- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1928. Allmänna avdelningen /
327

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 34. 25 aug. 1928 - Tekniken och det spekulativa tänkandet, av J. Körner

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

15 sept. 1928

ALLMÄNNA AVDELNINGEN

327

ligger nära till hands att göra en jämförelse med vissa
allmänvetenskapliga branscher, vilkas arbetsmetoder
Dessauer synbarligen i huvudsak likställer med
beskrivning och klassificering. Med all rätt synes man
emellertid exempelvis på matematiken kunna tillämpa samma
betraktelsesätt. Även här gäller det, att all tänkbar
utvidgning av våra kunskaper är förutbestämd genom
sitt logiska sammanhang med den redan kända delen av
det matematiska "riket" och bunden av vårt intellekts
lagar. Man kan även här utgå ifrån, att alla än så
geniala uppslag t själva verket äro förutbestämda, och
att det matematiska geniets insats består i ett
upptäckande och en tolkning. Något godtyckligt existerar
här än mindre än inom teknikens värld. I huvudsak är
förhållandet enahanda inom fysiken, kemien osv. Även
här sträcker sig människans skapande förmåga
huvudsakligen till problemställningen och metoderna, men icke
längre; lösningen ligger utanför vårt herravälde. Det är
icke befogat att uppdraga en så skarp gräns mellan
tekniskt och allmänt vetenskapligt tänkande, att härå skulle
kunna grundas en särskilt fundamental filosofi. Det
tekniska tänkande, som lett till åtskilliga av våra mest
storslagna moderna uppfinningar, förtjänar näppeligen
att inhöljas av den mystik, som Dessauer vill göra
trolig. Det har ofta, väglett av tidigare erfarenheter och
egna experiment, en mycket påtaglig släktskap med det
enkla bondförståndets prosaiska och sega arbetssätt,
varmed dock ej bör förnekas tillvaron av sällsamma
ögonblick i uppfinningarnas historia, då
revolutionerande idéer på intuitionens väg gjort sitt inträde i
människornas krets.

Om sålunda Dessauer har gått för långt, kan man det
oaktat hava nöje att läsa en hel del av hans uttalanden.
I motsats mot Rathenau ser han mycket optimistiskt på
mekaniseringen vis-à-vis individen och samhället. Han
erkänner, att den moderna produktionen i regel berövar
individen tillfredsställelsen av ett personligt slutresultat;
hans insats adderas till tusen andras och blir endast en
liten länk i en kedja utan början eller slut. Men han
söker en ersättning i medvetandet om den sociala
betydelsen av teknikens fortgående utveckling, och den höga
uppgiften för de krafter, i vilkas tjänst individen gör sitt
blygsamma livsverk. Han predikar sålunda framför allt
söktjänsten såsom en social dygd och samtidigt ett
värdefullt privilegium för alla, från den högste ledaren
ned till den mest underordnade löntagaren. Endast den
renodlade kapitalisten, som utnyttjar sin makt över
industrien i egoistiskt spekulationssyfte, utan tanke på
att skapa nya värden till det allmännas gagn, står
utanför en förnuftig produktionsordning.

Det är ganska naturligt, att Dessauers ljusa optimism
med lätt hand berör de frågor, som vållat Rathenau så
mycket grubbel. Teknikens och mekaniseringens
förhållande till etik och religion, dess ansvar i den moderna
krigföringens fruktansvärda skärpning, dess tendens till
försvagande av personlighetskravet och förflackning av
det andliga livet inom vissa samhällslager höra hit. Men
sedan tekniken anknutits till det översinnliga genom
"det fjärde riket", förlora dess nuvarande skuggor sin
betydelse annat än som lätta övergångsformer. "So ist
alle technische Arbeit Vollzug der Verwirklichung aus
dieser ureigentlich religiösen Welt. Es sinkt aus einer
höheren Sphäre von Macht und Wirklichkeit durch
Geist und Hände des Technikers und des Arbeiters ein
ungeheurer Strom von Erfahrung und Macht in das
irdische Dasein. Ein Geistesstrom rinnt in die chaotische

materielle Welt, und alle haben daran Teil, die
schaffenden bis zum letzten Arbeiter als Vollstrecker, alle als
Empfänger."

Detta är alltså framtidens evangelium. I vad mån
det, kommer att hjälpa människorna över de kvistigheter,
som icke ens den tekniskt mest fulländade värld torde
gå helt fri från, må här lämnas öppet. Tillvaron är full
av överraskningar. Allmän var säkerligen den tron, att
världskrigets fasor skulle leda till en religiöst betonad
reaktion inom alla europeiska länder. Härav har
emellertid spårats mycket litet. Rathenaus allvarstunga ord i
hans sista arbete böra måhända ses mot bakgrunden av
denna förväntan. I stället har produktionsmaskineriet
satt in med förnyad energi och mänskligheten visar en
frisk aptit på livet, ganska oberörd av det förgångna.

Det består en principiell motsats mellan världens
in-tellektuellt-materiella och dess etiska utveckling, som i
själva verket är förtjänt av djupt begrundande. Den
förra bygder alltjämt i höjden, vunna resultat bilda
utgångspunkt för nya ansträngningar; det samlade
omfånget av modernt vetande är redan överväldigande och
växer med progressiv hastighet. Mänsklighetens etiska
kapitalbehållning har däremot föga ändrats under
årtusenden. Men det intellektuellt-materiella betyder
makt, och utvecklingen innebär sålunda en växande
disproportion mellan tillgängliga maktresurser och
ledningen därbakom.

Kanske bör man det oaktat, även om en Dessauers
optimism är överdriven, ej se så mörkt på den nuvarande
utvecklingen som Rathenau. Ljus har bjudits oss såväl
från öster som från väster, och om det förra till
besvikelse för mången väl av kontemplativ kultur ej
anammats, är det dock möjligt, att det andra ej är helt av
ondo. Det har i varje fall ungdomens obekymrade
friskhet och livskraft. Sannolikt är en återgång till en
föregående epoks ideal otänkbar. Det bör emellertid ej
glömmas, att denna epoks kulturella frukter till
väsentlig del varit förbehållna en mera exklusiv krets av
människor, begränsad av bildningens och det ekonomiskt
oberoendets privilegier — en mycket ringa procent i
förhållande till den överväldigande majoritet, som endast
undantagsvis får tillfälle eller anledning höja sig över
dagens bekymmer. Detta förhållande är karakteristiskt
för alla gamla kulturer. Vi beundra det subtila i Tagores
diktning, sällsynt upphöjd såväl till innehåll som form,
men vi måste ge Gandhi rätt, då han, kanske något
kärvt, anmärker, att den dikt Indiens hungrande
millioner främst behöver, är bröd. Den genom teknikens
utveckling möjliggjorda, kritiserade och förkättrade me;
kaniseringen höjer med osviklig säkerhet det allmänna
välståndet årtionde efter årtionde och medför med
naturnödvändighet en demokratisering, som säkerligen ej
uppnåtts på annan väg, och som utgör ett ganska
effektivt serum mot den proletära faran. För ögonblicket är
denna rörelse berusad av sin egen kraft och sina vunna
framgångar, individernas strävan är — som Rathenau
måhända i något för tragisk ton beklagar — för mycket
riktad utåt mot timliga mål. Vi hava anledning hoppas,
att situationen är övergående. Varje andlig kultur har
framsprungit ur ett visst materiellt välstånd. Det skulle
då synas egendomligt och ofattligt, om den epok, som
på vetenskapens och teknikens skuldror lyftes materiellt
ojämförligt mycket högre än någon föregående, ej i
sinom tid skulle komma att krönas av en häremot
svarande andlig blomstring, grundad på ädel självbesinning
och ansvarskänsla inför högre intressen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:07:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1928a/0335.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free