- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1928. Allmänna avdelningen /
357

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 38. 22 sept. 1928 - Vilken betydelse har konstitutionsläran för praktiken? av Joh. Härdén

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TekniskTidskrift

UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN

ALLMÄNNA AVDELNINGEN 38

Huvudredaktör: CARL KLEMAN

INNEHALL: Vilken betydelse har konstitutionsläran för praktiken? — Ny tillverkningsmetod för kamflänsrör av
smidesjärn, av diplomingenjör W. Idel. — Återigen en namnfråga. — Försvar och luftanfall. - Notiser. —
Personalnotiser. — Sammanträden.

VILKEN BETYDELSE HAR KONSTITUTIONSLÄRAN FÖR

PRAKTIKEN?

Med konstitutionsläran förstås i detta sammanhang
läran om metallernas inre, fysikaliska byggnad och
betingelserna härför. I anslutning till den i höstas i
Berlin förekommande utställningen "Die
Werkstofftagung" höll professor H. Hanemann ett föredrag över
detta ämne, vars huvuddrag även för icke-fackmän torde
ha sitt intresse.

Konstitutionsläran i sin helhet omfattar ett mycket för
stort fält för att här kunna uttömmande beröras; för den
skull skall i detta sammanhang endast två av hithörande
frågor i korthet behandlas, nämligen för det första:
frågan om uppkomsten av utgångskristaller vid metallers
och legeringars kristallisation och dess betydelse i
praktiken, samt för det andra: något om
tillståndsdiagrammen. I anslutning härtill skall genom några exempel
visas huru dessa, från början rent vetenskapliga, frågor
numera blivit grundläggande för den praktiska
metallkännedomen.

Upphettas en kopparsmälta utöver själva
smälttempe-raturen och gjutes i en götkokill så sker en rask
avkylning från yttersidorna inåt; självfallet sker avkylningen
vid kokillväggen eller götets ytterkant i snabbare tempo
än längre in. Här, och uteslutande här sjunker till en
början temperaturen under stelningspunkten. Här
uppkomma de första ansatserna till kristallisation, de s. k.
utgångskristallerna. Dessa utgångskristaller sträva att
utväxa åt alla håll; ett tillväxande åt sidorna förhindras
emellertid genom de där förekommande grannarna,
medan i riktningen mot periferien den stelnade
metallmassan sätter en gräns. Återstår således endast ett
utbredande inåt, mot blockets centrumlinje. Endast de
kristaller, vilkas orienteringsriktning ligger riktad mot
centrum, kunna vid sitt tillväxande hålla jämna steg med
grannarna, de övriga förträngas. På så sätt uppkommer
genom detta utskiljande kristallbildning i en viss rikt-

Fig. 1. Brottyta av gjutmässing (varm-brott); inåtstrålande
kristaller. Nat. storl.

Sönderbrytes t. e. en stång av gjutmässing kan man
redan med blotta ögat iakttaga ett stort antal smalare
eller bredare strålformiga strimmor, utbredande sig från
stångens centrum mot kanterna, såsom visas i fig. 1.
Tyskarna kalla detta en "inåtstrålande brottyta". Dessa
strimmor äro intet annat än kristallbildningar, s. k.
"stängelkristaller". Liknande bildningar förekomma i
mer eller mindre grad vid så gott som alla metaller och
legeringar, se t. e. fig. 2, som visar den slipade brottytan
av ett göt av aluminiumbrons.

Fig. 2. Slipad brottyta av aluminiunibrons med "stängelkristaller".

3/4 nat. storl.

ning och på samma gång ett långsträckt utformande av
enhetskristallerna. Man har föreslagit att kalla denna
riktkraft "transkristallisation". Denna benämning för
tanken på möjligheten av én viss kristallisationskrafts
inverkan på kristallerna sinsemellan. Detta är
emellertid ej mera direkt fallet, än vad som sker ifråga om
växande plantor: dessa söka visserligen till viss grad
förtränga varandra, utan att dock ett direkt kraftutbyte
dem emellan äger rum. Dr Hanemann kallar den därför i
detta fall kort och gott "inåtstrålning" ("Einstrahlung").

22 SEPT.
1928

ÅRGÅNG
58

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:07:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1928a/0365.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free