- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1928. Allmänna avdelningen /
392

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 42. 20 okt. 1928 - Uppfarten till Söder i Stockholm - Det utrikespolitiska kvartalet, av Rütger Essén

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Fig. 4. Föreslagen stadsplan.

öppen. En antydan om dess utformning sker bäst med
hänvisning till modellen i fig. 4. Den å bilden synliga
ytan A utgör ett plan ungefär i jämnhöjd med
Mose-backetorg eller hustaken av de stora fastigheterna nere
vid Stadsgärden. Ovanför denna planyta reser sig —
ej synlig i denna modell — den del av komplexet,
som huvudsakligen är avsedd att inrymma bostäder,

20 okt. 1928

den s. k.
bostadsregionen.

Under
bostadsregionen, dvs. den i fig. 4
synliga planytan A,
inrättas en
kontorsregion med
kontorslokaler medan i
komplexets gatunivå
inrättas en
butiksregion.

För
nybyggnadskomplexet B, som
blir av väsentligt
mindre dimensioner,
lämnas inga närmare
anvisningar
beträffande dispositionen.

Inom
nybyggnadskomplexet C torde
större delen av
tomtarealen ägas av
kooperativa förbundet
och en nybyggnad
torde samordnas med
dess nuvarande stora
fastighet i
Stadsgården.

Samtliga de tre ovan angivna komplexen A, B och C
skulle uppföras i arkitektonisk samhörighet.

Med framläggandet av sin plan har förslagsställaren
närmast velat få densamma ventilerad ur olika
synpunkter. I det föreliggande fallet äro dessa synpunkter av
trafikteknisk, byggnadsteknisk, arkitektonisk och
ekonomisk beskaffenhet.

DET UTRIKESPOLITISKA KVARTALET.

Av Rütger Essén.

Den 11 oktober 1928.

Såsom brukligt i närheten av den månad, under vilken
folkförbundsförsamlingen i Genève avhåller sitt årliga
sammanträde har det politiska världsintresset i hög grad
inriktats på frågorna om fredens säkerställande samt om
den i förbundsakten förutsedda nedrustningen. Sedan
åratal har hela denna diskussion rört sig i en tämligen
hopplös cirkelgång mellan termerna trygghet, skiljedom
och avrustning. Det har också huvudsakligen varit en
rent europeisk diskussion. Den stora transatlantiska
världsmakten, U. S. A., har knappast deltagit i det hela
— i annan mån än när det gällt flottrustningarna, där
Washington-regeringen visat ett livligt intresse av
världsomfattande rustningsbegränsningsavtal. samt
tvenne gånger — 1921 och 1927, tagit betydelsefulla
initiativ i detta hänseende. Det förra av dessa ledde till
resultat, det andra icke.

Efter detta senaste misslyckade amerikanska initiativ
har emellertid världen nu fått bevittna en stor
amerikansk aktion av en helt annan art: åstadkommandet av
det stora internationella avtal mot kriget, gemenligen
benämnt Kellogpakten, som den 27 augusti i
utrikesministeriet i Paris å sina respektive regeringars vägnar med
stor högtidlighet undertecknades av amerikanska
statssekreteraren Kellog, samt utrikesministrarna Briand,
Stresemann, Zaleski, Benesj, m. fi.

Värdet och innebörden av denna pakt ha varit föremål
för de mest motsatta utläggningar. Dess
tillkomsthistoria behandlades i föregående kvartalsöversikt (Tekn.
tidskr. h. 30, 1928). Förhandlingarna voro redan i juli
praktiskt taget avslutade. Själva fördraget innehåller
endast trenne artiklar, av vilka den första utgör en
förklaring att de kontraherande parterna "fördöma
tillgripandet av krig för lösande av internationella tvister och
avstå i sina förhållanden till varandra från kriget som
redskap för nationell politik". Den andia artikeln utgör
c-n förbindelse att aldrig söka lösning av konflikter
mellan parterna annat än med fredliga medel. Den tredje
artikeln ger föreskrifter om ratifikationer och
ikraftträdande samt öppnar möjlighet för alla andra stater att på
enahanda villkor ansluta sig till fördraget. De
ursprungliga undertecknarna äro de sex huvudmakterna: Förenta
Staterna, England, Tyskland, Frankrike, Italien och
Japan, de brittiska dominions samt de tre mindre
Lo-carno-makterna Belgien, Tjeckoslovakien och Polen.

Det hela är alltså en stor internationell parad för
freden. Förbindelsens räckvidd är begränsad genom de
många olika särskilda reservationerna, vilka böra
betraktas som integrerande delar av avtalet, och av vilka
särskilt de engelska och franska äro ganska vittgående.
London-regeringen kan sägas ha reserverat sig för alla de
särskilda brittiska riksintressena i världens olika delar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:07:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1928a/0400.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free