- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1928. Allmänna avdelningen /
449

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 48. 1 dec. 1928 - Stadsbyggnadslagen inför teknologföreningen. Diskussion, av H. Torulf, J. E. Pettersson, Wilh. Klemming, N. Hasselquist, W. Fellenius, R. Mossberg, E. Stenfors, referat av Fmn. - Ekonomisk översikt, av F. E.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

10 nov. 1928

ALLMÄNNA AVDELNINGEN

449

Under utveckling av skäl, som i huvudsak av tal.
angivits i till de sakkunnigas betänkande fogat särskilt
yttrande, yrkade tal. vidare på bibehållande av städernas
stadsplaneveto, där detta ej kolliderar med ett
verkligt riksintresse, på införande av institutet
zonexpropria-tion, på en genomgripande revision av
expropriations-lagstiftningen och understrykande av önskemålet om
ordnande snarast av frågan om utbildande av stadsbyggare.

Tal. sammanfattade sin principiella uppfattning i ärendet
i följande slutord: "Revisionen av lagstiftningen i fråga om
stadsplaner och byggnadsväsende är av synnerligen
trängande natur. Det är nödvändigt att denna revision efter
20-åriga utredningar nu äntligen blir genomförd. Det
föreliggande sakkunnigeförslaget är ägnat att i hög grad förbättra
förhållandena på ifrågavarande område. Jag hänvisar
därvid särskilt till förslaget om generalplaneinstitutet
och beträffande fastighetsägarnas bidrag till
gatukostnaderna.

För min egen del har jag velat stärka det allmännas
ställning genom införande av stadsplan såsom villkor för
jorddelning för tätare bebyggande, bibehållande av
stadsplanevetot, ökning av fastighetsägarnas bidragsskyldighet,
väsentlig utökning av kommunernas expropriationsrätt och
en genomgripande revision av expropriationslagen. Alla
dessa mina yrkanden äro emellertid, enligt mitt förmenande,
av sådan natur, att de kunna inarbetas i lagförslaget vid
den överarbetning av detsamma, som under alla
omständigheter varit avsedd att äga rum.

Lagstiftningsåtgärder inom det område det här gäller
hava i alla länder visat sig synnerligen svåra att
genomföra. Detta har icke minst bekräftats i vårt land.

Det framlagda förslaget till stadsbyggnadslag omfattar
ett stort komplex av frågor, av vilka många beröra det
ömtåligaste av allt, de ekonomiska intressena, och där i övrigt
tusen och ett intressen korsa varandra.

Därest den uppfattningen fortfarande råder, att
lagstiftningen på området snarast bör revideras, är det av största
vikt, att de myndigheter och sammanslutningar, som skola
yttra sig över förslaget med styrka gå in för att en
tidsenlig lagstiftning snarast må komma till stånd. Enligt min
uppfattning fyller det föreliggande sakkunnigeförslaget,
kompletterat med den av mig föreslagna utbyggnaden,
ovannämnda krav."

Professor W. Fellenius ville i huvudsak begränsa sig till
frågan om specialutbildande av stadsbyggare; tal. hävdade
bestämt att väg- och vattenbyggnadsingenjörerna måste
anses hava lika stora förutsättningar som arkitekterna att
tillgodogöra sig sådan utbildning och yrkade på vissa
uttalanden härutinnan.

Civilingenjör R. Mossberg framhöll önskvärdheten av att
de till lagförslaget från byggnadsstadgan överförda
byggnadsbestämmelserna i största möjliga utsträckning
begränsades till sitt omfång. Speciellt borde försiktighet
iakttagas vid införande i lag av detaljföreskrifter, som till stor
del endast bygga på en viss tidsperiods uppfattning.
Föreningen borde uttala sig för en omarbetning av spec. 17
kapitlet.

I allmänhet hade sakkunniga i tjänstemannaställning fått
allt för stort inflytande på lagens utformning, medan de
praktiskt byggande fackmännen ej fått göra sig tillräckligt
hörda.

Tal. ifrågasatte att, då väl säkerligen ej enighet kunde
vinnas om alla detaljer, ett diskussionsprotokoll bilades vid
expedierande till kungl, maj:t av föreningens utlåtande.

Major H. Torulf ville gent emot anmärkningen, att
kommitterade gått förbi många detaljer, betona, att om alla
detaljer skolat granskas och kritiseras, hade det fört för
långt och tiden hade f. ö. varit otillräcklig. Man hade
därför koncentrerat sig till mera allmänna synpunkter.

Gent emot hr Hasselquists yrkanden påvisade tal. att,
kommitterade stode i bestämd opposition till de tre första av
dessa yrkanden och således ej kunde biträda dessa. I
avseende på expropriationslagen ansåg tal. knappast lämpligt att
f. n. göra något uttalande. Mot hr Fellenius’ förslag till
yttranden rörande utbildningen hade tal. ej något att erinra.

Fastighetsdirektör Hasselquist ville framhålla, att
Lidingöbron hade ej kommit till stånd, om ej Lidingö sam-

hälle gått med på att taga en stor del, e:a 5 mill. kr., av
kostnaden.

Länsarkitekt E. Stenfors förklarade sig finna
egendomligt att föreningens kommitterade efter ett relativt kort
studium av lagförslaget känt sig beredda att taga ställning
till detta så som skett. Tal. kände sig övertygad om, att
föreningen och dess kommitterade skulle kommit till helt
annat resultat än det nu framlagda utlåtandet om tiden
medgivit ett mera ingående studium av problemen. Kritik
är alltid välkommen, men om föreningen skall ställa sig
bakom ett utlåtande bör det vara mera genomtänkt och
bättre motiverat än det föreliggande förslaget.

Civilingenjör R. Mossberg ansåg ovisst om tiden nu vore
lämplig för ny detaljerad traditionsbunden lagstiftning på
ett område, där vi sannolikt stå inför en period av helt ny
utveckling.

Gent emot hr Stenfors ansåg tal. påtagligt att föreningens
kommitterade presterat ett mycket förtjänstfullt och
synbarligen på mångårig erfarenhet grundat utlåtande.

Major H. Torulf fann anledning, att, till bemötande av
hr Stenfors’ uttalande rörande generalplanefrågan,
ytterligare betona, att kommitterade väl funnit ett genomförande
av en generalplan ofta väl motiverad, men även ansett att
samhället icke bör få påtvinga den enskilde markägaren
ett byggnadsförbud med därav följande förlust, utan att
även bliva skyldig inom rimlig tid lösa marken. En tidig
lösen av sådan mark bleve f. ö. ofta ganska billig.

Föreningen beslöt härefter att avgiva underdånigt
utlåtande i ärendet och uppdrogs åt styrelsen att avgiva detta
på grundval av föreliggande förslag efter överarbetning i
samråd med kommittén och med hänsyn tagen till den förda,
diskussionen. Särskilt beslöts uttalande mot vissa
detaljföreskrifters intagande i 17 kap. av stadsbyggnadslagen.
Vidare beslöts på yrkande av prof. Fellenius uttalanden dels
för inbördes likställande av arkitekter och väg- och
vattenbyggnadsingenjörer med avseende på utbildningens
värde såsom grundläggande för deras ytterligare utbildning
till stadsbyggare, vilken dock sannolikt kan ordnas på ett
lämpligare sätt än de sakkunnige skisserat, dels om
önskvärdheten att, med hänsyn till stadsbyggnadsväsendets stora
betydelse i tekniskt såväl som ekonomiskt hänseende, en
professur i stadsbyggnad snarast möjligt inrättas vid
Tekniska högskolan, dels slutligen för att möjlighet må
beredas även från Chalmers tekniska institut utexaminerad
husbyggare samt väg- och vattenbyggnadsingenjörer att utan
större svårigheter utbilda sig till stadsbyggare.

Däremot avslogos av fastighetsdirektör N. Hasselquist
framställda yrkanden om anslutning principiellt till de
sakkunnigas förslag angående städernas lösenskyldighet för
mark i generalplaner, markägares bidrag till kostnaderna
för generalplans genomförande samt bibehållande av
städernas stadsplaneveto, där denna rätt ej kolliderar med ett
verkligt riksintresse.

I fråga om hr Hasselquists yrkande om uttalande rörande
behovet av reformer inom expropriationslagstiftningen
överläts till styrelsen att överväga lämpligheten av att
föreningen nu uttalar sig i denna fråga.

Fmn.

EKONOMISK ÖVERSIKT.

Stockholm 24.11.28.

En tydlig konjunkturförsämring gör sig alltjämt märkbar
i Tyskland, utan att man dock kan tala om någon kris. De
senaste månaderna ha kännetecknats av en dylik
konjunkturutvecklings sedvanliga följdföreteelse, lönestrider. En
av dessa har tilldragit sig ett synnerligt intresse icke blott
pä grund av sin omfattning utan kanske i ännu högre grad
med anledning av dess oväntade förlopp och principiella
innebörd. Denna arbetskonflikt är den sedan november
månads början pågående lockouten inom järn- och
stålindustrien i Rheinland-Westfalen, omfattande 216 000 arbetare.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:07:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1928a/0461.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free