- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1928. Allmänna avdelningen /
438

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 47. 24 nov. 1928 - Svensk masugnsslaggs användning vid cementtillverkning, av Richard Grün

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

’438

TEKNISK TIDSKRIFT

28 juli 1928

erhåller man "Hochofenzement". Avgörandet, om man
vill tillverka "Eisenportlandzement" eller
"Hochofenzement" får man göra beroende av kemiska
sammansättningen av den slagg, som man har till sitt förfogande.
Har man en sur slagg, gör man det förra, har man
däremot en basisk slagg gör man det senare slaget, allt
dock under iakttagande av möjligheten att tillverka den
senare, då "Hochofenzement" naturligtvis är den mest
ekonomiska, alldenstund i denna ingår 70 % fullkomligt
oförändrad masugnsslagg.

Portlandcementklinker.

Portlandcementindustrien framställer sina
portlandce-mentklinker (klinker kallar man det omalda
portiandce-mentet) av lera, som tages direkt ur jorden och sedan
blandas med kalksten i lämpliga proportioner, så att den
färdiga produkten kommer att innehålla ca. 64 % kalk.
"Hochofenzement" industrien disponerar naturligtvis
billigare och gynnsammare råmaterial, nämligen masugns
slagg, som gentemot leran har det företrädet, att den
icke innehåller någon kolsyra, som måste utdrivas. För
att nu förvandla masugnsslagg med sin halt av 40/50 %
kalk till portlandcementklinker är det nödvändigt
att mala slaggen med en motsvarande mängd kolsyrad
kalk till s. k. råmjöl. Vid bränningen av detta uppstår
på så sätt ett äkta portlandcement, som kan försäljas
som sådant, men som lämpligen males tillsammans med
cn motsvarande kvantitet vattengranulerad slagg till
"Hüttenzement".

Den svenska masugnsslaggens lämplighet till beredning
av "Hüttenzement".

I Sverige erhålles som bekant två arter av masugnsslagg
nämligen slagg från träkolsmasugnar och slagg, som
erhålles vid blåsning av gjuteritackjärn med koks. Det var
från början att vänta, att den förstnämnda skulle vara
mindre lämpad för framställning av "Hochofenzement",
under det man av den senare kunde hoppas att den skulle
sitta inne med möjligheter, som gjorde den lämplig att
användas därtill. På anmodan av och med bistånd av
civilingenjör A. Björkman, Aktiebolaget Arcus,
Stockholm, gjordes redan år 1920 av författaren ingående
studier, som hade till ändamål att utröna
användningsmöjligheterna hos olika slagger. Dessa arbeten blevo
uppdelade i följande underavdelningar. En
träkolsmasugns-slagg och en koksugnsslagg undersöktes och provades
med hänsyn till möjligheten att använda dem i sitt
ursprungliga tillstånd eller i förändrad form. Arbetsplanen
var följande:

1) T r ä k o 1 s m a s u g n s s 1 a g g. a) Anrikning av
slaggen med kalk. b) Användning av slaggen utan
om-smältning till cement, c) Användning av slaggen såsom
ersättning för trass.

2) K o k s m a s u g n s s 1 a g g. a) Beredning av
"Eisenportlandzement" och "Hochofenzement" medels
olika klinkertillsatser. b) Saltvattenbeständighet hos det
framställda cementet.

Träkolsmasugnsslagg.

Som bekant äro de träkolsmasugnsslagger, som
användes i Sverige mycket sura. Till framställning av
hydrauliskt murbruk hava de hittills icke funnit någon
användning. Det är uteslutande till gjutning av
blocktegel, som de förr i tiden blevo något utnyttjade, men
dessa slaggblock hade ett ganska obetydligt värde som
byggnadsmaterial, då de naturligtvis voro ytterst litet
värmeisolerande. För att förvandla slaggen till ett
hydrauliskt bindemedel äro tre vägar möjliga.

a) Slaggen kan genom anrikning med kalk i elektrisk

eller annan ugn förvandlas till en basisk slagg. Denna
basiska slagg kan sedan på det i Tyskland vanliga sättet
beredas till "Hochofenzement".

Ett annat sätt att utnyttja denna slaggs hydrauliska
egenskaper som efter de undersökningar, som nedan
komma att redogöras för, otvivelaktigt voro förhanden
var genom

b) målning av slaggen tillsammans med
portlandcementklinker.

I Tyskland framställes "Hochofenzement" så som förut
skildrats på det sättet, att en del av slaggen males med
kalk till råmjöl och detta råmjöl brännes i roter- eller
schaktugn till klinker. Den så framställda
portlandce-mentklinkern males tillsammans med masugnsslagg till
"Hochofenzement". Man tar vanligtvis 30 % klinker och
70 % av den oförändrade vattengranulerade slaggen.
Den så framställda produkten "Hochofenzement", som i
Tyskland får användas vid alla armerade betongarbeten
för statens räkning, har samma hållfasthet som
portlandcement och gentemot detta dessutom den fördelen, att
det har högre saltvattenbeständighet. Framställningen
av "Hochofenzement" och "Eisenportlandzement", vilket
senare skiljer sig från detta förra blott därigenom, att
det har mindre slaggtillsats, nämligen 30 %, har under
de senaste 25 åren stigit från några få 1 000 ton till ca.
1,2 millioner ton årligen.

c) Slutligen kan slaggen i malet tillstånd även
användas såsom ersättning för den i Tyskland till
byggnadsarbeten så omtyckta, redan av romarna bekanta trassen,
då dess hydrauliska egenskaper och dess höga halt av
bmdningskraftig kiselsyra synes göra den synnerligen
lämplig för detta ändamål.

la) Anrikning av slaggen med kalk.

Under åren 1919 och 1922 blevo omfattande serier av
försök utförda i avsikt att sammansmälta den sura
masugnsslaggen med kalk. Därvid konstaterades, att en
anrikning med uteslutande kalk, såsom hittills försökt, är
oändamålsenlig, då smältpunkten genom denna
kalkanrikning blir alldeles för hög. Det befanns, att en
tillsats av lerjord före tillsatsen med kalk till den flytande
slaggen är fördelaktig, då smältgodset på detta sätt får
en lägre smältpunkt och lättare förmår upptaga kalken.
Den på detta sätt framställda smältan hade goda
hydrauliska egenskaper och gav ett gott cement. Resultaten
av de olika försöken skyddades genom patent och själva
arbetet offentliggjordes i Stahl und Eisen 1928 nr 30
(jämför D. R. P. 396025)1.

Vid samma tidpunkt angrep Wennerström problemet
i Sverige. Man försökte också att i Sverige praktiskt
omsätta de Wennerströmska idéerna. De svårigheter,
som därvid mötte, voro utomordentligt stora, enär
mycket höga temperaturer måste användas och ugnarna lätt
satte igen sig i synnerhet som Wennerström ej arbetade
efter våra, honom då obekanta, erfarenheter med
föregående tillsats av lerjord. För närvarande hava de
omnämnda patenten såväl som det Wennerströmska
förfaringssättet föga utsikt att få någon praktisk användning,
då en anläggning härför skulle erfordra betydande
kapital, och större än som antagligen står till buds.

Ib) Användning av slaggen utan omsmältning till cement.

Mycket enklare är naturligtvis vägen att genom
målning med tillsats av kalksten förvandla en del av slaggen
till enkelt råmjöl, bränna detta råmjöl till klinker och
med denna klinker finmala den övriga slaggen till

i Verfahren zur Verwandlung von saurer Hochofenschlacke in
Portlandzement oder in basische Hochofenschlacke, welche sich
zur Herstellung von Hochofenzement eignen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:07:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1928a/0450.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free