- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1928. Allmänna avdelningen /
296

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 30. 28 juli 1928 - Det utrikespolitiska kvartalet, av Rütger Essén

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

’296

TEKNISK TIDSKRIFT

28 juli 1928

ligt fredsfördraget i Trianon åliggande skyldighet att
genom utseendet av ny skiljedomare — i stället för den
rumäniska, vilken av sin regering förbjudits deltaga —
sätta den i fördraget förutsedda ungersk-rumäniska
skiljedomstolen i stånd att fungera. Dennas uppgift skulle
som bekant vara att upptaga och avdöma vissa ungerska
godsägares krav på ersättning för av rumäniska
regeringen verkställda indragningar av deras i nuvarande
rumäniska Transsylvanien belägna gods. Yid
sammanträdet i juni föll emellertid rådet återigen till föga för
Rumäniens motstånd mot sakens upptagande till
skiljedom enligt fredsfördraget och överlämnade i stället
affären till direkta förhandlingar mellan parterna.
Därmed är emellertid denna tvist helt visst icke ur världen.
Sannolikt återkommer den redan i september — inför
Nationernas förbunds delegerade-församling. Hela
utvecklingen av denna affär har för övrigt blivit ett
exempel på ett särdeles olyckligt sammanblandande av
rättsliga och politiska synpunkter. I detta fall har rådet
endast befogenhet att anlägga de rättsliga synpunkterna.
Det gäller nämligen endast tillämpning av gällande
traktatbestämmelser. Dessa tala emellertid otvetydigt
och klart till den ungerska ståndpunktens förmån.
Rumänien — som gör gällande att en skiljedom skulle
äventyra hela den nya agrarlagstiftning av
socialreformatorisk natur som där genomförts — har emellertid— med
tydligt stöd av sina politiska vänner i rådet — vägrat
att böja sig för traktatbestämmelserna och föredragit att
sätta skiljedomsinstitutet ur funktion — en ur den
internationella rättssäkerhetens synpunkt högst betänklig
företeelse.

Diskussionen om den Kellogg’ska antikrigspakten har
under kvartalet fortgått, och saken synes nu ha
avancerat därhän att paktens undertecknande kan anses nära
förestående. Från ett enbart franskt-amerikanskt
projekt har denna Briands och Kelloggs idé utvecklat sig till
en stor internationell aktion. Meningarna äro visserligen
synnerligen delade om den stora antikrigspakten kan
anses ha något annat värde än det av en internationell
fredsgest. Men självfallet kunna de europeiska staterna
knappast vägra sina underskrifter, då man i Washington
(säkerligen icke minst av inrikespolitiska skäl) synes
lägga vikt vid att traktaten nu kommer till stånd. Den
första oreserverade anslutningen kom från Tyskland —
vars intresse ju härvidlag är tydligt. I Frankrike,
England och Italien nedlade man mycken
formuleringsskicklighet på reservationer, varigenom nödigt självförsvar,
åligganden enligt N.-F.-pakten osv. skulle undantagas
från det kategoriska avsvärjandet av kriget som medel
för internationella tvisters slitande. I mycket kunna
dessa reservationer anses meningslösa, då ingen nation
rättsligen kan frånsäga sig rätten till självförsvar och
denna sålunda ej behöver uttryckligen reserveras. Men
i Paris har man säkerligen även velat begagna
antikrigs-uppslaget till att i indirekt form ernå amerikansk garanti
av en eller anan art för Versailles-fördraget i
överensstämmelse med Frankrikes särskilda
trygghetssynpunkter. Detta syfte kan emellertid knappast anses ha
uppnåtts. Det stora fördraget blir därför också i huvudsak
knappast annat än en gest — det skapar intet nytt
freds-maskineri och ger inga nya garantier mot fredsbrott, och
dess värde blir därför också uteslutande av moralisk
natur samt även ur denna synpunkt av ganska platonisk
art.

Genom de i april i Frankrike förrättade valen till
deputeradekammaren har den franska politiken för några
år framåt erhållit en fastare och klarare parlamentarisk
grundval än vad fallet varit under de fyra åren sedan
vänsterframmarschen vid 1924 års val. Nu gick utsla-

get tydligt åt höger, om än visserligen starkare i fråga
om mandaten än röstfördelningen bland väljarna.
Emellertid råder det intet tvivel om att valutslaget kan
betecknas som ett förtroendevotum för den finansiella
politik som sedan sommaren 1926 fullföljts av regeringen
Foincaré, och även — om än ej med samma bestämdhet
— för den av Briand sedan 1925 genomförda s. k.
europeiska samförstånds- eller Locarno-politiken.

Genom valutgången har Poincaré först och främst satts
i stånd att kröna sitt med ovanlig fasthet och seg energi
genomförda finansiella återupprättelseverk genom
Frankrikes slutliga återgång till guldmyntfoten. De föregående
etapperna i detta stora verk ha varit: budgetens
balanserande med verkliga statsinkomster, hejdandet av
sedelstockens tillväxt, stabilisering av den utländska
växelkursen. Detta sistnämnda resultat var uppnått redan i
slutet av 1926. Sedan dess har frågan om återgången
till guldmyntfoten varit den dominerande inre frågan i
Frankrike. Vad diskussionen närmast gällt har varit
clen slutliga stabiliseringskursen, med andra ord frågan
om francens revalorisering. Skulle man söka nå det gamla
francvärdet eller icke? Man gick en medelväg: kursen
återfördes från över 240 till pundet till cirka 124, men
där stannade man. Det franska näringslivet skulle icke
tålt vid en ytterligare deflation. Del krävdes emellertid
åtskillig tid innan den ekonomiskt så utomordentligt
konservativa franska opinionen hann vänja sig vid det bittra
faktum att landet gjort en partiell statsbankrutt, och att
föreställningen om möjligheten att återfå det francvärde
som tidigare upprätthållits i över hundra år var ren
ekonomisk romantik. Det rådde emellertid en tyst
överenskommelse om att den legala stabiliseringen skulle anstå
till efter valet. Yid midsommartid genomdrev Poincaré
beslutet i kamrarna utan överflödig diskussion.

Därmed har Frankrike som det sista av de stora
länderna åter anknutit sin valuta till ett fast guldvärde.
Vad som införts är emellertid — liksom i England — den
s. k. gold bullion standard, dvs. guldutväxlingen är ej
helt fri utan begränsad till stora transaktioner,
huvudsakligen i omyntat guld och av internationell natur.

Betydelsen för Europas allmänna ekonomiska stabilitet
av guldmyntfotens slutliga seger kan knappast
överskattas. Ett resultat kommer att bli en fortgående
utjämning av de inre prisnivåerna i de ledande europeiska
länderna. I Frankrike återstår ännu en god del av denna
anpassning, bl. a. på den ännu kristidsreglerade
hyresmarknaden. Vad Frankrikes internationella politik
beträffar kan emellertid stabiliseringen väntas komma att
medföra ett snabbare fullföljande av de ännu ej slutförda
skuldförhandlingarna med England och Amerika.
Utgångsläget för dylika uppgörelser är nu för Frankrike
förmånligare än det varit på åratal.

Poincarés stora verk i fråga om återupprättandet av
Frankrikes finanser har genomförts under en slags
parlamentarisk diktatur, dvs. deputeradekammaren har
godvilligt funnit sig i att hans regering utövat vidsträcktare
maktbefogenheter än hittills någon annan republikansk
regering under fredstid. Sedan nu verket i huvudsak är
fullbordat kommer måhända den gamla parlamentariska
rörelsefriheten att återvända och regeringsmakten
återigen bli en kastboll mellan gruppkombinationer. Den
under hösten stundande parlamentssessionen kommer att
klarlägga detta. Redan nu har emellertid Poincaré mött
åtskilliga svårigheter av inrikespolitisk art. En-av dessa
gäller förhållandet till autonomiströrelsen i det tyska
Elsass. Otvivelaktigt har den här under åratal bedrivna
kraftiga förfransknings- och centraliseringspolitiken
mötts av ett tydligt bakslag. Även årets val gåvo
auto-nomisterna framgångar. Den av franska regeringen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:07:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1928a/0304.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free