- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1928. Allmänna avdelningen /
294

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 30. 28 juli 1928 - Jubileumsåminnelse, av T. L. - Henning Kinberg †, av Gust. Améen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

’294

TEKNISK TIDSKRIFT

28 juli 1928

Den allvarliga tyngdpunkten, historiskt sett, i boken
"Kungl, tekniska högskolans hundraårsjubileum"’ ligger
nog i alla fall i återgivandet av de mer än sjuttio
institutioner företrädande lyckönskningsanförandena samt
de femtiofem adresserna från när och fjärran. Dessa väl
komponerade opus, varest de olika institutionernas
speciella synpunkter ofta framlysa, erbjuda ett mera
underhållande studium än man skulle vara böjd att tro då
man hör det ena efter det andra uppläsas i tröttande
följd. Vackra uttryck ha funnits för tacksamhet för
och förhoppningar om ett alltmera fruktbart utbyte av
ideer och erfarenheter. Vetenskapens och teknikens
växelverkan och teknikens genomgripande påverkan av
hela det moderna kulturlivets gestaltning och förfining
framhålles starkt, ja, från ett häll säges rent ut att en
teknisk högskolas blomstring är ett bland de tydligaste
bevisen på materiell framgång och andlig växt i det
folk den tillhör.

Skildringen av tekniska högskolans hundraårsfest är
både rolig och instruktiv, tack vare sin författares fina
uppfattning och goda handlag. När det redan är så bra
sagt, varför skulle man försöka att här säga det bättre?
Vid fyllda hundra år kan verkligen tekniska högskolan
se tillbaka och se framåt "med tacksamhet och glädje
och kanske också med en liten smula stolthet".

T. L.

HENNING KINBERG †.

Den 29 oktober 1860 föddes i Stockholm den under
sin nära 68-åriga levnad i vida kretsar högt uppburne
och om sin kära födelsestad i hög grad förtjänte Henning
Kinberg. Han var son till professorn och
föreståndaren vid "Veterinärinrättningen", som benämningen den
tiden var och inom denna institutions gamla idylliska
område mellan Kaptensgatan och Nybrovikens strand
tillbringade han sina gosseår.

Han berättade gärna om sina minnen från denna glada
tid med otaliga upptåg och äventyr i andra
Ladugårdslandspojkars sällskap, då det ljusa gosselynne
utvecklade sig, som sedan troget och oförbränneligt följde
honom livet igenom och väckte livlig genklang i många
livsfriska sinnen.

Att hans hurtiga natur drog honom åt det militära
hållet, sedan skolstudierna vid gymnasiet på
Riddarholmen voro avslutade, var ej att undra på, men hans
rika begåvning ledde honom jämväl in på tekniska
studier. Vi känna sålunda, hurusom han vid 20 års

ålder blev underlöjtnant vid Fortifikationen, inom vilken
han 1898 befordrades till kapten. Under c:a 5 år var han
verksam som repetitör och under c:a 10 år som lärare
vid Artilleri- och ingenjörshögskolan. Under ett par år
tjänstgjorde han dessutom som fortifikationsbefälhavare.
Med offentligt uppdrag företog han år 1900 en studieresa
till krigsskådeplatsen i Syd-Afrika.

Utnämnd till major övergick han emellertid 1908 till
att som byggnadschef ägna sig åt Stockholms stads
tjänst och lämnade ett par år därefter definitivt den
militära banan med överstelöjtnants avsked.

Med liv och lust och oförminskade arbetskrafter grep
han sig nu an den nya, ingalunda lätta uppgiften att
leda det på fyra tekniska avdelningar fördelade
byggnadskontoret och att inför drätselnämndens båda
avdelningar svara för stadens arbeten i vad de berörde gator
och planteringar, hamnar, husbyggnader och vattenverk.

Med sin fenomenala skarpblick och arbetsförmåga
inträngde han på alla områden, ingenting blev honom
främmande eller betydelselöst i minsta detalj och klart
besked kunde alla räkna på att få av honom. I
sammanhållning och samarbete såg han de hjälpmedel, som
kunde övervinna många svårigheter och ordnade gärna
en kollegial behandling av betydelsefullare frågor. Hans
organisatoriska och sammanhållande förmåga gjorde sig
på många sätt och skilda håll gällande. Han
åvägabringade sålunda ofta överläggningar med
arbetscheferna utom byggnadskontoret, och det samförstånd han
härmed ville vinna befrämjade han jämväl genom
kamratlig sammanslutning utom tjänsten, och som
kamratkretsens ledare i allvar som skämt var han riktigt i sitt
esse och hans sprudlande humör gjorde
sammankomsterna till verkliga högtidsstunder. Jämväl inom
sammanslutningar av kommunal-tekniska tjänstemän från
hela riket blev han den självskrivne ledaren och förde
vid de årliga mötena i skilda städer ordet med aldrig
svikande säkerhet och livfullhet.

Inom större städers förvaltning torde i alla tider
tvenne motsatta huvudprinciper komma att vilja göra
sig gällande. På diametralt motsatta vägar vill man
söka åstadkomma den arbetsordning, som skall föra
framåt mot ideala förhållanden. Det vill dock synas,
som om man icke vore beredd att fullt konsekvent följa
någondera i allo, måhända i känsla av att ingendera
osvikligen leder till målet. I striden för centralisation
såväl som för decentralisation kan man emellertid alltid
räkna med att finna ivriga kämpar.

Kinberg var som redan framhållits en
sammanhållningens man, men kom att få vinden mot sig och han
mötte i sina strävanden många viljestarka motståndare.
Alla måste dock i honom se den ärlige och frimodige
kämpen och riddaren förutan tadel, hans vapen voro
alltid lika blanka som skarpa.

Chefsegenskaper hade Kinberg som få och kunde med
beundransvärd träffsäkerhet sätta fingret på den ömma
punkten då det gällde. Föga blid kunde han väl synas,
då felgrepp spårades, men läkemedel fanns alltid till
hands och kunde komma som överraskande mild balsam,
sedan det fått svida ut. Med sin skärpa förenade han
nämligen på ett lyckligt sätt humorns ovärderliga gåva
i rikaste mått och den förfelade aldrig sin välgörande
verkan. Man kunde stundom, då han som högste chef
över en väldig personal hade att utmäta vedergällning
för någon försyndelse, förvånas över huru mänskligt
förstående han dömde och hurusom han i det rätta
domarekallets upphöjda anda i bestraffningen
framförallt såg medlet till förbättring.

En skarpsynt psykolog var han och förstod att draga
nytta av sina iakttagelser, vilket gav honom ett av-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:07:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1928a/0302.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free