- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1928. Allmänna avdelningen /
295

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 30. 28 juli 1928 - Henning Kinberg †, av Gust. Améen - Det utrikespolitiska kvartalet, av Rütger Essén

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

15 sept. 1928

ALLMÄNNA AVDELNINGEN

295

{rörande övertag vid umgänget med personer av de mest
skilda läggningar. Med sin slagfärdighet och glimrande
humor kunde han utan att förtaga det minsta av den
avhandlade sakens allvar sprida solglimtar över den
eliest gråa arbetsdagen. Med vilken oskattbar
gudagåva satt han icke sålunda inne!

Långt över den egentliga uppgiften som bvgsmadschef
blev Kinberg flitigt utnyttiad såväl inom det kommunala
arbetet som även utom detsamma och var sålunda med
i en mängd kommittéer, delegationer och styrelser, där
det gällde att lösa. svåra uppgifter. Otaliga vittnesbörd
skulle utan tvivel kunna samlas rörande det sätt. på
vilket han lyckades bringa reda och klarhet i kinkiga
frågor genom att grundligen gå till botten med saken.

Att här närmare inarå nå vad allt Kinberg sålunda
uträttat till sin kära stads bästa, hans strävans enda
mål. låter si? av utrymmesskäl och bristande förmåga
beklagligen icke göra.

I visst avseende var det noer en rätt otacksam uppgift
Kinberg som byggnadschef hade att fylla. Det låter sis:
väl knappast förneka, att byggnadskontoret efter hand
under vanskliga förhållanden åsamkade sig en viss
skuldbörda. med vilken man på sina håll höll nota räkning,
och lust att lägga sten på börda saknades nog ej
heller. Den tid det förunnades Kinberg att vara dess

chef, var för visso alltför kort för att han därunder
skulle kunna bringa till stånd fullständig ändring i en
inrotad uppfattning, men det kunde dock i avskedets
stund, sedan byggnadskontorets upplösning fullbordats,
sanningsenligt och utan smicker sägas honom att detta
hans ämbetsverk icke dog bort i svaghet, ty aldrig var
dess organisation fastare och aldrig dess ledning
kraftigare än vid dess avskaffande.

Sedan Kinberg lämnat sin plats som byggnadschef 1920
och därefter 1922 helt drog sig tillbaka ur stadens
tjänst, var det förvisso många, som med vemod kände,
att Stockholms stadsförvaltning med honom mistat en
av sina kraftigaste och verksammaste stöttepinnar.

Med honom har nu en rikt begåvad, siälvständig och
varmhjärtad nersonlnrhet gått ur tiden. Intet mänskligt
var honom främmande och den som kände honom
personligen kunde i någon förtrolig stund få: erfara, hurusom
den stränge, rutinerade ämbetsmannen hade tankar och
känslor till övers för df>n mänskliga tillvarons djupaste
frågor, men sin optimistiska, ljusa syn på livet förblev
han trogen i alla växlingar och i detta tecken knötos
de talrika, fasta vänskapsbanden, som endast av döden
nu kunnat slitas.

Hans minne leve ärat bland oss!

Glist. Améen.

DET UTRIKESPOLITISKA KVARTALET.

Av Rütger Essén.

Det andra kvartalet av 1928 har i den europeiska
politiken dominerats av valen i Frankrike och Tyskland.
Som en länge väntad konsekvens av de förstnämnda har
redan följt återgången till guldmyntfoten i Frankrike,
och som ett gemensamt resultat av de bägge valakterna
kan väntas en period av betydelsefulla direkta
tyskfranska uppgörelser. De viktigaste händelserna i
världen i övrigt äro förberedelserna till
presidentvalkampanjen i U. S. A., där de stora partierna numera nominerat
sina kandidater, samt omsvängningen i de kinesiska
in-bördesstriderna, ocli det nya maktläget i den Fjärran
österns största statssamhälle.

Den europeiska politiken besitter ju numera ett
speciellt eget organ, nämligen Nationernas förbund. I trots
härav har emellertid Genève endast i ringa mån
utvecklat sig till Europas politiska huvudstad. Endast ett
visst antal och en viss typ av frågor, merendels sådana,
där stormaktsintressen icke omedelbart äro engagerade,
handläggas enligt den i förbundsakten tillskapade
proceduren. De betydelsefullaste mellanhavandena behandlas
däremot alltjämt huvudsakligen direkt mellan
stormakternas ledande statsmän, även om man ingalunda bör
förbise betydelsen av att dessa härvid alltmer vant sig
att begagna sina periodiska sammanträffanden i Genève
för mera otvungna och förtroliga överläggningar.
Härigenom har en så att säga kollegial anda börjat
framträda i den europeiska politikens handhavande.

Förbundsrådet har under kvartalet (4—9 juni) i Genève
avhållit sitt femtionde sammanträde sedan förbundets
funktionerande begynte i januari 1920. Vid detta
jubileumstillfälle behandlades dels den ungerska
vapensmugglingsaffären, dels den polsk-litauiska tvisten om
Vilna och dels den ungersk-rumäniska konflikten
angående de ungerska optanternas i Transsylvanien anspråk.

Den första av dessa affärer, vapensmugglingen,
avvecklades med några allmänt hållna varningar till

ungerska regeringen, varigenom också saken torde ha
erhållit all den uppmärksamhet som den var värd.

Av större betydelse blev rådets behandling av den
ständigt återkommande polsk-litauiska tvisten. Den
uppgörelse, som under rådets bemedling träffades mellan
parterna i Genève i december i fjol, och varigenom
litauiska regeringen förband sig att avveckla det latenta
krigstillståndet med Polen, har från litauiskt håll sedan
dess öppet saboterats, och några positiva resultat av de
omsider påbörjade direkta polsk-litauiska
förhandlingarna ha ej kommit till synes. I den nya litauiska
författningen har man dessutom samtidigt härmed — i öppen
strid mot det av Nationernas förbund godtagna och
folkrättsligt bindande avgörande som tillerkänt Vilna och
Vilnaområdet till Polen — proklamerat Vilna som
Litauens huvudstad, och även på annat sätt har man i Kovno
upprepade gånger låtit förstå att man under närvarande
förhållanden icke vill någon verklig fredlig uppgörelse
med Polen. Detta ohållbara tillstånd utgör en verklig
fara för Europas fred, och rådet fann sig också
föranlåtet att tilldela litauiska regeringen en ganska skarpt
formulerad varning. Skulle denna maning — som
sannolikt synes — ej komma att åtföljas, blir frågan
otvivelaktigt ånyo upptagen vid råds- och
församlingssammanträdet i september, varvid Litauen löper risken att Polen
enligt förbundsaktens bestämmelser tillerkännes full
handlingsfrihet i frågan. Kovno-regeringens intransigens
kan nämligen numera icke räkna på stöd från något
annat håll än möjligen från Moskva. De tidigare starka
tyska sympatierna för Litauen ha bl. a. på grund av
litauiska regeringens handlingssätt mot det tyska Memel
numera i hög grad svalnat.

Den ungersk-rumäniska tvistens behandling genom
rådet utmärkte sig för betydligt mindre fasthet än den
polsk-litauiska. Vid marssammanträdet i år föreföll det
som om rådet verkligen beslutat sig för att fylla sin en-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:07:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1928a/0303.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free