- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1928. Allmänna avdelningen /
433

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 47. 24 nov. 1928 - Den engelska arbetsfredskonferensen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- TekniskTidskrift artg

UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN

ALLMÄNNA AVDELNINGEN 47

Huvudredaktör: CARL KLEMAN

INNEHÅLL: Den engelska arbetsfredskonferensen. — "Petissan" bör flyttas till bättre plats på Skansen. — Svensk
masugnsslaggs användning vid cementtillverkning, av dr Richard Grün. — Notiser. — Litteratur. — Sammanträden.

DEN ENGELSKA ARBETSFREDSKONFERENSEN.

Inför den stundande svenska arbetsfredskonferensen har
sekreteraren i socialstyrelsen Olle Ekblom på Teknisk
tidskrifts anmodan beredvilligt lämnat en redogörelse för
upptakten till och förloppet tills dato av motsvarande
engelska åtgärder. Rörande socialministerns program för
den svenska konferensen är ännu intet allmänt känt utöver
statsrådsprotokollets innehåll i samband med
konferensbeslutet.

Den 12 januari 1928 sammanträdde i Burlington House
i London ett antal framstående industrimän samt
fackföreningskongressens generalråd för att gemensamt
dryfta frågan om industriens reorganisation och
ordnandet av förhållandet mellan arbetsgivare och arbetare —
"the entire field of industrial reorganization and
indu-strial relations". Detta sammanträde utgjorde
inledningen till den samförståndsrörelse, som under
benämningen "mondism" på sistone låtit tala om sig så mycket.
Tillika betecknar det ett första mera påtagligt resultat
av de trevanden och stämningar, som under de senare
åren kommit till synes inom vida kretsar i England.

Det engelska näringslivet har efter världskriget
arbetat under bekymmersamma förhållanden. Efter
defla-tionskrisen, som här liksom i andra länder lamslog stora
delar av produktionen, har återhämtningen visserligen
fortgått, men i långsamt tempo. Förödande arbetsstrider
hava avlöst varandra, kulminerande i den stora
kolstrejken år 1926. Ifråga om arbetslöshetens omfattning ha
inga tecken visat sig till definitiv minskning. Man har
å ena sidan pekat på industriens bristande
anpassningsförmåga till det nya läget, slentrianmässig
produktionsledning o. d. såsom bidragande till detta förhållande. Å
andra sidan förmenar man, att industriarbetarna icke
visat förståelse för näringslivets trångmål utan genom
sina ensidigt ställda krav vållat oro och svårigheter, då
industrien framför allt varit i behov av lugn för att
återvinna sin ställning på världsmarknaden.

De djupgående verkningarna av kolkonflikten —
förluster för industrien av flera hundra millioner pund,
ekonomisk misär i arbetarhemmen, uttömda
fackförenings-kassor — gjorde, att strävandena till samarbete mellan
arbetsgivare och arbetare fingo ökad anslutning och ökad
styrka, I såväl arbetsgivar- som arbetarkretsar
uttalades öppet reflexioner rörande ändamålslösheten i
sådana konflikter och förhoppningar att i framtiden kunna
undvika dem. Förespråkare för en allmän
samförståndsuppgörelse framträdde inom olika läger, men rörande
metoderna för dess genomförande och om villkoren för en
uppgörelse voro uttalandena tämligen förbehållsamma
och oklara, Tvekan rådde även om, från vilket håll
initiativet borde utgå. Regeringen syntes mindre
benägen till några positiva insatser. Förtroendet från
ar-betarsidan till regeringen såsom medlare hade för övrigt
rubbats genom lagstiftningsåtgärderna efter
generalstrejken. Emellertid riktade premiärministern i ett tal i
september månad 1927 en direkt uppmaning till
arbetsgivarna och arbetarna att själva gå till verket, vilket tal

uppfattades som en appell till den några dagar senare
sammanträdande fackföreningskongressen i Edinburgh.
Vid denna kongress visade det sig också, att man på
arbetarsidan hyste starka önskningar om att få
förhandlingar med arbetsgivarna till stånd. Kongressens
ordförande förordade i sitt hälsningstal en allmän
diskussion mellan de representativa arbetsgivar- och
arbetarorganisationerna rörande industriens förhållanden, vilken
diskussion borde kunna ge värdefulla direktiv ifråga om
vidden av och sättet för ett samarbete mellan parterna
på arbetsmarknaden, i syfte att öka industriens
avkastning och höja arbetarnas levnadsstandard.
Arbetsgivarnas centrala sammanslutning — National Federation
of Employers’ Associations — uttalade sig vid
sammanträde i oktober månad 1927 till förmån för
gemensamma överläggningar, men förklarade sig sakna
befogenhet att företräda arbetsgivarna vid förhandlingar
rörande så vittsyftande spörsmål, som här ifrågasatts.
Det positiva steget å arbetsgivarsidan togs nu i stället
av en grupp inflytelserika industriledare med Sir Alfred
Mond (Lörd Melchett) i spetsen. Dessa 24 industrimän,
vilka icke framträdde i egenskap av representanter för
vare sig någon organisation eller för särskilda företag
utan såsom privatpersoner med erfarenhet i industriella
ting, tillställde den 24 november 1927
fackföreningskon-gressens generalråd en inbjudan att deltaga i en
konferens för att gemensamt diskutera den industriella
re-organisationen och de industriella förhållandena i deras
helhet. Konferensens syfte vore att få fram enighet om
vissa grundläggande faktorer av betydelse för
industriens nydaning och ordnandet av förhållandet mellan
arbetsgivare och arbetare. Genomförandet av de
allmänna riktlinjerna för industripolitiken skulle åter
överlämnas åt de särskilda industrierna.

Sedan generalrådet accepterat inbjudningen, kom en
första överläggning till stånd, som ovan nämnts, den 12
januari 1928. Sir Alfred Moud skisserade här i stora
drag konferensens arbetsuppgifter: industriens
organisation, rationalisering, nya metoder — tekniska och
administrativa — och deras följdverkningar för de anställda,
arbetarnas ställning och andel i utbytet, arbetslösheten,
bostadsfrågan, sjukförsäkring, skattepolitiken,
förebyggandet av arbetskonflikter m. m. Generalrådets
ordförande, Ben Turner framhöll bl. a., att man på
arbetarsidan utginge ifrån, att problemen skulle diskuteras utan
förutfattade meningar och att intet intrång på de
existerande arbetsgivar- och arbetarorganisationerna skulle
ifrågasättas.

Efter det inledande sammanträdet, som huvudsakligen
hade formell karaktär, lades det praktiska arbetet i
händerna på två samarbetande utskott, vartdera bestående
av 7 representanter (jämte en sekreterare) för de i
konferensen deltagande arbetsgivarna och arbetarna, Dessa
utskott utarbetade till en början konferensens
arbetsprogram, som kom att innefatta följande 8 huvudpunkter
med ett flertal specialfrågor:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:07:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1928a/0445.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free