- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1928. Allmänna avdelningen /
334

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 35. 1 sept. 1928 - Telefontaxornas reformering, av Nils Rönnblom - General Motors monteringsfabrik vid Hammarbyleden, av P. A. Åstradsson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

’334

TEKNISK TIDSKRIFT

28 juli 1928

tal menas fullbordad koppling för samtal. För
Stockholm och Göteborg gäller exempelvis följande:

Abonnemangsklass

Samtal per år Kvartalsavgift i kronor

1 ..... ..... högst 1200 20
2 ..... ..... „ 2 500 32,50
3 ..... ..... „ 5 000 57,50
4 ..... ..... „ 8 000 80
5 ..... ..... över 8 000 90

Avgifterna i övriga större telefonsamhällen äro
genomgående lägre än i Stockholm och Göteborg, men de följa
i stort sett samma schema.

I dessa kvartalsavgifter kan man således urskilja dels
en fast avgift, minimiavgiften, som för Stockholm
är 20 kronor i kvartalet, och dels en rörlig avgift, som
står i viss proportion till årliga antalet samtal. Men den
fasta avgiften inkluderar även den rörliga kostnaden för
1 200 samtal, vilket är principiellt felaktigt. Vidare är
taxan som funktion av antalet samtal mycket
diskontinuerlig, vilket förhållande verkar synnerligen
irriterande för den enskilda abonnenten, som i regel och mer
eller mindre med rätta anser sig orättvist behandlad,
när det blir fråga om uppflyttning i högre
abonnemangsklass. Dessutom tar taxan inte alls hänsyn till
samtalens längd, vilket bland annat medför att allmänheten
alldeles ostraffat kan hålla på med långa och för
telefonverket dyra samtal mitt under brådaste tid eller på
dyrbara linjer till närliggande orter.

Om kvartalsavgiften alltså är en allt annat än idealisk
taxeform såsom den nu uttages, är det emellertid
därmed inte sagt att man hittills kunnat göra den så mycket
bättre. För att kunna införa en avgift för varje
färdig-kopplat samtal eller för varje av telefonverket levererad
samtalsminut eller samtalstimme måste man förfoga över
tekniska anordningar, som räkna alla samtal eller mäta
deras längd. Sådana anordningar medföra ju alltid en
viss kostnad, och hittills har man därför hos oss inte
ansett sig behöva en så fullständig utrustning enbart för
avgiftsdebiteringen utan nöjt sig med en med vissa
mellanrum upprepad samtalsräkning. Därigenom har
man emellertid inte kunnat få tillförlitliga uppgifter om
vare sig antalet samtal eller den totala samtalstiden
under en debiteringsperiod, och under sådana förhållanden
har det varit omöjligt att införa någon bättre taxeform.

I och med telefonstationernas automatisering har man
nu gått in för att anordna ständig samtalsräkning för
alla abonnenter, och därvid har i realiteten den
nödvändiga förutsättningen för en förbättring av taxan för
lokalsamtal skapats. När alla samtal räknas, kan man
utan vidare täcka telefonverkets rörliga kostnader genom
en avgift på varje samtal. När det gäller abonnenter på
automatisk telefon är det ännu fördelaktigare att göra
avgifterna proportionella mot den sammanlagda
samtalstiden, och för att kunna göra detta måste man tillgripa

anordningar, som mäta samtalstiden i stället för att
räkna samtalen. Det är emellertid tekniskt sett ungefär
lika enkelt och följaktligen lika dyrbart att anordna
ständig samtalsräkning som att anordna ständig mätning
av samtalstiderna, och om kostnaderna för den ena av
dessa två metoder anses motiverad, bör således också
kostnaden för den andra metoden vara det.

Eftersom utvecklingstendenserna inom telefonien för
närvarande otvetydigt gå mot en omfattande
automatisering av telefonstationerna, föreligger det alltså all
anledning för telegrafverket såsom förvaltare av vårt
telefonväsen att i samband med automatiseringen förbereda
en successiv övergång från den nuvarande
kvartalsavgiften till en förbättrad taxa för lokalsamtal, bestående
dels av en fast och dels av en mot samtalens längd
proportionellt rörlig avgift. En sådan reform är ett
avsevärt framsteg ifråga om överensstämmelse mellan taxor
och självkostnader, den kommer därför också att bättre
anpassa telefonens tjänster efter de föreliggande
behoven och med säkerhet skall den medföra en bättre
uppskattning och ett ökat utnyttjande av dessa det
moderna kulturverktygens tjänster.

Det har sitt intresse att i detta sammanhang taga del
av ett par exempel på telefontaxorna vid enbart lokala
samtal i andra länder.

Deutsche Reichspost debiterar dels en inträdesavgift,
som är 80 Mark för apparat inom 5 kilometer från
telefonstationen, dels en grundavgift, som varierar mellan 3
och 8 Mark per månad, alltefter nätets storlek, och dels
slutligen en samtalsavgift, som är enhetligt 10 Pfennig
per samtal. Per månad debiterar man dock minst 20 à
50 samtal, olika alltefter nätets storlek, och 3—5 procent
av antalet räknade samtal avdrages som felmarginal.
På en ort, där den högsta grundavgiften tillämpas, blir,
om inträdesavgiften frånses, årsavgiften för en apparat
med 1 200 effektiva samtal 216 Mark eller omkring 192
svenska kronor enligt nuvarande kurs. Motsvarande
årsavgift i Stockholm är som bekant endast 80 kronor.

Englands Post Office tillämpar i allmänhet ingen
inträdesavgift, vilket sammanhänger med att man där
bedriver en ganska omfattande reklam för att värva nya
abonnenter. Den billigaste bostadstelefonen i London
kostar 1 pund, 7 shilling och 6 pence i kvartalet samt
en penny per samtal, vilket för 1 200 samtal ger en
årsavgift av 10 pund och 15 shilling eller ungefär 195
svenska kronor.

Dessa taxor äro överlägsna vår däri att de fastslå en
viss avgift för varje särskilt samtal, men de taga
alldeles som vår taxa ingen hänsyn till samtalstiden.
Dessutom äro ju de nämnda taxorna absolut taget mycket
bögre än våra, vilket sammanhänger med det glädjande
förhållandet att telefonen hos oss fått en relativt stor
spridning.

Nils Rönnblom.

GENERAL MOTORS MONTERINGSFABRIK VID

HAMMARBYLEDEN.

Sedan början av detta år är den av General Motors
till Stockholm förlagda monteringsfabriken i full gång
och utgör en av de senaste anläggningarna i den
världsomspännande fabriksorganisationen. Här monteras för
närvarande över 100 automobiler om dagen, avsedda att
fylla behoven i Sverige och Finland. För avsättningen
till de övriga nordiska länderna, Danmark och Norge,

sörjer en liknande anläggning i Köpenhamn, som före
Stockholmsfabrikens tillkomst även hade till uppgift att
förse Sverige och Finland med General Motors vagnar.

De bilmärken, som tillverkas av General Motors äro
Vauxhall, Cadillac, La Salle, Pontiac, Buick, Oakland,
Chevrolet, Oldsmobile och G. M. C. Av dessa monteras
vagnarna i den högre prisklassen: Vauxhall, Cadillac

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:07:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1928a/0342.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free