- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1928. Allmänna avdelningen /
409

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 44. 3 nov. 1928 - Konstant brottarbete som förklaring till brott genom utmattnings- och andra belastningar, av Karl Ljungberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

3 NOV.
1928

TekniskTidskrift

UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN

ALLMÄNNA AVDELNINGEN 44

Huvudredaktör: CARL KLEMAN

ÅRGÅNG

58

INNEHÅLL: Konstant brottarbete som förklaring till brott genom utmattnings- och andra belastningar. — Egen
pensionskassa eller gemensam? — En märklig framställning. — Ekonomisk översikt. — Notiser. — Litteratur. — Sammanträden.

KONSTANT BROTTARBETE SOM FÖRKLARING TILL BROTT
GENOM UTMATTNINGS- OCH ANDRA BELASTNINGAR.

Av professor KARL LJUNGBERG.

Anda sedan Wöhler på 1850- och 1860-talen utförde
sina epokgörande försök visande, att man genom
upprepade belastningar kunde åstadkomma brott i ett
material trots att maximumspänningen vid brott-tillfället
låg långt under materialets s. k. hållfasthet, har denna
fråga eller frågan om "utmattningshållfasthet" varit
föremål för undersökningar och försök i snart sagt alla
världens hållfasthetslaboratorier. Någon verklig förklaring
till fenomenet ifråga har dock mig veterligen icke givits.
Åtskilliga viktiga resultat hava erhållits, men orsakerna
till desamma hava ej kunnat påvisas.

En kort sammanfattning av de viktigare resultaten
må lämnas här nedan.

Vid ett visst slag av upprepad påkänning t. e.
böjning, då spänningen i en punkt varierar mellan lika
stora drag- och tryckspänningar, äger brott rum efter
ett relativt fåtal spänningsväxlingar om spänningarna
äro höga, Ju mindre spänningarna äro, dess fler
spän-ningsväxlingar erfordras för att brott skall åstadkommas.

Ett visst värde å spänningen finnes då brott icke äger
rum, även om antalet spänningsväxlingar blir oändligt
stort. Denna spänning är egentligen
utmattningshållfastheten för detta slag av påkänning, men, då försök icke
kunna drivas till ett oändligt antal växlingar, definieras
numera utmattningshållfastheten som den spänning,
vilken motsvarar brott efter en million spänningsväxlingar.
1 fig. 1 visas för en mjuk järnsort sambandet mellan

mm2

Fig. 1.

antalet spänningsväxlingar och brottspänningen vid ett
roterande provstycke.

Den s. k. utmattningshållfastheten eller
brottspänningen vid en million växlingar är i detta exempel au =
—: 24 kg/mm2.

Av alla försök har även framgått, att
utmattningshållfastheten är beroende på det område, inom vilket
spänningarna växla. Variera spänningarna mellan lika stora
drag- och tryckspänningar, såsom vid de vanligaste
böjningsproven med roterande provstycke, har
utmattningshållfastheten ett värde, variera spänningarna mellan en

viss dragspänning och en nollspänning som undre gräns,
har utmattningshållfastheten ett annat och högre värde.
Variera spänningarna mellan två olika dragspänningar,
har utmattningshållfastheten ännu ett annat och än
högre värde. Ett diagram åskådliggörande detta
förhållande visas i fig. 2.

Spänningen ot i a är utmattningshållfastheten, då
spänningarna variera mellan lika dragspänningar o* och
tryckspänningar ø,1. Spänningen aj11 i b’ är
utmattningshållfastheten vid variation mellan en
maximaldrag-spänning a/1 och en minimaldragspänning o2u — 0.

Spänningen a/

c är utmattningshållfastheten vid

variation mellan en maximidragspänning a,111 och en
minimidragspänning ø/11.

Figuren är baserad på en försöksserie av J. H. Smith.
Dessa grundprinciper framställdes redan av Wöhler,
ehuru med något olika formulering. I stort sett hava
även alla nyare försök bekräftat Wöhlers uttalanden,
men, som förut anmärkts, någon förklaring till
fenomenen har ej framkommit.

Författaren har emellertid under senare tid vid
tekniska högskolans hållfasthetslaboratorium med biträde
av ingenjör O. Hallström utfört åtskilliga försöksserier
och därunder gjort en del iakttagelser, vilka synas giva
en god förklaring på
flertalet hithörande
fenomen.

Det framgår nämligen
av försöken, att det
arbete, som per
volymsenhet erfordras för att
åstadkomma brott i
någon del av kroppen, är
konstant, oberoende av
om brottarbetet uttages
på en gång eller i flera
repriser.

Vid rena dragprov
åstadkommes brott
genom en enda
kontinuerlig belastningsökning och däremot svarande
förlängning. Brottarbetet på provstången vid ett dylikt
dragprov visas genom diagrammet I i fig. 3. Detta
diagram är direkt erhållet med tillhjälp av den
automatiska anordning, som finnes å laboratoriets
provningsmaskin, och vilken är beskriven i T. T. 1927, h. 3.
Diagrammet ger emellertid icke något uttryck på
brottarbetet hos en partikel invid själva brottstället, ty här
äro såväl den verkliga spänningen som även
förlängningen per längdenhet mycket större, än vad
diagrammet direkt visar. Detta visar nämligen den på prov-

Fig. 2.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:07:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1928a/0417.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free