- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1928. Allmänna avdelningen /
470

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 51. 22 dec. 1928 - De tekniska mellanskolornas problem - Våra tekniska mellanskolors organisationsproblem, av Svenfredrik Möller

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

’470

TEKNISK TIDSKRIFT

28 juli 1928

artikel i Teknisk tidskrift nr 43.) Blir en skola så stor,
att två eller flera lärare behövas för varje ämne eller
ämnesgrupp, förbättras och uppryckes ofta
undervisningen genom en nästan oundviklig tävlan lärarna
emellan och även därigenom, att de olika lärarna få större
möjligheter att med sina kolleger diskutera förekommande
problem av såväl pedagogisk som facklig art. Vid stora
skolor kunna också lättare bestämda minimifordringar
på av eleverna inhämtade kunskaper upprätthållas, enär
man där har råd att eventuellt "kugga bort" för tekniska
studier olämpliga elever i större utsträckning än vid små
skolor, vilka kanske därigenom skulle riskera att helt
och hållet dö ut.

Tekniska mellanskolor i utlandet, t. e. i Tyskland och
Schweiz, torde i allmänhet hava 500 à 600 elever.

I min föregående artikel omnämndes, att det i vårt
land även finnes ett antal andra tekniska mellanskolor
än de i ovanstående tabell medtagna, vilka dessutom
hava från varandra och från de övriga skolorna
avvikande organisation. Man kan därför, utan fruktan att
bliva motsagd, påstå, att det tekniska
mellanskolväsen-det f. n. företer en synnerligen brokig bild i vårt land.

Är nu denna ringa grad av uniformitet nödvändig
eller fördelaktig? För min del svarar jag utan tvekan:
Nej! Detta "nej" får emellertid icke förstås så, som om
min mening vore, att samtliga skolor skulle kunna stöpas
i ett och samma mått. Tvärtom! Undervisningens
omfång vid en teknisk mellanskola kan troligen aldrig, som
vid ett allmänt läroverk, bestämmas i detalj, utan
endast i stora drag på grund av all tekniks oupphörliga
utveckling.

Men som det nu är ställt, torde den tekniska
mellan-skolorganisationen för fäder och målsmän, som vilja taga
reda på vilka utbildningsmöjligheter, som erbjudas deras
söner och skyddslingar, vara ett enda virrvarr, vilket för
mången torde vara svårt eller rent av omöjligt att reda
upp.

För att uppnå önskvärd enhetlighet i det tekniska
mellanskolsystemet borde samtliga statens skolor

1. göras treåriga,

2. uppbyggas på realskolexamen eller motsvariga
kunskaper i åtminstone ämnena: modersmålet,
matematik, fysik, kemi, ritning och teckning,

3. genom lämplig avvägning av lärokurserna lämna
en så jämngod utbildning, att de med fog kunna givas
samma benämning, t. e. den senast införda tekniskt
gymnasium,

4. för inträde fordra lika lång (eller kort) praktisk
verksamhet,

5. de (enligt ovanstående förslag "nya") tekniska
gymnasierna böra, såsom fallet redan är i Örebro, kunna
differentieras genom uppdelning på olika linjer
(maskinteknisk, kemiskt teknisk, byggnadsteknisk etc.) med
samma fog som de allmänna läroverkens gymnasier
uppdelats i flera linjer.

De tekniska gymnasierna böra, av sparsamhetsskäl,
endast utrustas med så många linjer, som kunna
motiveras av elevtilloppet.

De tekniska mellanskolorna böra vara (åtminstone)
treåriga, enär av allt att döma inträdesfordringarna vid
de nuvarande tvååriga fackskolorna blivit så stora, att
de i många fall bjudit oöverstigliga svårigheter för
aspi-ranterna. Vid en av de nyinrättade fackskolorna har
för övrigt lärarkollegiet redan för länge sedan föreslagit,
att skolan skulle göras treårig, men detta förslag har
ännu ej lett till något resultat.

Varför tekniska läroverk samt och synnerligen böra
byggas på realskolexamen kunskapsmått torde väl
knappast behöva någon motivering? Ej heller lämplig-

heten av så avpassade lärokurser, att utbildningen kan
antagas bliva i stort sett likvärdig vid samtliga skolor?
Att sedan giva dessa tekniska mellanskolor ett
gemensamt namn, t. e. gymnasium, är endast en rent praktisk
åtgärd för att inför den stora allmänheten accentuera
deras likvärdighet. Samtidigt borde skolorna kunna
inordnas i den övriga skolorganisationen, så att de
avgående eleverna erhålla utsträckta rättigheter att, om
de så önska, omedelbart få fortsätta med
universitets-eller högskolestudier. Det senaste önskemålet är även
av rent sociala skäl synnerligen viktigt.

Vid de nuvarande tekniska gymnasierna kräves
sammanlagt sex månaders praktik före avslutad skolkurs,
vid fackskolorna minst två års praktik före inträdet. Det
är emellertid (mig veterligt) ingalunda utrett, om icke
möjligen "praktik" under eller efter studietiden skulle
kunna vara lika fördelaktig eller rent av bättre för den
unge ingenjörens utveckling än praktik före skolåren.
Frågan är för övrigt, om icke skolorna eller staten på
ett eller annat sätt borde sörja för möjligheten av
verklig praktik som komplettering av skolundervisningen?
(Sveriges industriförbund har sedan ett par år tillbaka
åtagit sig att förmedla praktik åt sådana
inträdessökande vid de tekniska läroverken, som ej på egen hand
kunna skaffa sig dylik. Vilken "effekt" detta erbjudande
haft, är emellertid obekant för mig.)

Hur skola de här föreslagna (nya) treåriga tekniska
gymnasierna fördelas? Detta blir givetvis av många skäl
ea mycket ömtålig fråga, vid vars avgörande
"traditionen" bör få spela en bestämmande roll.

De städer, som tidigare härbärgerat de tekniska
elementarskolorna, böra, enligt mitt förmenande, fortfarande
i första hand komma i fråga vid fördelningen av de
"nya" gymnasierna,

Studieresultaten vid de mekaniska linjerna i Borås och
Norrköping, vilka äro de största av dessa skolors tre
linjer, vid tekniska gymnasierna i Härnösand och Malmö
samt vid maskinfackskolan i sistnämnda stad torde vara
tämligen likartade. Detta giver mig anledning föreslå,
att nämnda fyra städer förses med var sitt tekniskt
gymnasium med maskintekniskt betonad linje.
Härnösandsgymnasiet skulle eventuellt kunna bliva
"skogsbruks-tekniskt" betonat, ehuru erfarenheterna från stadens
"trätekniska" fackskola icke äro uppmuntrande! På
grund av den nuvarande Malmöskolans storlek bör
gymnasiet i Malmö utrustas med två linjer, den andra skulle
förslagsvis kunna utgöras av en byggnadsteknisk linje.
Alla skäl tala vidare för att Örebroskolan får behålla sin
nuvarande organisation med fyra linjer, en
maskinteknisk, en kemiskt teknisk, en elektroteknisk och en
merkantilt teknisk. För de båda bergsskolornas del tala alla
rimliga skäl för en sammanslagning.

Vid de i detta sammanhang ifrågakommande skolorna
finnas f. n. åtminstone 19 st. linjer med tillsammans
50 st. "avdelningar". Efter en reduktion enligt detta
förslag skulle de nuvarande 19 linjerna smälta samman
till endast 10 med c:a 30 klasser resp. avdelningar. De
564 elever, som f. n. frekventera skolorna, skulle,
fördelade på dessa 10 nya linjer, utgöra i medeltal 19 pr
klass eller avdelning, och detta antal torde kunna få
anses vara både rimligt och lämpligt.

Skulle mellanskolornas i Stockholm och Göteborg nivå
samtidigt kunna ändras till jämnhöjd med det "nya"
gymnasiets, vore därom intet ont att säga. Fackskolan
i Eskilstuna, som tyckes fylla ett verkligt lokalt behov,
torde böra bibehållas i sin nuvarande form.

Utrymmet för en tidskriftsartikel av detta slag tillåter
ej att gå in på de ekonomiska konsekvenserna av
förslaget. Regeringen har emellertid under de senare åren

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:07:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1928a/0482.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free