- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1928. Allmänna avdelningen /
466

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 50. 15 dec. 1928 - Fjärrdistribution av gas, av G. H. Hultman - Litteratur - Anmälan: Svenska lantmäteriet 1628—1928, av Gustaf Slettenmark

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

’466

TEKNISK TIDSKRIFT

28 juli 1928

Fig. 1. Av A. G. für Kohlenversorgung projekterad fjärrdistribution av gas i Tyskland

Längst har emellertid denna fråga avancerat inom
Ruhrdistriktet, där genom lag av den 5 maj 1920 befogenhet blivit
fastställd för en sammanslutning av stads- och
landskommuner, omfattande 3 838 kvkm och 3,8 mill. innevånare.
Förbundet har rätt att fastställa riktlinjer för gemensamma
trafikleder, uppdragande av gränslinjer för industri- och
jordbruksområden m. m. Att fjärrgasdistribution i större skala
först blivit utförd inom Ruhrdistriktet beror dels på denna
lag och dels på befintligheten där av större koksverk
omedelbart intill kolgruvorna.

För fjärrgasdistribution inom Westsachsen kunna utom
nu befintliga eller blivande gasverk inom området följande
möjligheter komma under diskussion: 1) koksverksgas från
Ruhr, 2) brunkolsgas från det mellan tyska brunkolsområdet,
3) koksverksgas från de sachsiska stenkolsfälten vid
Zwickau, och 4) gasöverskott från kolhydrering vid
mellan-tyska industriverk.

Ruhr Gas A/G i Essen har som bekant gjort upp stora
planer för att förse så gott som hela Tyskland med gas
från de westfaliska koksverken. Huvudledningarnas
slutpunkter skulle komma att ligga i Bremen, Kiel, Stettin,
Breslau och München. En av dem skulle få sträckningen
Hamm, Cassel, Leipzig, Dresden, Breslau. Hittills hava
endast få överenskommelser kunnat träffas utom
Ruhrom-rådet, bland dessa dock med staden Hannover, men icke
heller denna är fullt klar, då bolaget ännu icke lyckats få
dispositionsrätt till erforderliga vägar, övriga städer, som
tillfrågats, hava avböjt. Skälet angives vara, att det
erbjudna priset, 4,8 pf. för kbm för Leipzig, ligger över
städernas egen självkostnad.

Brunkolsfälten vid Halle ligga mera centralt än gruvorna
i Ruhr. Den gas, som lämnas av de nuvarande ugnarna för
brunkolsdestillation, överensstämmer dock icke med nu
bruklig stenkolsgas, vad specifik vikt, luftbehov vid
förbränning, värmevärde etc. beträffar. En omläggning av
ugnsdriften är alltså först erforderlig och anses icke omöjlig att
utföra.

Koksverken i Zwickau förse för närvarande 15
kommuner med gas. De sachsiska kolen äro emellertid mindre
goda och brytningsförhållandena svåra, vadan
fjärrdistribution från dessa koksverk icke kan beräknas komma att ske
i någon större skala, även om de nuvarande
distributionsnäten kunna komma att ökas.

Vid Leunawerk vid Merseburg skulle enligt kombinerade
metoder för närvarande framställas 120 000 ton olja per år
av kol. Samtidigt erhållas gasmängder, som ungefär
motsvara tillverkningen vid Leipzigs gasverk. Denna gas skulle
lämpa sig utmärkt för fjärrdistribution. För verkets eget
behov skulle i stället billigare gas kunna framställas. Man
tänker sig även kunna räkna med gasöverskott från en
annan av I. G.’s metoder, nämligen framställning av olja
ur "grude"koks, dvs. koks från lågtemperaturdestillation av
brunkol, då man erhåller gas icke endast vid destillationen
utan även vid hydreringen. Ovisst torde emellertid vara
om I. G. icke själv har mera lönande användning för sin gas.

Efter denna utredning kommer författaren till
det resultatet, att Sachsen för sin
fjärrgasdistribution för närvarande måste lita till egna befintliga
eller blivande gas- eller koksverk. En
centralorganisation har bildats med säte i Dresden, som
uppgjort planer för Sachsens förseende med gas,
varvid landet indelats i 16 distrikt, vart och ett
med sitt huvudgasverk. Samtidigt hava följande
riktlinjer uppdragits. Gasleverans får endast ske
från tekniskt och ekonomiskt fullgoda verk. För
att hela landet skall komma i åtnjutande av gas,
måste tätare bebyggelse stödja glesare sådan.
Distributionsnäten skola sammanbindas med
varandra för ömsesidigt stöd. Alla verkägare böra
sammansluta sig under statens ledning.
Regeringen skall utöva erforderlig kontroll, varvid den
som maktmedel kan vägra förläggning av
ledningar i sådana gator och vägar, som tillhöra
staten.

Beträffande Westsachsen har slutligen
författaren gjort en undersökning, omfattande
befintliga gasverks tillverkningsförmåga, deras
möjligheter till utvidgning, befintliga ledningars
dimensioner och längd, bebyggelsens karaktär och
gasförbrukningens sannolika storlek. Hans undersökning omfattar 37
stads- och 875 landskommuner. Av dessa hade 4 stads- och
785 landskommuner ännu ej gas.

G. H. Hultman.

LITTERATUR

Bokanmälan.

Svenska lantmäteriet 1628—1928. Historisk skildring,
utgiven av Sällskapet för utgivande av lantmäteriets historia,
Norstedt & Söner, ’Stockholm 1928.

Detta brett anlagda historiska verk, som omfattar 2
volymer med vardera över 600 sidor samt 1 volym
innehållande 41 blad kartreproduktioner, har tillkommit för att
hugfästa minnet av det svenska lantmäteriets 300-åriga
tillvaro som statsinstitution. Är 1628 utfärdade nämligen
Gustaf II Adolf en instruktion för "Anders Bure,
generalmatematiker, varutinnan hans ämbete enkannerligen bestå
skall". För verkets utgivande bildades år 1921, alltså strax
efter det att de år 1908 påbörjade omorganisationerna av
lantmäteriet hade slutförts, ett särskilt sällskap, och den
optimism, som besjälade lantmätarna efter de
genomgripande reformerna samt den betydande ekonomiska
förbättring som vunnits gjorde det möjligt att hopbringa de högst
betydande belopp, som utgivandet av detta storstilade verk
krävt.

Under lång tid var lantmäteriet det statliga organet för
tekniska angelägenheter överhuvudtaget, och lantmätarna
voro sålunda våra första ingenjörer. Efter att först
huvudsakligen hava tjänat överhetens behov av geometriska och
geografiska kartor för beskattnings- och krigsändamål, fick
lantmäteriet efter hand befattning med väg- och
vattenbyggnader samt skeppsmätnings- och justeringsväsendet.
Ehuru de sistnämnda frågorna sedan helt avkopplats och
även lantmätarnas befattning med väg- och vattenbyggnader
i tekniskt avseende i huvudsak inskränkts till små arbeten

i samband med jorddelningsförrättningar, är dock icke, som
mången törhända tror, lantmäteri numera i huvudsak
mätningsteknik; tvärtom äro de juridiska och
jordbruksekono-miska problemen av lika fundamental betydelse.

En mycket god inblick i lantmätarnas mångskiftande
verksamhet under olika tider får man genom det
föreliggande verket, som utgöres av. 18 fristående avhandlingar
av 14 författare, vilka behandla lantmäteriets organisation,
utbildningen, mätningstekniken, den kartografiska
verksamheten, skattläggningen, avvittringen, skogskommissionerna,
gränsläggningen, jorddelning ur såväl juridisk som
ekonomisk synpunkt, lantmätarnas verksamhet inom städer
och stadsliknande samhällen, fastighetsregistreringen,
befattningen med väg- och vattenbyggnadsarbeten,
justeringsväsendet under lantmäteriet-samt lantmäteristyrelsens och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:07:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1928a/0478.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free