars
regleringsförening Hansen är ordförande, liksom i
Indalsälvens. Omkring och mellan kraftverken hava vuxit
fram fördelningsnät och förbindelselinjer, bl. a,
stamlinjen Västerås—Trollhättan.

Trollhätte kanals ombyggnad påbörjades 1909,
Södertälje kanal 1917. Under åren 1916—22 ledde Hansen
den s. k. Kanalkommissionens vidlyftiga utredningar om
modernisering av landets kanalvägar i övrigt, i främsta
rummet Göta kanal.

Dessa konturer omsluta en väldig arbetsprestation av

planläggning och förberedelser — tekniska, ekonomiska
och politiska — samt byggnadsarbeten och driftåtgärder.
Gösta Malm, länge Hansens närmaste man och nu hans
efterträdare, talar i hyllningsboken till Hansens 60-årsdag
den 22 juni 1922 om hans "’planläggningskonst" och
"manövreringsförmåga". Säkert är att tiden var mogen
och Hansen rätte mannen, den börne ledaren av
nydaningen. Han hade gedigna tekniska insikter, fantasi
och framsynthet, alltid med sinne för det praktiskt
genomförbara, han valde dugande medarbetare ocli gav
dem svängrum att göra sig gällande,
han kände själv och han framkallade
ansvar och arbetsglädje.

Vilken mening man än må hava om
statsdrift i allmänhet, så råder i stort
enighet därom, att de statliga
kraftverken — i huvudsak baserade på statens
egna vattenfall — vid sidan av
kommunala och enskilda utgjort ett
lyckligt led i den svenska
"kraftindustriens" snabba utveckling fram till en
erkänt hög ståndpunkt.
Kapitalbehovet var så betydande att ingen annan
än staten vid den tiden torde kunnat
tillförsäkra en planläggning av
tillräcklig vidd och fasthet.

Naturligt nog har tavlan också
skuggsidor. Trollhätteprocessen, de
norrländska vattenfallsprocesserna, de
snäva grunderna för upplåtelse av
statens vattenfall till enskilda företagare,
en viss frigjordhet i konkurrensen, en
viss stelhet och konservatism i taxepolitiken — se där
de väsentliga punkterna i anklagelser och fejder under
ett kvartsekel. Själv deltagare i fejderna måste jag ju
vidhålla att fel begåtts, men det är icke någon önskan
att, i avskedets stund "släta över" utan i rättvisans namn
som jag erinrar om svårigheten att i statsdrift tjäna två
herrar, staten och allmänheten, att handla både
affärsmässigt och "staten värdigt". Det förklarar icke allt,
men åtskilligt.

Huvudsaken är att statens kraftverksförvaltning i
detta nu är en fast grundad institution av största
betydelse för landets näringsliv och folkets trevnad. Här
kan Hansen se tillbaka på ett ståtligt livsverk, som
mänskligt att döma blir av beståndande värde. — Även i
nydanandet av landets inre vattenvägar liar Hansen
uträttat storverk, om ock den ekonomiska innebörden
därav ännu icke framstår lika klar.

Vad bär framtiden i sitt sköte i fråga om
"vattenfallspolitiken"? Hitintills har utvecklingen, med Hansens
gillande om ock stundom förklarligt nog utan entusiasm,

(Forts, å sid. 274.)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:07:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1928a/0277.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free