- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1928. Allmänna avdelningen /
301

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 31. 4 aug. 1928 - Den akustiska flygmaskinssökaren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TekniskTidskrift

UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN

ALLMÄNNA AVDELNINGEN 31

Huvudredaktör: CARL KLEMAN

INNEHÅLL: Den akustiska flygmaskinssökaren. — Pulvis-kopplingen. - Yrkesutbildningsproblemet och den mekaniska
verkstadsindustrien. — Fönsterglas som genomsläpper ultraviolett ljus. — Värmekostnader för gasspis och sevesspis.
— Ekonomisk översikt. — Notiser. — Litteratur.

DEN AKUSTISKA FLYGMASKINSSÖKAREN.

Anordning lör att på akustisk väg upptäcka flygmaskiner. T. v. ljudsBkare i mitten komparator t. h. 60 tums strålkastare.

En fientlig flygmaskin, som i ett kommande krig
närmar sig under skydd av mörkret, i dimma eller dold
av rök, kan uppmärksammas och till sitt läge bestämmas
genom det ljud den ger ifrån sig, kanske redan då den
befinner sig på så stort avstånd, att den vid dagsljus ej
skulle kunna iakttagas och till sitt läge bestämmas
medelst optiska instrument, skriver kaptenen i Förenta
staternas artilleridepartement Hiram B. Ely i The
Military Engineer. Ljudsökaren, det instrument som
härvid kommer till användning, är ett av de nyaste
hjälp-instrumenten för artilleriet och utgör en del av det
moderna luftförsvarsartilleriets utrustning. Den
utexperimenterades under världskriget liksom så många andra
krigets hjälpmedel. Den gamla historien, att ett nytt
anfallsvapen framkallar ett nytt försvarsmedel, har här
upprepats.

En stor del av flygmaskinernas verksamhet är förlagd
till natten, då alla optiska instrument på grund av
mörkret äro oanvändbara. Vi måste då taga vår
tillflykt till hörseln och med tillhjälp av akustiska
instrument söka upptäcka ljudet av de annalkande
flygmaskinerna. Liksom man använder tuber och kikare för
att se bättre och för att bestämma riktningar, använder
man ljudsökaren för att förstärka ett ljud som höres och

för att erhålla kännedom om, i vilken riktning ljudet
kommer.

Ehuru ljudvågorna fortplanta sig med en hastighet av
omkring 330 m pr sek., kan dock en person, som ej står
vänd alldeles i riktning mot ljudkällan, på grund av
det lilla tidsmoment som förflyter från det ögonblick
varje ljudvåg träffar det ena örats trumhinna, till det
ögonblick ljudvågen träffar det andra örats trumhinna,
på ett ungefär bedöma, från vilket håll ljudet kommer.
Genom att vrida huvudet så, att ansiktet blir vänt åt.
detta håll och ge akt på när ljudvågorna tyckas
samtidigt träffa bägge trumhinnorna, kan man närmare
bestämma den riktning, i vilken ljudet kommer. Denna
förmåga att bestämma ljudets riktning på grund av den
fasförskjutning som uppkommer på grund av
öronav-ståndet, kallas binauralsinnet.

Det är tydligt, att om öronen voro sins emellan
belägna på ett större avstånd, skulle den tid som ljudet
behövde för att fortplanta sig från det ena örat till det
andra, bli längre och binauralsinnet därigenom bliva
känsligare. Det är just detta förhållande som
förverkligas, då man använder ljudsökaren. Denna består av
två stora sins emellan parallella hörlurar, vilkas
mynningar befinna sig på ett avstånd från varandra ungefär

4 AUG.

1928

ÅRGÅNG
58

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:07:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1928a/0309.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free