Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 28. 14 juli 1928 - Brandskyddet och industrien, av Robert Mossberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN
ALLMÄNNA AVDELNINGEN 28
Huvudredaktör: CARL KLEMAN
INNEHÅLL: Brandskyddet och industrien. — Samarbete mellan järnvägs- och automobiltrafik, av direktör Gunnar
Lindmark. — A. H. Lindfors †. — Användningen av kadmium som rostskyddsmedel enligt Udyliteprocessen. — Tredje
nordiska lantmätaremötet. — Fin de siècle lyrik. — Notiser. — Tekniska föreningar.
BRANDSKYDDET OCH INDUSTRIEN.
Bland nutidens mångfald av olikartade spörsmål
intager otvivelaktigt brandskyddsproblemet en
framskjuten plats. Genom en energiskt fullföljd
upplysningsverksamhet, som i första hand tagit fasta på de rent
nationalekonomiska synpunkterna, har i alla länder
brandskyddet och dess betydelse vunnit beaktande i allt
vidare kretsar.
Även inom industrien börjar man alltmer betrakta
brandskyddet som en rent ekonomisk fråga, ett led i
utvecklandet av konkurrensförmågan, ehuru dock vikten
härav ännu icke kan anses beaktad i lika hög grad som
i andra länder, icke minst i vårt östra grannland,
Finland.
I viss mån kan detta ha sin grund i den hos oss i
såväl tal som skrift ofta framförda satsen, att
brandskyddet är till huvudsaklig del en sak mellan
vederbörande brandförsäkringsbolag och industrien, så att man
åt bolagens premiepolitik skulle kunna överlåta
bestämmandet av brandsäkerhetsgraden hos snart sagt varje
försäkringsobjekt. Detta innebär med andra ord, att
arten och den ekonomiska omfattningen av
brandskyddande åtgärder endast skulle vägas mot den större eller
mindre nedsättningen av utgående brandpremier.
Tränger man emellertid problemet närmare in på livet,
visar det sig snart, att detta för industrien är en
ekonomisk fråga av rätt omfattande natur, i vilken
brand-försäkringsbolagens brandpremiepolitik i många fall
endast ingår till mycket ringa del.
Brandförsäkringen avser att för försäkringstagaren
täcka det materiella värdet av byggnader, inventarier
och lager. Lika oomtvistligt som att
brandförsäkringsbolagen genom sin inverkan på det byggnadstekniska
utformandet av industriens byggnader i hög grad bidragit
att minska riskmomenten, lika oomtvistligt är att
skyddet mot materiella förluster endast är en sida av
problemet.
Med en större brand vid ett industriföretag följer i
normala fall ofrånkomligt ett driftsavbrott, varigenom
omsättningen och därmed vinsten minskar. Storleken av
avbrottsförlusten genom brand har tidigare undandragit
sig bedömande, men genom den under senare år införda
avbrottsförsäkringen och därmed följande
avbrottsskade-statistik ha möjligheter öppnats för denna faktors
medtagande i kalkylerna.
Premierna för avbrottsförsäkring uppgå som regel till
dubbla brandpremien. Riktigheten av denna relation
btstyrkes av storleken av gjorda avbrottsregleringar.
Stickprov ur de senare årens försäkringsstatistik utvisa
nämligen, att då avbrottsförsäkring funnits, de utbetalda
skadebeloppen praktiskt taget uppgå till dubbla den vid
samma tillfälle utbetalade brandskadeersättningen. Detta
innebär med andra ord att, om nedsättningen av
brand-premietariffen lägges till grund vid kalkyler över
brandskyddsåtgärdernas omfattning, och denna nedsättning
utgör a, kalkylerna skola baseras på värdet 3 a.
En tredje faktor, som bör ingå i
brandskyddskalkylerna, är risken av genom brand minskad kundkrets. Ett
generellt bedömande av denna risk låter sig svårligen
göra. Förhållandena äro därtill allt för varierande inom
olika industrier. Tydligast framstår risken vid industrier
lagda på säsongtillverkning, exempelvis textilindustrien,
där kunden ofrånkomligt tvingas över till annan fabrik
om en brand skulle omintetgöra en leverans vid tiden
för säsongvarornas utsläppande. Andra industrier, som
ständigt måste vara beredda att till sina kunder kunna
leverera reserv- eller ersättningsdelar, börja även allt
mer att söka inrätta sina byggnader så
brandskyddstek-niskt gynnsamt som möjligt. Ett exempel härpå från
S.K.F. framfördes nyligen i tidskriften Brandskydd.
En viktig ehuru alltför litet beaktad sida av
brandskyddsproblemet inom industrien är den sociala, även
den starkt ekonomiskt betonad. I många av våra
landsortskommuner bär ett industriföretag upp hela samhället
och skänker det dess existensmöjligheter. En
brandkatastrof innebär som regel i ett sådant samhälle större
eller mindre arbetslöshet med ökade krav på det
allmänna, samtidigt som det huvudsakliga skatteobjektets
bärkraft minskas. Följden blir ökad uttaxering, vilken
praktiskt taget uteslutande drabbar industriföretaget, en
utgiftsökning, som otvivelaktigt bör föras på
brandskadekontot.
En industribrand, som kanske medför en relativt ringa
brandskadeersättning, kan alltså betyda — och gör det
även som regel — mångfaldigt större förluster av direkt
eller indirekt art, vilka genom följdriktigt genomförda
brandskyddsåtgärder hade kunnat nedbringas.
Robert Mossberg.
14 JULI
1928
ÅRGÅNG
58
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>