Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 45. 10 nov. 1928 - Konstant brottarbete som förklaring till brott genom utmattnings- och andra belastningar, av Karl Ljungberg - Nya internationella materialprovningsföreningen (N. I. M.), av J. O. R.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’423
TEKNISK TIDSKRIFT
28 juli 1928
I
ßPHßPlL
fife.
h
Brott
1/7,
/
Fig. 9.
automatiska diagramapparaten. Sedan avlastades
provkroppen och utsattes densamma i stället för tryck tills
en sammantryckning per längdenhet g, = 0,ou räknat
från den ursprungliga längden. Även under detta prov
uppritades spänningsdiagrammet ined diagramapparaten.
Härefter utsattes provkroppen ånyo för dragning till en
föilängning per längdenhet erf = O.oee räknat från
ursprunglig längd, och på detta sätt fortsattes omväxlande
drag- och tryckbelastningen tills brott uppstod. I fig. 9
visas resultaten av en dylik provserie. Summan av alla
"lessa förlustareor är 64 kg/mm2. Totala
brottarbets-arean för samma material har erhållits ur ett dragprov
samt enligt diagram III. fig. 4, och är 60 kg/mm2. Man
bör observera att brottet inträffat enligt diagram 11,
fig. 9, innan spänningen gick upp till samma värde den
vid diagrammen 5. 7 och 9 hade haft. Provet visar en
god överensstämmelse mellan det sammanlagda
brottarbetet och det totala enligt dragprovet, särskilt om man
besinnar svårigheten att få exakta resultat, då det är
tydligt att många felkällor finnas, vilka äro svåra att
helt undvika. Detta prov utfördes med ett kolstål med
0.20 % kol. Prov hava även utförts med hårdare
material och givit ungefär samma resultat.
Även en del andra brottfenomen, såsom t. e. de rätt
ofta förekommande kättingbrotten, kunna förklaras
genom författarens ovan anförda sats. Som bekant är det
icke ovanligt, att en kätting brister efter någon tids
användning för en belastning lägre än provbelastningen.
Utmattning i vanlig mening kan man knappast tala om,
då belastningen endast upprepats ett fåtal, kanske högst
något hundratal, gånger. Förhållandet är, att
spänningen i en kättingslänk i några ytterpunkter av
kät-tingsjärnet redan vid en last av ungefär 1/i0 av
provbelastningen når upp till sträckgränsen respektive
stuk-gränsen. Under själva provbelastningen går spänningen
i dessa punkter efter en kurva av samma art som
kurvan OBC i fig. 8 upp från noll till en spänning, som
ligger över sträckgränsen. Denna slut-spänning ligger
visserligen icke så långt över sträckgränsen, som man
möjligen skulle kunna vänta sig, men ett avsevärt
förlustarbete uppstår vid partiklarnes formförändring. Då
provlasten borttages, måste ytterfibrernas deformationer
gå tillbaka till nära noll på grund av de elastiska
spänningarna i övriga delar av tvärsnittet samt i övriga delar
av kättingslänken. Spänning och deformation i
nyssnämnda ytterfibrer följa härvid en återgångskurva
motsvarande C F G H i fig. 8, vilken ger förlustarbetet. När
kättingen sedan belastas med sin arbetslast, går
spänning-en hos ytterfibrerna i regel varje gång över
sträckgränsen, varför varje belastning och avlastning medför
arbetsförlust. Varje sådan förlust är visserligen icke på
långt när så stor som i föregående exempel, men dock
många gånger större än den förlustarea, hystererisarea,
som uppkommer, då maximispänningen ligger under
sträck- ocli proportionalitetsgräns. Det är därför
tydligt att brott kan äga rum efter ett relativt litet antal
upprepningar av belastningen.
Äv här anförda exempel framgår, att man genom den
av författaren uppställda satsen om det konstanta
brottarbetet erhåller såväl en förklaring eller bättre förståelse
av de bekanta utmattningsfenomenen som ock ett
naturligt samband mellan brottförloppet vid de vanliga
statiska belastningsfalleu med engångsbelastning eller ett
fåtal upprepningar och vid de dynamiska eller mycket
ofta upprepade belastningarna. De olika brottförloppen
äro endast olika faser av samma fenomen. Även en del
andra fenomen kunna erhålla sin förklaring genom att
betrakta ett ackumulerat brottarbete som en av materialets
grundegenskaper. Så t. e. kan det påvisas att vid viss
värmebehandling en del värme absorberas eller
ackumuleras i materialet samt att detta återfinnes som ett
ökat brottarbete. En hel del dylika frågor äro för
närvarande under utredning vid Tekniska högskolans
hållfasthetslaboratorium ävensom kompletterande försök
med olika material. Trots att problemet sålunda icke
kan betraktas såsom tillfullo utrett utan endast påbörjat
och en fortsatt utredning därför möjligen kan leda till
jämkningar i hittills gjorda slutsatser, har författaren
likväl med tanke på frågans stora betydelse samt för att
möjliggöra att flera arbeta med utredningen velat redan
på detta stadium lämna ett referat över hittills uppnådda
resultat.
NYA INTERNATIONELLA
MATERIALPROVNINGSFÖRENINGEN (N. I. M.).
Sedan N. I. M. bildades år 1927 har dess permanenta
kommitté avhållit två sammanträden, nämligen i Zürich i
januari och i Paris i juni detta år för vidtagande av
förberedelser till nästa kongress. Denna kommer, såvitt intet
oförutsett inträffar, att avhållas i Zürich under
eftersomma-ren 1931. För utväljande av lämpliga diskussionsämnen och
deras behandling vid denna kongress hava följande åtgärder
vidtagits och beslutats.
De ifrågasatta ämnesområdena hava uppdelats i 4 grup
per och för vardera av dessa har utsetts en särskild
ordförande inom permanenta kommittén, nämligen:
A. Metaller. Ordf.: dr Walter Rosenhain, Teddington,
England.
B. Icke metalliska, oorganiska material. Ordf.: professor
dr M. Bos, Zürich.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>