- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1928. Allmänna avdelningen /
389

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 42. 20 okt. 1928 - Utställningsfrågor, av C. K.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

OKT TekniskTidskrift argr

UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN

ALLMÄNNA AVDELNINGEN 42

Huvudredaktör: CARL KLEMAN

INNEHÅLL: Utställningsfrågor. — Uppfarten till Söder i Stockholm. — Det utrikespolitiska kvartalet, av Rütger
Essén. - Den lille kåsören. — Notiser. — Litteratur. — Personalnotiser — Sammanträden,

UTSTÄLLNINGSFRÅGOR.

När förra året en författare i Teknisk tidskrift tillät
sig att fälla icke enbart rosande omdömen om 1927
års sommarutställningar på skilda håll i landet, så
upptogs detta ganska onådigt. Författaren fick i
vederbörande lokalavisor t. o. m. veta, att anordningarna för
utställningarna knappast angingo honom.

I de erinringar, som fördes fram i tidskriften
framhölls, att utställningarna i stället för att vara verkliga
bygde- och kulturutställningar för sin ort närmast
utgjorde hopsamlingsplats för vad platsens och traktens
handlande förde i lager, lantbruksmaskiner, skokräm,
pianon, Noxin och Flit m. m., vilket lika bra kunde
beses i butikerna. Men erinringarna rörde också vid en
annan punkt, nämligen de tekniskt sett
otillfredsställande former, varunder utställningsföremålen ofta
exponerades. Det hade överlåtits — eller föreföll åtminstone
så — åt de enskilda utställarna, att relativt suveränt
avgöra, vad de skulle plocka ihop i sina stånd, och
utställningarna saknade därför i väsentlig grad de
upplysande och uppfostrande moment, som man gärna velat
finna hos dem. Ifråga om årets svenska
landsortsutställningar föreligger ännu ingen samlad erfarenhet, det
har emellertid försports, att bl. a. kulturavdelningen på
Örebroutställningen skulle lyft denna utställning upp på
ett högre plan än dess samtida. I en tidningsnotis har
också framskymtat, att Karlstad bereder sig på att snart
begå en ny utställning och att man då skall anordna
denna under mera givande former. Det kan därför
antagas, att förra årets kritik i någon mån gjort verkan.

Är det då så, att nya tendenser göra sig gällande
beträffande syftet med en utställning och att såsom en
följd därav själva utställningstekniken är på glid. Härom
lär knappast råda något tvivel.

Den som erinrar sig järn- och stålverkens avdelning
på 1923 års Göteborgsutställning, minns nog också, att
den bar en viss enhetlig prägel — de långa, utefter
väggarna uppresta valsverksprodukterna från de olika
bruken utgjorde det enhetliga och propagerande inslaget.
Det hela gjorde en ganska god massverkan, ehuru någon
större livlighet ej kom till uttryck i anordningarna.
Utställarna hade beträffande såväl utställningsprodukterna
som dessas ordnande fått underkasta sig direktiv från
ledningen för denna avdelning. Enahanda var
förhållandet med skogs- och skogsproduktavdelningen,
yllefabrikanternas avdelning och möjligen ytterligare några
avdelningar. I övrigt torde beträffande industri- och
handelsvaror vid Göteborgsutställningen endast ha
tillsetts, att industriellt likartade och närbesläktade
produkter sammanfördes i avdelningar (sakgruppering)
samt att utställningsmontrarna någorlunda harmonierade
med vederbörande lokaliteter.

Så långt som till sakgruppering hade man icke
kommit överallt på 1924 års Wembleyutställning. I ett stånd
inom Palace of Engineering hittade man ett par vatten-

turbinhjul, några verktygsmaskiner samt några ventiler.
Ett gott stycke därifrån kunde man finna en annan
utställare, som också gjorde vattenturbiner men därtill
ångturbiner och lokomotiv, medan de mellanliggande
stånden upptogos av något helt annat. Att varje som
helst överblick av likartade tillverkningar gick förlorad
är självfallet, och därmed i väsentlig grad också
möjligheterna för studier.

Så svåra voro icke ens fjolårets sommarutställningar.
På dessa fanns sakgrupperingen någorlunda nöjaktigt
genomförd. Vill man emellertid komma längre än till ett
blott och bart uppvisande i försäljningssyfte av vissa
produkter, måste man gå längre i organisationsavseende.
Varje utställare kan då icke få ställa ut efter sitt
eget huvud utan måste underkasta sig en ordnande och
enande hand —■ utställningsbestyrelsens, vederbörande
intressesammanslutnings eller någon annans.

Det har vittnats från Werkstofftagung i Berlin för
något år sedan, att denna utgjort en systematisk och
ensartat ordnad exposé, vid vilken icke ens de enskilda
utställarna kommo till synes. Metoden förutsätter i denna
extrema form, där likartade, konkurrerande industrier
skola samverka, en betydande förmåga att underordna
sig det gemensamma bästa. De intellektuella krafterna
hos en hel del selvfølende industri- och bruksföretag
sättas förvisso på hårda prov, innan vederbörande kunna
besluta sig för att gå med på en sådan anordning.

Med mycket intresse avvaktades, hur den av
föreningen Ljuskultur och Ingeniörsvetenskapsakademien i
Liljevalchs konsthall för någon månad sedan anordnade
utställningen "Ljuset i människans tjänst" skulle utfalla.
Utställningen gick icke så långt i kollektivitet som
Werkstofftagung utan lämnade, trots det enhetliga
anordnandet, ett visst spelrum för deltagarna att framträda
självständigt.

"Ljuset i människans tjänst" har otvivelaktigt här
hemma inneburit ett steg framåt i såväl "upplysande"
som utställningstekniskt avseende. Det objektivt
propagerande och därmed det uppfostrande inslaget i
utställningen var väl genomfört, och man fick från första
stund klart för sig, att hela utställningen var upplagd
efter en enhetlig plan.

Tekniska museets anpart i utställningen bildade en
god inledning till det hela. Det var mycket intressanta
saker, som museet hade lyckats plocka ihop och i detta
fall anpassat för sin uppgift vid denna
specialutställning. Det förefaller emellertid icke osannolikt, att
man med ännu strängare urval skulle fått det hela ur
utvecklingssynpuhkt ändå mera överskådligt och
klargörande för den stora allmänheten, som säkert ofta
fastnade för detaljerna hos de många i och för sig roliga
föremålen i stället för att se de stora linjerna i
utvecklingen.

Utställningens tyngdpunkt låg självfallet inom den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:07:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1928a/0397.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free