- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1928. Allmänna avdelningen /
454

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 49. 8 dec. 1928 - Jonas Wenström, av Arvid Lindström

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

’454

TEKNISK TIDSKRIFT

28 juli 1928

JONAS WENSTRÖM.

Vid ingeniörsvetenskapsakademiens högtidssammankomst
den 24 okt. d. å. gav professor Arvid Lindström en
minnesteckning över Jonas Wenström. Minnesteckningen följer här.

Ingenjörsvetenskapsakademien hedrar i dag minnet av
Jonas Wenström medelst prägling av en minnesmedalj
och har uppdraget att skildra hans livsgärning givits
mig — måhända av det skäl, att jag är en av de få nu
levande, som i någon mån varit tekniskt engagerad i
denna livsgärning och personligen tagit någon liten del
i densamma. Jag vill dock från början hava avsagt mig
alla anspråk på fullständighet i denna redogörelse samt
därjämte villigt erkänna bristen på objektivitet och
måhända även sanning i ett eller annat avseende. Min
avsikt är endast att vid detta tillfälle
söka visa, att och huruledes Jonas
Wenström under en kort livstid, med
små hjälpmedel, med en svag kropp
och en spröd hälsa, i all stillhet och
utan stora låter utförde ett arbete,
som väsentligt påverkat utvecklingen
av svensk ingenjörskonst och svensk
industri, och som det därför kan vara
anledning att icke glömma, Min
redogörelse grundar sig dels på personliga
minnen, dels på anteckningar av Jonas
Wenström själv och hans närmaste —
särskilt hans fader — samt brev,
beskrivningar och ritningar m. m., som
finnas i Aseas arkiv och museum, och
till vilkas hopsamlande och ordnande
ett verksamt bidrag lämnats av
direktören G. A. Granström, som själv
också samarbetat med Jonas Wenström.

Beträffande Jonas Wenströms
härstamning skall jag gå en smula långt
tillbaka i tiden.

Inemot slutet av 1500-talet föddes i Dalarna tre män,
som gjort sig mycket bemärkta i Sveriges historia.
Johan Olofson, sedermera Stiernhöök, föddes i
Rättvik 1596 och har blivit kallad "Svenska lagfarenhetens
fader", Georg Stiernhielm, född i Vika på östra sidan
av sjön Runn 1598, har kallats "Svenska skaldekonstens
fader", och slutligen Daniel Buskovius, som föddes i
Buskåker i St, Tuna väster om Runn år 1599. Alla tre
dogo på 1670-talet. Den sistnämnde fick som kaplan i
Elfdalen år 1644 befallning från "högsta ort" att erövra
Särna socken från Norge, vilket uppdrag han med ett
par hundra andra föga beväpnade dalkarlars hjälp
lyckades utföra, och detta icke blott utan "svärdshugg", utan
också helt oblodigt — tack vare sin fyndighet och sitt
resoluta uppträdande bland Särnabönderna. Han tog
dessa "med storm’, ehuru i en annan betydelse än den i
krigshistorien vanliga. Som belöning för sin bragd fick
han pastoratet i Kumla i Västmanland, där hans ättlingar
i flera led voro kyrkoherdar.

Från denne Daniel Buskovius härstammade Jonas
Wenström. Om också Buskovius icke själv kan kallas
"fader" i samma bemärkelse som hans båda berömda
landsmän och samtida, så kan dock en av hans senfödda
ättlingar icke utan skäl kallas "den svenska
dynamo-teknikens fader".

Jonas Wenström föddes vid Hällefors bruk i
Västmanland den 4 aug. 1855. Hans fader var ingenjören
Vilhelm W. och hans moder, Maria Ursula, var dotter
till bergmästaren Samuel Georg von Zweigbergk. Hans
farfader, Carl Petter W., var rektor vid Hedemora peda-

Fig. 1. Jonas Wenström.

gogi, sedermera komminister i Skinnskatteberg. En
farbroder var prost i Falun, och en dennes son den kände
kxikografen Edmund W.

Ända från J. W:s tidiga ungdomstid till ett par år före
hans död bodde hans fader i Örebro, där han hade sitt
ritkontor för konstruktioner av vattenbyggnader och
vattenmotorer samt av byggnader, maskiner och andra
mekaniska hjälpmedel för gruvbrytning och
järnhantering m. m. Jonas avlade studentexamen i Örebro 1875,
studerade därefter ett par år vid Uppsala universitet,
men överflyttade 1878 till universitetet i Kristiania. År
1879 undergick han därstädes "examen philosoficum"
med goda betyg i naturvetenskapliga ämnen. Från detta
år bodde och vistades han hos sina
föräldrar, först i Örebro, där modern
dog 1889, sedan i Västerås från 1892
till sin död i slutet av året därpå, den
21 dec. 1893, då han således var något
över 38 år gammal.

I avseende på sin
kroppskonstitution var J. W. synnerligen vanlottad.
På grund av en sjukdom under
barndomsåren var hans överkropp
förkrympt samt hans armar och ben
ytterligt bräckliga. I följd härav voro hans
fysiska krafter mycket svaga och hans
hälsa synnerligen ömtålig. Vad som
däremot gjorde sig gällande och var
långtifrån svagt var hans
karakteristiska, vackra huvud med de spelande
och om intelligens skvallrande ögonen.
Måhända var hans svaga fysik och
ömtåliga hälsa en av orsakerna till att
hans ande och håg redan tidigt kommo
att vändas inåt, till tankearbete, vari
man möjligen kan se en bekräftelse av den gamla satsen,
att "ingenting är så ont, att det ej har något gott med sig".

Redan under studietiden i Uppsala och Kristiania, åren
1875—1879, hade Jonas Wenström spekulerat över såväl
elektriska problem i allmänhet som särskilt
dynamomaskiner och även fått några smärre experiment på detta
område utförda av sin fader. Några anmärkningsvärda
resultat torde han emellertid då ej hava erhållit. Dessa
spekulationer och experiment tyda dock på att han i sina
studier ägnade stort intresse åt hithörande delar av
fysiken. Men även åt andra delar av fysiken synes han
hava ägnat uppmärksamhet under denna tid. Stimulerad
av en skrift om strålning av John Ericsson (till vilken
hans fader stod i gammalt vänskapsförhållande)
formulerade han i en skrivelse till Jolin Ericsson en del nya
lagar för strålning, vilket gav denna anledning att i
ett-brev av den 9 augusti 1878 uttala sitt beröm över
"lösningen av strålningsproblemet". I april 1879 inlämnade
professor Edlund till K. vetenskapsakademien Jonas
Wenströms uppsats om strålningslagarna, som trycktes i
dess handlingar.

Hösten 1878 konstruerade han ett pyroskop, varöver
ritningar finnas i behåll. Samtidigt sysslade han med
belysningsfrågor och bland dessa med ingenting mindre
än en elektrisk glödlampa, i det han beskriver, huruledes
"fint fördelade kolpartiklar, sammanbindande en
elektrisk ström, giva det briljantaste ljusfenomen". I början
av följande år (1879) nedskrev han tanken att "elektriskt
lysa med kolband, stödda och skyddade av glimmer".
Snart nog fick han emellertid anledning att beklaga, att
Edison kommit före med sin koltrådslampa.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:07:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1928a/0466.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free