- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1928. Allmänna avdelningen /
390

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 42. 20 okt. 1928 - Utställningsfrågor, av C. K. - Uppfarten till Söder i Stockholm

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

’390

TEKNISK TIDSKRIFT

28 juli 1928

moderna ljus- och belysningstekniken, även om den
historiska avdelningen konkurrerade om allmänhetens
bevågenhet. I organisationsavseende hade man — det
historiska frånsett — delat utställningen i en allmän
avdelning, omfattande principerna för rationell
belysning, glödlampor och belysningsarmatur, samt en
till-lämpningsavdelning. Endast ifråga om
belysningsarmaturen uppträdde huvudutställarna, nio till antalet,
individuellt. De övriga utställarna, inalles nitton,
förekommo alla på tillämpningsavdelningen och medverkade
där i olika avseenden, genom rumsinteriörer,
skyltfönsteranordningar o. dyl. — att bilda den ram, inom vilken
den tillämpade belysningstekniken framträdde. Med
denna uppläggning hade på utställningsbestyrelsen fallit
icke blott att planera huvuddragen av utställningen utan
även att gå in i de minsta detaljer. Först härigenom var
det ju möjligt att verkligen få till stånd, vad man
åsyftade: en på samma gång planmässigt ordnad,
undervisande — och säljande utställning. Utställningen kan
betraktas som ett svenskt led i den omfattande
upplysningsverksamhet, som elektroindustrien och i vissa fall
kraftföretagen i hela världen satt i gång för att gagna
såväl sig själva genom ökad omsättning som sina
avnämare genom att lära dem, hur de på bästa sätt skola
tillgodogöra sig den moderna teknikens och industriens
alster för att därigenom i sin tur dra största möjliga
nytta därav.

Som en parallell på ett annat område till utställningen
"Ljuset i människans tjänst" skulle man t. e. kunna
tänka sig en utställning "Bilen i människans tjänst",
ordnad av de ledande bilfirmorna, vilka visserligen där
skulle utställa en serie av sina vagnar, men i huvudsak
inrikta sig på att på olika sätt framställa de tjänster,
bilen kan göra människan såväl i privatlivet som inom
olika grenar av näringslivet, bättre och snabbare
transporter, billigare frakter, enda möjliga
kommunikationsmedel för stora delar av landet, bilutflykter med camping
såsom rekreation m. m., m. m.

Det är ju ett välkänt förhållande, att industrien ser
med betydlig skepsis på den ekonomiska nyttan för
utställarna själva av alla de utställningar på bred bas,

som beskäftigt folk sätter i gång i olika
provinsmetropoler. Ett industriföretag deltager ofta därför att det sägs,
att de och de konkurrenterna lovat deltaga.
Omkostnaderna bli emellertid höga i förhållande till resultatet.
Något påtagligt utbyte för utställarna lär nämligen
sällan kunna skönjas. Det är huvudsakligen lokala och
för all del mycket respektabla intressen, som rikta sina
kassor tack vare överskotten från nöjesfältet — ett
nödvändigt attribut till varje utställning. Det ligger under
sådana förhållanden nära till hands att fråga, om icke
specialutställningar — eventuellt ambulerande — skulle
vara en bättre form av upplysning. Man har då tillfälle
att på ett begränsat område -— utan att trötta — låta
allmänheten tränga mera på djupet och inpränta de
objektivt ledande synpunkterna vid valet av olika alster.
En sådan vederhäftig upplysningsverksamhet är ju
samtidigt en den kraftigaste propaganda och sålunda ur
avsättningssynpunkt för industrien väsentligt verksammare
än ett deltagande i en större utställning, där de värdefulla
inslagen ofta drunkna i mängden.

Om man alltså genom det enhetliga organiserandet och
ordnandet av en utställning kan uppnå betydande
resultat i propagerande och undervisande syfte, så får det
icke förbises, att det starka urvalet av utställare, som
ifrågavarande utställningsform förutsätter, kan ha sina
olägenheter. Den ömsesidiga obligation, vari dessa och
utställningsledningen, givetvis komma att stå till
varandra, kan mycket lätt främja uppkomsten av ett
kotteriväsen — eller en särskild klick —, som med icke
alltför blida ögon ser nykomlingar på området med egna
och förstklassiga älster. Detta är givetvis en av de
"slutna" utställningarnas principella nackdelar. Under
en vidsynt utställningsledning och med för utvecklingen
intresserade fabrikanter-utställningsfinansiärer, bör man
kunna förtrösta på att en utveckling i antydd riktning
ej skall behöva förekomma, utan att man alltmer skall
kunna gå över till den för allmänheten otvivelaktigt
mycket lärorikare och mera givande utställningsform, som
"Ljuset i människans tjänst" på ett i stort sett mycket
lyckligt sätt tillämpat, redan då vi för första gången sett
den genomförd. C. K.

UPPFARTEN TILL SÖDER I STOCKHOLM.

Ett nytt förslag till avlösande av uppfartsprovisoriet
från slussen till Södermalm i Stockholm har utarbetats av
ingenjör Thor Th örnblad vilken för något år sedan
även framförde förslaget om högbyggnad vid Nybroplan.
Förslagsställaren har berett Teknisk tidskrift tillfälle
taga del av det ur flera synpunkter intressanta
förslaget.

Förslaget utgör en nybyggnads- och
gatureglerings-plan och berör det område invid Slussen, som begränsas
av Katarinavägen och uppfarten till densamma,
Brunnsbacken, Götgatan, Hökensgatan (alternativt
Urväders-gränd) och Mosebacketorg. Om starkt grundade
estetiska hänsyn eller kulturella skäl skulle motivera ett
kvarblivande av det gamla stadshuset i hörnet av
Brunns-backen och Götgatan, lämnar planen denna byggnad
oberörd. Eljest innefattar planen en rivning av samtliga
inom det angivna området nu befintliga äldre fastigheter,
med undantag för Mosebacke teaters fastighet, samt en
nybebyggelse av detta område enligt en ny stadsplan
för detsamma.

Genom den planerade stadsplaneändringen komme föl-

jande gator att försvinna: Peder Myndes backe,
Mariagränd, Klevgränd och Urvädersgränd.

Den provisoriska uppfarten från Östra Slussgatan till
Katarinavägen skulle ersättas av en permanent
gatu-anläggning. Katarinavägen skulle med hänsyn till
framtida trafikbehov få en erforderlig bredd vid
anslutningen till den nya uppfarten.

Från hörnet av Östra Slussgatan och Brunnsbacken,
ungefär i rätlinjig fortsättning av Östra Slussgatan,
an-lägges en ny bred gata, som träffar Götgatan ungefär
vid hörnet av St. Paulsgatan. Denna fortsättning av
östra Slussgatan benämnes här "Nya Slussgatan".

De båda kartskisserna i fig. 1 och 2 belysa den
stadsplaneändring, som ifrågasattes. Mellan Katarinavägen
och "Nya Slussgatan" bildas ett större område, A, vilket
enligt planen skulle bebyggas med ett arkitektoniskt
enhetligt byggnadskomplex. Detta byggnadskomplex
flankeras å motsatta sidan av "Nya Slussgatan" av en
nybyggnad B och å motsatta sidan av Katarinavägen av en
nybyggnad C.

I fig. 3 återgives en genom förslagsställarens försorg

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:07:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1928a/0398.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free