Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 34. 25 aug. 1928 - Tekniken och det spekulativa tänkandet, av J. Körner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’326
TEKNISK TIDSKRIFT
28 juli 1928
pandet av nya försörjningsmöjligheter förbises givetvis
ingalunda av organisatören Rathenau; men han påpekar,
hurusom mekaniseringen, efter att hava fyllt denna sin
uppgift till en omfattning, som borde synas
tillfredsställande, går vidare för att efter hand mer eller mindre
utpräglat antaga karaktären av självändamål. Nya
behov skapas ständigt genom produktionen själv, som ej
får vila, utan måste i kapitalets tjänst inriktas på nya
uppgifter utan slutligt syfte annat än det rent själviska
i avkastningen. Ekonomiseringen med den mänskliga
arbetskraften, som kan synas vara ett av
mekaniseringens viktigaste motiv, och på sina håll betraktas som
dess största välsignelse, imponerar ej allt för mycket på
Rathenau: människorna arbeta i genomsnitt föga mindre
nu än förr, och genom de växande behoven bindas
individerna till en i det stora hela själlös tvångsutveckling
med nya bördor.
Upprepade gånger återkommer Rathenau i sina
tidigare arbeten till motsättningen mellan det yttre och det
inre livet under den moderna mekaniseringens tryck. Så
uttalar han på ett ställe följande: "Men människan
kräver tro och värden. Hon känner, att hon har förlorat
oersättliga skatter. Nu traktar hon efter att återvinna
det förlorade med list och planterar små helgedomar i
sin mekaniserade värld, liksom man anlägger
takträdgårdar på fabriksbyggnader. Ur tidernas inventarium
framletas här en naturkult, där en vidskepelse, en
konstlad naivitet, en falsk glädje, ett kraftideal, en
framtidskonst, en renad kristendom–-. Till hälften med
tro, till hälften med falskhet, förrättas andakten till
någon tid, till dess avgudabilden störtas av nya moder."
Och i företalet till "Zur Mechanik des Geistes" återfinnas
följande ord: "Det största misstag, som vår tids sociala
tänkande begått, låg däri, att man trodde sig kunna
fordra viljeimpulser och ideella mål av vetenskapen. Vad
vi tro, vad vi hoppas, varför vi leva, varför vi offra oss,
det kan förståndet aldrig förkunna oss–-. Tecken
tyda på att vår tid åter skall se de källor frambryta,
som äro bestämda att lösa livet ur det mekanistiska
självändamålets förstelning. Det första som skall och
måste ske, är att världen blir medveten om sitt själsliga
armod, att hon vänder sig bort från sin värld av
produktion, transporter, affärer, skådespel, för att lyssna till
inre röster; att hon tager tingens själ på allvar,
allvarligare än sina dagliga önskningar, allvarligare än sitt
dagliga bröd."
I anslutning till dessa och liknande från början mera
fristående reflexioner, överläggningar och
undersökningar har Rathenau i "Von kommenden Dingen"
uppbyggt ett följdriktigt och slutet system och i en
storslagen framställning skildrat den enligt hans
uppfattning nödvändiga sociala och etiska ordning, efter vilken
den moderna civilisationen måste inlänkas för att ej
mänsklighetens herravälde över mekaniseringen skall
ohjälpligt omvandlas i ett mekaniseringens herravälde
över mänskligheten — dit den hittills tilländalupna
utvecklingen starkt pekar hän. Utrymmet tillåter ej i
detta sammanhang någon ingående redogörelse för
författarens överläggningar och boken torde därjämte för
ett flertal vara väl bekant. I korthet följande.
Rathenau karakteriserar inledningsvis mekaniseringen i
överensstämmelse med sin tidigare uppfattning som en av
befolkningslagarna betingad och nödvändig materiell
ordning. Den är emellertid en tvångsorganisation och
hämmar därför människornas frihet såväl i bokstavlig
som mera överförd andlig bemärkelse. Det stora
problemet blir sålunda den mänskliga frihetens förverkligande
inom gränserna för en mekaniserad produktions- och
samhällsordning.
Lösningen skärskådas efter trenne utvecklingslinjer,
näringslivets väg, sedvänjans väg och viljans väg.
Rathenau framhåller vissa sociala reformer såsom
önskvärda: kontroll av den individuella förbrukningen i syfte
att inrikta produktionen på för samhället värdefullaste
linjer; en jämnare fördelning av egendom och inkomster;
bortfallande av monopol; inskränkning av arvsrätten. I
någon mån synas dessa reformer, som leda till ett ökat
statsinflytande, gå i socialistisk riktning, men Rathenau
gör mycket skarp front mot socialismen, vilken bygger
uteslutande på intellektuell och materiell grund.
Upprepade gånger framhåller Rathenau, hurusom alla yttre
reformer äro av föga värde i förhållande till den inre
omdaningen av människans tanke- och känsloliv, en
ofrånkomlig betingelse, som måste föregå allt annat. På
denna punkt höjer sig Rathenau till ett profetiskt patos.
Om Rathenau trots sin briljanta framställningskonst
verkar något tung i sin rustning av pessimism och
religiositet, erbjuder Dessauer en helt annan fysionomi.
Jag vill icke säga därför mer sympatisk. I själva
verket går Dessauer nog betydligt mindre på djupet, trots
den filosofiska, ibland ej så litet svulstiga
uttrycksform, som han här och där med synbar tillfredsställelse
begagnar sig av. Som exempel följande utgjutelse om
uppfinnaren vis-å-vis hans tankeprodukt, uppfinningen:
"Aber jetzt ist sie doch da, Gegenstand meiner
Wahrnehmung (uppfinningen) nicht wie der Baum durch etwas,
was wir nie erreichen können, was "draussen" bleibt,
sondern durch etwas was durch unseren Geist
hindurchgewandert ist, freilich als etwas Fremdes, mit den
Kategorien Ringendes, sie Uberwindendes, das aber dennoch
nur durch unseren Geist dorthin gelangen konnte, wo es
jetzt ist, in die fertige Erfindung, ihr Erfüllung
verleihend, sie mit weltumstürzender Macht begnadend, Macht
nicht von mir." På en mindre germanskt betonad hjärna
verkar sådant barnsligt suddigt, och det finnes en hel
del i samma stil i Dessauers bok, som tyder mindre på
svårighet att binda originella tankar i ordets trånga form
än på bristande självkritik. Det gäller sålunda att gå
till granskningsverket med en viss grad av välvilja och
överseende med det mer formella, vilket kan vara
befogat med hänsyn till vad som i övrigt finnes av värde
i boken.
Dessauer är djupt betagen av det tekniska skapandets
storhet, vilket kulminerat i arbetets andra del, som
behandlar vad man skulle kunna kalla teknikens kritiska
metafysik. Här möta vi även det väsentliga nya i
författarens spekulationer. Dessauer genomför en i och för
sig intressant analys av det tekniska tänkandet,
företrädesvis uppfinnandet, vilket han ägnar en måhända
något vidskeplig dyrkan. Han betonar här upprepade
gånger, hurusom det tekniska skapandet, bundet av
bestämda syften och lagar, i själva verket består i att
inom räckhåll för mänskligt förverkligande bringa i
huvudsak predestinerade lösningar, givna inom en sfär,
som är åtkomlig endast för det tekniska geniets intuition.
Han tvekar ej att i anslutning till Kants filosofi
beteckna denna som "det fjärde riket" i analogi till
Kants trenne "riken", vetenskapens, etikens och
estetikens. Med andra ord, för att använda en bild, som
läsningen av Dessauers framställning osökt för i tankarna
— de tekniska lösningarna kunna förliknas vid nyttiga
k-ksaker i en mycket svåråtkomlig sluten låda, och det
är uppfinnaren förbehållet att genom sin särskilda
begåvning trolla det ena efter det andra av dessa nyttiga
ting utanför lådan och ställa dem till mänsklighetens
förfogande.
Denna uppfattning av det tekniska skapandets
särställning torde kunna bringas under diskussion. Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
