- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1928. Allmänna avdelningen /
453

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 49. 8 dec. 1928 - God vilja

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- TekniskTidskrift argr

UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN

ALLMÄNNA AVDELNINGEN 49

Huvudredaktör: CARL KLEMAN
INNEHALL: God vilja. — Jonas Wenström, av professor Arvid Lindström. — Tekniska föreningar. — Sammanträden.

GOD VILJA.

Den nuvarande socialministern skrev för något halvår
sedan i denna tidskrift en i vida kretsar mycket
uppmärksammad artikel, Efter massakonflikten. Ett
anmärkningsvärt drag i förloppet av denna konflikt hade
ju varit, att arbetaresidan bl. a. under inflytande av
kommunistisk propaganda förkastat av egna ombud
träffade preliminära fredsvillkor. Författaren till
förenämnda artikel hade tagit fasta särskilt på denna
omständighet och förvisso med rätta sagt sig, att något
sådant icke skulle kunnat inträffa, om ett gott
personligt förhållande och en allmän känsla av samhörighet
varit rådande på de särskilda arbetsplatserna. I en liten
analys klarlades också, att icke allt var som sig borde
i detta hänseende, samt att ett bättre sakernas tillstånd
vore en nödvändig förutsättning för en avspänning
mellan parterna på arbetsmarknaden.

Varken artikelförfattaren eller någon annan torde då
ha tänkt sig, att det skulle falla på hans lott att ett
halvår senare ta initiativet till en svensk
arbetsfredskonferens och vid dess genomförande såväl figurligt som
bokstavligt hålla i skaftet. I betraktande av bl. a.
ovannämnda erfarenhet från massakonflikten var det helt
naturligt, att socialministern i sitt inledningsanförande
vid konferensens Öppnande betonade, att huvudvikten
borde läggas å ena sidan vid att kunniga, kloka män
meddela, huru de i sitt vardagsarbete och inför särskilda
skeden av nydaning och omorganisation tänkt och
handlat i syfte att utveckla och befästa känslan av
samhörighet Och förtroende mellan alla dem, som verka inom de
skilda företagen. Det vore å andra sidan också av vikt
att erfara, huru dessa strävanden uppfattats av
arbetarna inom företagen och inom organisationerna, vilkas
förståelse och åtminstone indirekta stöd äro nödvändiga
för rörelsens effektiva främjande. Samförståndet måste
grundas på efter hand ökad insikt hos de anställda om
det företag, där de verka. Häri låg konferensens
tyngdpunkt.

Önskan att från diskussionen utesluta allt, som
tangerade politisk åskådning, lagstiftning,
arbetslöshetsspörsmål och avtalsförhandlingar m. m.. kunde naturligtvis
icke helt förverkligas. I så fall hade å bägge sidor en
del talare, som på grund av allmän inställning och
ohejdad vana huvudsakligen känna till motsättningarna på
arbetsmarknaden, måst avstå från att yttra sig. Men
detta hade icke heller varit bra. Konferensens syfte har
ju varit att väcka intresse och propagera för en i viss
omfattning förbisedd viktig angelägenhet: bättre
samförstånd och förtroende mellan företagare och arbetare.
Endast genom en inledningsvis relativt brett lagd
diskussion med bestämd inriktning kan successivt avskiljas,
tillvaratagas och vidare bearbetas — och detta var ju
konferensens raison d’etre — vad som från början
endast ett mindretal haft utpräglat sinne för och trott sig
kunna omsätta i praktiskt handlande. Det finns därför
knappast någon anledning ta illa upp att en del talare

då och då läto höra några djupa brösttoner eller
tuggade gammal halm. De som varit eller äro direkt
engagerade i fackliga strider med alla dessas till dagen och
morgondagen knutna realiteter ha en viss benägenhet att
bortse från vad god vilja kan åstadkomma för att i
övermorgon utsovra gemensamma intressen som basis för
praktisk samverkan och därmed också inringa ds
ofrånkomliga reella motsättningarna i och för ett behändigare
övervinnande.

Om någon tvekan rått rörande fackföreningsfolkets
inställning till våra dagars rationalisering inom
näringslivet, så blev det på konferensen fullt klarlagt, att
arbetarna i övervägande grad hysa lika stort intresse därför
som företagarna, om de med rationaliseringen följande
temporära störningarna för den enskilde göras möjligast
mjuka. Försörjningsarbetets rationalisering
sammanfaller med mänsklighetens historia ända sedan Adams
och Evas dagar, och det hade ju varit anmärkningsvärt,
om en länk i utvecklingskedjan plötsligt skulle vilja slå
back och som en talare, stenhuggarnas ombudsman,
uttryckte saken ’"marschera tillbaka till stenåldern". För
övrigt kan det ifrågasättas, om 1920-talet relativt sett
kommer att bilda någon epok med avseende på
försörjningsarbetets rationalisering.

Av en del talare på konferensen underströks
önskvärdheten av att den högsta företagsledningen lägger sig vinn
om att personligen komma i kontakt med arbetarnas
förhållanden ute på arbetsplatserna. Först därigenom kan
det rätta ömsesidiga förtroendet uppkomma. Icke mindre
viktigt vore, att mellanbefälet ingenjörer, verkmästare
och förmän ha öppen blick och sinne för att förvärva
sina underordnades tillit.

Med vår tids omfattande koncerner är det måhända
att gå för långt, om man begär, att spetsen i en
vidsträckt organisation alltid skall vara till hands för
samråd med arbetarna och deras talesmän. Begränsning
både ifråga om förmåga på just detta område samt
bristande tid kunna lägga oöverstigliga hinder i vägen
härför och kravet kunna inskränkas till en allmän och
djup förståelse för frågans vikt. Vad man däremot
alltid kan begära är, att vederbörande högsta platschefer
skola ha både tid, förstånd och intresse för att i lämplig
omfattning ägna sig åt sin arbetarstams förhållanden i
det dagliga arbetet.

En hel del uttalanden under konferensen i särskilda
frågor må erinras om. Överdirektör Hammar vitsordade
de uppslag och insatser, som många gånger göras från
arbetarehåll ifråga om produktionens förbättrande och
förbilligande samt framhöll vikten att tillvarataga alla
sådana uppslag. Disponent Storjohann framkastade
tanken på ett permanent samt till lika antal av
arbetsgivare- och arbetarerepresentanter sammansatt större
opinionsinstitut, inom vilket skulle utses delegationer för
att undersöka ocli uttala sig rörande svårlösta konflik-

Forts. å sid. 458.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:07:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1928a/0465.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free