- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1928. Allmänna avdelningen /
271

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 27. 7 juli 1928 - Böjningspåkänningar i hisslinor, av Th. Dahlblom - Nikabrons

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

14 april 1928

ALLMÄNNA AVDELNINGEN

271

utan med 3 d. Partdiametern är för 12-, 19- ocli
37-trådiga parter resp. 4 d, 5 d ocli 7 d.1

Det är för 37-trådiga parter dvs. (37 • 6 =) 222-trådiga
linor, som det gamla beräkningssättet är mest oriktigt.
Sådana linor hava befunnits minst hållbara, enär man, i
förlitande på det låga värdet på d, låtit dem gå över för
små skivor.1 Man har trott dem vara mjuka, dvs. att
böjningspåkänningen varit låg, även då de äro
belastade. För att en belastad lina skall vara mjuk måste det
finnas hampkärnor även i parterna, men sådana linor
användas icke till hisslinor.

Summan av dragpåkäiiningen och
böjningspåkänningen, beräknad såsom 20 000 • p D, blir stundom större
än trådmaterialets brotthållfasthet. Således skulle
bristning inträffat, om tråden icke uttänjts. Ju mindre denna
sununa är i förhållande till trådens brotthållfasthet, desto
varaktigare blir linan.

På hisslinans brottsäkerhet inverkar
böjningspåkänningen, men med ett värde, som är lågt i jämförelse med
det maximala. Dess inverkan är olika för olika
lin-konstruktioner och stigning samt dessutom beroende av
användningssättet även beträffande andra
omständigheter än skivdiametern. Icke för någon linkonstruktion
torde hittills tillförlitlig beräkning hava blivit utförd över
det värde varmed linans brottsäkerhet mot avsträckning
bör minskas för erhållande av linans säkerhetsfaktor. På
grund härav kan i myndigheters föreskrift om linor icke
något beräkningssätt för böjningspåkänningen intagas.

Om hisslina synas så ofta, att dess tillstånd under
mellantiden icke kan anses undergå avsevärd försämring,
bör den maximala böjningspåkänningen anses vara en
fråga om linans varaktighet, en myndigheterna icke
vidkommande ekonomisk fråga. Detta är fallet beträffande
gruvlinor. På grund av deras stora längd blir
anskaffningskostnaden så hög, att användningstiden blir av rätt
stor ekonomisk betydelse, och särskilt som den ena av
hisslinorna ständigt böjes i rakt motsatta riktningar
måste värdet på Sd -f- 20 000 p/D nedbringas.
Beräkningar härav, utförda för ett antal gruvlinor, hava givit
värden mellan 1/2 och 3/4 av lintrådens brotthållfasthet.

Då tillsynen av hisslinan icke kan anses vara
tillräckligt god, blir linans varaktighet en säkerhetsfråga.
Kravet på varaktighet kan hävdas genom föreskrift att
Sd + 20 000 p/D får vara högst X gånger lintrådens
brotthållfasthet, Då man utröner det värde, som X har
för ett stort antal hissanläggningar, vilkas linor befun-

1 Om linparten måste beräknas, som om den vore massiv,

förmodar man måhända, at’t den skulle kunna ersättas med en

grov tråd av samma stålarea, men så är icke förhållandet. Först
är att märka, att det är genom upprepade dragningar, som man

ernår den höga brotthållfastheten, och för varje dragning min-

skas tråddiametern. Vidare skulle vid linans böjning endast en
del av den grova trådens genomskärningsarea få permanent
förlängning, bliva föga eller icke bärande, då linan är rak, och vid
iinans böjning i motsatt riktning måste den förlängda delen
sammantryckas. Motståndet häremot jämte dragpåkänningen
skulle alstra mycket större påkänningar i linan än då parten
utgöres av ett flertal trådar, av vilka en blivit uttänjd, enär
denna vid sammantryckningen oftast böjer sig åt sidan. Då
alltför fin tråd blivit använd till en grov lina, ser man ofta, att
trådarna på ytan blivit knäckta till skarpa dubbelböjningar, och
då dessa skarpa krökar mer eller mindre rätas och böjas vid
linans böjningar i olika riktningar, brista de, så att linan snart
blir taggig av trådbrott.

i I många fall har linan så stor last att uppbära, eller så

grov lina erfordras, att man icke kan använda skiva eller linkar
av önskvärd storlek t. e. på grävskopor eller traverser. Man
kan då söka nedbringa partdiametern genom att använda flera
parter än det vanliga antalet 6 i linan. Sammanslå den av 7,

8 eller 12 eller 18 parter. Partdiametern kan även minskas
genom användning av tråd av hög brotthållfasthet. Dock har
den tråd med 180 kg/mm2 eller med ännu högre b rot th all fa st het,
som hittills funnits tillgänglig-, icke haft tillräcklig tänjbarhet.

nits hava tillräcklig varaktighet, får man en på
erfarenhet grundad varaktighetsformel, soin är oberoende av
hypoteser och teorier om böjningspåkänningar.

Myndigheters föreskrift om hisslinor bör således
inskränka sig till, att den tyngd, som beräknas erforderlig
för linans avslitning, skall vara minst a gånger större än
största förekommande belastning, och därjämte den
förutnämnda varaktighetsformeln, då så anses behövligt.

NIKABRONS.

Inom nutidens maskinindustri intager en god lagermetall
en allt mer framträdande och dominerande ställning. Lagren
uppbära ju samtliga i en maskin roterande delar och
maskinens hàllbarhet blir därför i hög grad beroende av
lagergångarnas slitstyrka och motståndskraft. Här gäller den
gamla regeln i full utsträckning, att en kedja icke är
starkare än dess svagaste länk, eller att, om lagergångarna icke
äro lika motståndskraftiga som övriga delar i maskinen
dennes hållbarhet måste räknas efter de förras och icke
efter de senares styrka.

De bronslagermetaller som tidigare användes voro i regel
av tillräckligt god kvalité för de tämligen låga hastigheter
och belastningar som då förekommo, medan i och med
förbränningsmotorernas uppkomst och därmed följande större
hastigheter, dessa metaller visat sig icke tillförlitliga,
varför man allmänt övergått till vita lagermetaller, eller s. k.
babbitslegeringar.

Emellertid har man nu, trots upprepade förbättringar
av vitlagermetallerna, uppnått yttersta gränsen för dessas
belastningsförmåga och inom ledande industriländer har
man under flera år sökt framställa ett mera pålitligt
lager-material. Fordringarna på detta material äro: förmåga att
bära tunga belastningar och att tåla höga varvantal, god
tätningsförmåga, okänslighet för stötar samt dessutom
mycket stor motståndskraft mot förslitning. Då de nu
kända lagermetallerna endast visat sig lämpliga för
speciella ändamål, har man inriktat sig på att framställa
legeringar, som i sig förenar alla de bästa egenskaperna hos
andra metaller.

En av dem som kommit långt i detta avseende är ett
svenskt företag av nikametaller som framställer s. k.
Nika-brons.-

Vid försöksanstalten i Egge i Tyskland har denna
specialbrons jämförts med legeringen R. 3. (Av Preuss.
statsjärnvägarna föreskriven metall för armerade lagerskålar.)

För bedömande av tryckhållfastheten förfärdigades
därvid cylindriska provkroppar i förhållande tjocklek: höjd
1: 1. Det skulle fastställas vid vilken högsta belastning
sprickor skulle komma att uppstå och i vilket förhållande
den procentuella höjdförminskningen stode. Resultaten
framgå av följande tabell.

Belastn. pr Niknhrons Höirt- R3 legering.

Höjd Belastning, tvärsnitts- forminfknin- Höjdför-

enhet. torminskning. minskning.

inm. mm. Kg. Kg. lit mm. 11—Hi % Hi mm. H—lli %

mm. mm.

2fl,o 20,0 14 OOO 45 17,-1 2,G 13,O 17,2 2,8 14,o

17,0 17,0 14 OOO 62 13,8 3,2 18,8 13, i 3,0 2-3,0

12,0 12,0 14 OOO 124 7,5 4,5 37,5 7,25 4,75 39,5

10,0 10,0 14 OOO 178 5,25 4,75 47,5 — — —

Provstycket av R3 legering 10 mm rund och 10 mm hög
brast vid 13 OOO kg motsvarande 165 kg/mm2.

Proverna av Nikabrons motstod brottförsöket bättre än
de av R3 legeringen. Höjdförminskningen vid lika tryck
var icke lägre och t. o. m. vid belastning på 178 kg/mm2
kunde brottbildning icke märkas. Försökets utförande
begränsades 1 så motto att högre tryck än 14 OOO kg icke
kunde erhållas i till hands stående press. Användningen av
mindre försöksbrickor än 10 mm kunde icke heller
företagas. Dock äro de erhållna värdena fullt tillräckliga, för
att dokumentera Nikabronsens överlägsenhet vid
tryckpå-känningar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:07:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1928a/0279.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free