- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1928. Allmänna avdelningen /
358

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 38. 22 sept. 1928 - Vilken betydelse har konstitutionsläran för praktiken? av Joh. Härdén

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

’358

TEKNISK TIDSKRIFT

28 juli 1928

Fig. 3. Aluminiumbronsgjutgods; finkornigare kristallstruktur.
s/’» nat. storl.

Denna inåtstrålning medför emellertid, såsom varje
gjutmästare vet, en ytterst skadlig inverkan i fråga om
metallens tekniska egenskaper och frågan uppstår nu
huru denna skall förebyggas, dvs. hur man skall
åstadkomma en finkornig struktur, utan inåtstrålning. Detta
återför oss till frågan om utgångskristallerna.

I de fall, som illustreras av fig. 1 och 2 voro smältorna
ganska överhettade och gjutformen kall samt av material
med god värmeledningsförmåga, vilket medförde, att
utgångskristaller kunde utbildas vid ytterkanterna. Det
finns också möjlighet, att ernå bildning av
utgångskristaller i götets inre, nämligen om gjutformen hålles
uppvärmd och metallens temperatur hålles endast
obetydligt över sin egentliga smältpunkt.

Fig. 3 visar snittet av ett göt, i vilket under
stelnandet ingen väsentlig temperaturskillnad förekommit
mellan de yttre och inre delarna. Såsom synes
förekommer knappast någon nämnvärd inåtstrålning, utan i
stället överallt fördelade avrundade kristallkorn. Här
har således utgångskristaller samtidigt uppstått såväl i
mitten som i övriga delar av massan. I detta fall har
man ernått det önskade resultatet genom lämplig
värmefördelning.

Men även andra medel finnas att åstadkomma ett gott
resultat. Det är möjligt att redan från början, på sätt
och vis förutbestämmande, framtvinga bildningen av
utgångskristaller inom vissa områden.

I de hittills behandlade fallen har det rört sig om
endast en kristallart, nämligen den hos mässing (eller
brons), dvs. fall med homogena jämviktsförhållanden.
Huru ställer sig nu saken vid heterogena
kristallisations-förhållanden?

Fig. 4 visar ett snitt genom typ-metall (s. k. "letter").
Som bekant, inpressas typmetallen flytande i en
järnform; avkylningen i denna sker, liksom vid fallet 1,
raskt från ytterkanterna inåt. Således föreligger
betingelsen för "inåtstrålning" i utpräglad grad; likväl visar
bilden ingen som helst sådan kristallbildning. Huru
förklaras detta?

I en heterogen binär (två-beståndels-) legering uppstår
likaväl som i en homogen legering utgångskristaller vid
ytterkanterna, till en början anskjuter endast den ena
beståndsdelen utgångskristaller, nämligen den med
största kristallisationsförmågan. Härigenom anrikas den
egentliga lösningen sålunda med den andra
beståndsdelen, varvid genast utgångskristallbildning i denna
beståndsdel inträder, vilket i sin tur anrikar den förra
beståndsdelen i lösningen och så vidare, undan för
undan. De heterogena legeringarna besitta således
till sin natur förmågan att växelvis alstra
utgångskristaller, oberoende av, hur hög gjuttemperaturen är och
huru avkylningen ledes, sammansättningen blir dock
finkornig.

Denna iakttagelse öppnar för oss flera utvägar att
ernå en förutbestämd eller "konstitutionell" bildning av
utgångskristaller. Så t. e. kan tillfogandet till en
metall även av en obetydlig mängd av en lämplig
legeringsbeståndsdel medföra detta resultat. För att välja ett
markant exempel må nämnas Silumin (en
värmebehand-lad kisel-aluminiumlegering, bestående av ca 13 % kisel
och 86 % Al, samt 0,4—0,6 % järn, med tillsats av en
viss mängd natrium kort före gjutningen). Tillsatsen av
en även ytterst liten kvantitet natrium förorsakar genast
en högst utpräglad finkornighet, således ett bevis för, att
natriumtillsatsen befordrar uppkomsten av
utgångskristaller i hela massan, vilket icke förekommer vid
kisel-aluminiumlegeringar utan natriumtillsats.

Den erforderliga natriumhalten är så liten, att den är
utan märkbart inflytande på legeringens övriga
fysikaliska egenskaper. Skillnaden i fråga om finkornighet
framgår av fig. 5 a och 5 b: de långa kristallnålarna i 5 a
(utan värmebehandling) äro starkt framträdande, medan
de helt saknas i 5 b.

Ett annat exempel utgör blyrika, med antimon
"härdade" vitmetaller. Framställas dessa utan någon som
helst koppartillsats, så inträder ytterst lätt
blandningsstörningar. Tillsättes en ringa mängd koppar, t. e.

Fig. 4. Snitt genom typmetall. Korniga antimonkristaller i
Sb-Pb-eutektikum. 500 X.

Fig. 5 a, Alum. kiselbrons. (Silumin) icke värmebehandlas 150 x.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:07:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1928a/0366.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free