Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 37. 15 sept. 1928 - Röntgenteknikens utveckling och nuvarande ståndpunkt, av T. von der Burg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN
ALLMÄNNA AVDELNINGEN 37
Huvudredaktör: CARL KLEMAN
INNEHALL: Röntgenteknikens utveckling och nuvarande ståndpunkt, av civilingenjör T. von der Burg. — Den
tekniska världskongressen i Tokio. — Litteratur. — Sammanträden.
RÖNTGENTEKNIKENS UTVECKLING OCH NUVARANDE
STÅNDPUNKT.
Av civilingenjör T. VON DER BURG.
Ur röntgenfysiken.
Då Röntgen för mer än 30 år sedan överraskade
världen med sin upptäckt, X-strålarna, påvisade han även
att dessa uppstå överallt där katodstrålar sammanstöta
med materia och att de fortplanta sig rätlinjigt i alla
riktningar. Han fann vidare att X-strålarna förmå
uppväcka fluorescens hos vissa ämnen, att de inverka på en
fotografisk plåt och att de kunna genomtränga materia.
Han fastställde att denna genomträngningsförmåga
tilltager med katodstrålarnas hastighet samt att
strålinten-siteten avtager på grund av absorption vid X-strålarnas
passage genom materia.
Laue lyckades bevisa, att röntgenstrålarna ej äro
något annat än elektromagnetiska svängningar med hög
frekvens. Våglängden hos de i praktiken förekommande
röntgenstrålarna varierar mellan 0,05 och 0,5
Ångströmsenheter. I röntgenröret uppfångas de från katoden
utgående elektronerna av eu metallspegel — anod — i
regel utförd av wolfram. Förutsatt att konstant
likspänning påtryckes röntgenröret och att detsamma evakueras
fullständigt, så att elektronerna kunna fritt passera
mellan katod och anod, kan deras hastighet beräknas,
emedan den är ungefär proportionell mot kvadratroten
ur spänningen.
Vid 200 kV är hastigheten ungefär 200 000 km/sek.
Den energimängd, som vid elektronernas bromsning i
anoden avgives, omsättes till större delen i värme.
Endast en ringa del utvinnes som röntgenenergi.
Verkningsgraden hos omvandlingsprocessen tillförd
elektrisk energi — avgiven röntgenstrålenergi — uppskattas
hos moderna röntgenrör vid driftspänningar mellan 100
—200 kV till ungefär 2—5 %.
Erfarenheten visar, att även om sluthastigheten hos
samtliga elektroner är lika uppstår alltid en heterogen
röntgenstrålning, som lämnar ett kontinuerligt spektrum.
Den spektrala energifördelningen, grafiskt framställd,
har den karaktär kurvorna i fig. 1 visa. En
förskjutningslag har fastställts av Duane och Hunt,
påminnande om den Wienska förskjutningslagen för
glödande fasta kroppar. Duane-Huntska lagen säger oss
att gränsvåglängden är omvänt proportionell mot
rörspänningens maximivärde. Enligt Duane och Hunt är
12 3
gränsvåglängden i Ångströmsenheter = om V är
rörspänningen i kV. Gränsvåglängden hos röntgenspektret
är endast beroende av rörspänningens maximivärde. Alla
andra faktorer, såsom anodmaterial, rörströmstyrka etc.
hava intet inflytande på densamma. Härav gives en
möjlighet att medelst röntgenspektrometern uppmäta
rörspänningens maximivärde.
ÅRGÅNG
5«
Fig. 1.
hava därför konstruerats och utvecklats med hänsyn till
deras användning i den medicinska radiologiens tjänst.
De begagnas dels för undersökning —
röntgendiagnostik — och dels för behandling — röntgenterapi.
Praktiken fordrar i regel rör och apparattyper speciellt
byggda för diagnostik och dylika speciellt byggda för terapi.
Röntgenrör.
Ända till för ca. 12 år sedan voro röntgenrören
tämligen lika till sin konstruktion. Man kallar dessa nu-
Ju högre rörspänningen är desto mindre blir
medelvåglängden hos den uppkomna röntgenstrålningen och
desto genomträngligare eller "hårdare" blir densamma.
Strålningen från ett röntgenrör blir mer eller mindre
absorberad, allt efter som spänningen är lägre eller
högre. Å andra sidan är absorptionen för en bestämd
röntgenstrålning olika för olika ämnen. Absorptionen
stiger med ordningstalet hos de element, av vilka det
absorberande föremålet är sammansatt samt med dess
tjocklek. Röntgenstrålarna .försvagas sålunda mer vid
passage genom människokroppens kalkhaltiga
benpartier än vid gång genom dess mjukdelar. Härigenom blir
det möjligt att på ett papper, bestruket med zinksilikat,
få en skuggbild av människokroppen och dess
beståndsdelar eller att uppfånga en dylik på en fotografisk plåt.
Röntgenstrålarna hava hittills fått sin största
användning inom medicinen. Såväl röntgenrör som apparater
15 SEPT.
1928
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>