- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1928. Allmänna avdelningen /
448

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 48. 1 dec. 1928 - Stadsbyggnadslagen inför teknologföreningen. Diskussion, av H. Torulf, J. E. Pettersson, Wilh. Klemming, N. Hasselquist, W. Fellenius, R. Mossberg, E. Stenfors, referat av Fmn.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

’448 TEKNISK TIDSKRIFT 28 juli 1928

STADSBYGGNADSLAGEN INFÖR TEKNOLOGFÖRENINGEN.

Vid teknologföreningens allmänna sammanträde den 17
okt. behandlades, såsom förut meddelats under
sammanträdesreferat, av särskilda kommitterade framlagt utlåtande
över förslaget till stadsbyggnadslag. Lagförslaget har
tidigare refererats i Teknisk tidskrift (häfte 18 och 21) av
revisionssekreterare M. Ehrenborg och kommitterades utlåtande
har varit tryckt i Sv. teknologföreningens handl. nr 209.

Diskussionen vid sammanträdet den 17 okt. inleddes av
major H. Torulf, såsom ordf. i föreningens kommitté för
prövning av lagförslaget, med följande orientering:

"Enligt de sakkunnigas förslag skall i en och samma lag
sammanföras alla de föreskrifter, vilka skola verka
reglerande å stadsbyggandet såväl i städer och köpingar som i
municipalsamhällen och vissa andra områden å landet.

Att genom lag och förordning på ett ändamålsenligt sätt
reglera allt vad till stadsbyggandet hörer är påtagligen en
mycket omfattande och svår uppgift. Det gäller därvid:

att i möjligaste mån råda bot mot gamla
missförhållanden i form av ett alltför hopträngt och därför ohygieniskt
bebyggande, till vilket mycket stora ekonomiska intressen
nu äro knutna;

att bevara det kulturvärdiga av gammalt
stadsbebyg-gande utan att därvid lägga hinder i vägen för en ny tids
nyttobetonade krav på att få göra sina egna idéer och sin
egen smakuppfattning gällande;

att i den sociala samhörighetens namn draga gränserna
för det enskilda intressets underordnande under det
allmännas, antingen det nu gäller den enskilde fastighetsägaren
och markexploatören gentemot samhället eller samhälle geni
emot samhälle;

att ordna utövandet av en sakkunnig och utvecklingen
stödjande statlig kontroll över stadsbyggandet och
sam-hällsbildandet utan att därvid inskränka på samhällenas
självbestämmanderätt mer än som kan anses oundgängligen
nödvändigt;

att genom en redig och översiktlig uppställning av lagens
olika delar och genom möjligast klara bestämmelser i
densamma möjliggöra för samhällenas representanter och den
enskilde företagaren att utan för stor svårighet finna sig
tillrätta med lagens föreskrifter.

Jag tror icke vi behöva gå längre i önskelistan rörande
en dylik lags beskaffenhet för att kunna konstatera de stora
svårigheter, som måste vara förenade med en dylik lags
avfattning. Då de sakkunniga därtill nu sökt vinna målet
genom att i stort sett från grunden omarbeta nu gällande
lagstiftning på området, istället för att utvidga och påbygga
densamma, är det icke förvånansvärt, att 1928 års
lagförslag från olika kretsar av intresserade mötts med en rätt
så omfattande kritik."

Talaren redogjorde därefter för kommitterades förslag till
föreningens utlåtande i ärendet och avslutade sitt anförande
sålunda:

"Skulle jag i korthet söka sammanfatta mitt eget intryck
av lagförslaget, så är det, att de sakkunniga i sin strävan
att låta lagen reglerande inverka på stadsbyggandet för att
inleda detsamma i riktiga fåror, i vissa avseenden gått för
långt och längre än utvecklingen hos oss ännu kräver eller
är mogen för. Ä andra sidan synas de sakkunniga vilja väl
mycket binda stadsbyggandet vid gamla former och hava
icke tillräckligt tagit hänsyn till de krav på utvecklings
möjligheter, som säkerligen i en snar framtid komma att
ställas av den nya starkt ekonomiskt betonade
byggnadskonst, som nu ligger i tandsprickningen inom vissa länder
i Europa, och som säkerligen även hos oss kommer att söka
arbeta sig fram.

Men om vi nu icke kunna ge vårt odelade erkännande åt
lagförslagets sakliga innehåll eller åt dess avfattning, så
kunna vi däremot ge ett oförbehållsamt erkännande åt den
ai betsprestation, som lagförslaget med dess omfattande och
klarläggande motivering tydligen innebär.

Behovet av en ny för tidsförhållandena lämpad
stadsbyggnadslag är emellertid stort, och jag skulle vilja sluta
med att uttala den förhoppningen, att det ej måtte dröja för

länge, innan vi få emotse en ny och förbättrad upplaga av
en dylik lag."

Stadsingenjör J. E. Pettersson gav en kort överblick av
kommitténs synpunkter beträffande de delar av
författningsförslagen, som gälla städernas mätningsväsen och
fastighetsbildning. Kommitterade hade härvidlag ansett lämpligt
att direkt ansluta sig till, vad Kommunaltekniska
föreningens stadsmätningskommitté i förevarande avseende
anfört.

Arkitekt Wilh. Klemming påyrkade att föreningen
skulle reagera mot vissa bestämmelser i nuvarande
fastighetsbildningslagen 1 kap., särskilt förbudet att, innan ny
tomtindelning fastställts, bygga i kvarter, som undergått
någon mindre reglering. Tal. påvisade vidare att i stället
för att ålägga en markexploatör att till "gator och dylikt"
avstå mark intill en viss procent av "våningsytan" bör
fixeras vad av marken, som ej får bebyggas, då exempelvis
genom anordnande av en stor öppen plats inuti kvarteret
kan skapas en ur samhällelig synpunkt synnerligen
önskvärd park, utan att härför i anspråk tagen mark bör behöva
bliva stadens egendom.

Just i dylika fall kan även vara önskligt att tillämpa
styckningsförfarande i stället för tomtindelning.

Man borde även varna för ett alltför kraftigt betonande
av endast ett centrum i en stad; ofta och särskilt för större
städer vore en målmedveten uppdelning på flera centra till
stort gagn för ekonomisering med trafikmedlen, med
marken och med människornas tid.

Beträffande stadsplanevetot önskade tal. ett skarpt
betonande av betydelsen utav att icke stäcka den enskilda
företagsamheten; Djursholm, Saltsjöbaden och Lidingö
villastad voro goda exempel på vad härvid kan ernås. Kon
kurrensen bör få spelrum.

Åtskilliga av de byggnadsstadgebestämmelser, som
föreslagits införda i stadsbyggnadslagen, t. e. om beräknande av
byggnadshöjd, inredande av vindar, källares beräkning i
vissa fall säsom våning osv. ansåg tal. synnerligen otids
enliga och opraktiska och ej böra inflyta i lag.

Än betydelsefullare vore, att bestämmelser om, att
gatu-mark skulle lämnas gravationsfri, blir justerad, emedan
stundom, t. e. beträffande mark, intecknad för
obligationslån, tillämpande av en sådan bestämmelse kan vara omöjlig
att genomföra.

Det föreslagna uttalandet om utredning rörande
zon-expropriationsinstitutet fann tal. välbetänkt, liksom han
ansåg att kravet på en revidering av
expropriationslagstift-ningen borde stödjas.

Fastighetsdirektör N. Hasselquist belyste i ett längre
anförande, anknutet till en serie skioptikonbilder, det starka
behovet av samhälleliga åtgärder för stadsbyggandets
ordnande och vikten av att samhället gives erforderlig
befogenhet och maktmedel för att härvid kunna kraftigt ingripa.

Tal. framhöll, att den av kommitterade förordade
skyldigheten för stad att inlösa mark, varå lagts
byggnadsförbud på grund av generalplan, så snart sådant kan påvisas
hindra markägaren från skäligt utnyttjande av denna mark,
lätt kan leda till att generalplanen måste stanna på
papperet, emedan dess genomförande skulle bliva för staden
alltför dyrbart. Allt hänger här på vad som menas med»
"skäligt". Ett genomförande av de sakkunnigas förslag på
denna punkt vore enligt tal:s mening en oundgänglig
förutsättning för generalplaneinstitutets praktiska användning.
Likaledes förordade tal. bestämt ett tillstyrkande av de s. k.
bettermentbidragen för generalplaners genomförande,
härvid särskilt som exempel åberopande Lidingöns och Stora
Essingens markägares frivilliga åtaganden beträffande
bidrag till kostnaderna för Lidingöbron resp. Essingebron. I
avseende på frågan om avstående av mark fann tal. det av
kommitterade framförda förslaget om beräkning av
exploateringstal efter våningsyta intressant och värt närmare
undersökning samt i princip överensstämmande med de
sakkunnigas mening, ehuru dessa föreslagit uppdelning på
endast två huvudgrupper.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:07:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1928a/0460.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free