- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1928. Allmänna avdelningen /
471

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 51. 22 dec. 1928 - De tekniska mellanskolornas problem - Våra tekniska mellanskolors organisationsproblem, av Svenfredrik Möller - De tekniska läroverken; några reflexioner, av Folke Ericsson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

10 nov. 1928

ALLMÄNNA AVDELNINGEN

471

vakanssatt ett ganska stort antal lektorat vid de
tekniska läroverken, och denna åtgärd möjliggör tydligen
avsevärda besparingar vid en skolkoncentration av ovan
antydda slag.

Svenfredrik Möller.

DE TEKNISKA LÄROVERKEN; NÅGRA
REFLEXIONER.

I Teknisk tidskrift har under det senaste året några
gånger upptagits till behandling frågor rörande den
tekniska undervisningen på det stadium, som representeras
av tekniska elementarskolor, tekniska gymnasier och
tekniska fackskolor. Därvid har även mer eller mindre
direkt berörts ovannämnda ur många synpunkter
likställda skolors behövlighet och lämplighet för sitt
ändamål.

Lektor Svenfredrik Möller har sålunda i en
uppsats i allmänna avdelningen nr 21 för i år publicerat en
sammanställning över elevfrekvensen vid skolorna och
ingenjör Henning Billstrand har i allmänna
avdelningen nr 43, likaledes för i år, framhållit en del
syn-punkter rörande undervisningen vid dem.

Med anledning av sifferuppgifterna i de båda
uppsatserna och en del slutsatser, som dragas av dessa
siffror, vill jag här komma med några reflexioner.
Särskilt vill jag göra detta i den mån siffrorna beröra den
elektrotekniska fackskolan i Västerås, för vilken jag
anser att uppgifterna, om man bedömer förhållandena
fullt objektivt, äro missvisande. Detta gäller i synnerhet,
om man tar hänsyn till utvecklingen under de båda
senaste åren.

Först vill jag framhålla en mer allmän synpunkt. Det
är mycket lättare att vinna inträde vid ett tekniskt
gymnasium, eller vid en teknisk elementarskola — de båda
treåriga skoltyperna — än vid en fackskola — den
tvååriga typen —. Om vi inskränka oss till att jämföra de
båda nya skolformerna, det tekniska gymnasiet och den
tekniska fackskolan, finna vi, att för inträde till
fack-skolan fordras betydligt större kunskaper i matematik,
detta om det gäller maskinteknisk eller elektroteknisk
fackskola, än för inträde till gymnasiet. Vidare fordras
2 års praktik i stället för 2 månaders och en ålder av 17
år i stället för 15. Det är för den skull ganska naturligt,
att ett tekniskt gymnasium i vilket det är relativt lätt
att komma in — t. e. realskoleexamen och praktik under
den mellanliggande sommaren — drar till sig långt fler
elever än en fackskola med dess besvärliga fordringar
på aspiranten. Detta gäller alldeles oavsett om den ena
eller andra skolan kan anses vara den "bättre". På
grund av denna skillnad i inträdesfordringar ha, enligt
mitt förmenande, fackskolorna kommit i en ogynnsam
ställning, vilken försvårat för dem att komma till sin rätt.

Siffrorna i de båda nämnda uppsatserna visa ej heller
situationen i förskönad dager för fackskolorna. Men med
statistik kan man som bekant bevisa litet vad som helst,
om man gärna vill. Nu förefaller det mig vid
granskning av ifrågavarande siffror, som om i dem funnes en
viss tendens, måhända är det oavsiktligt, att få fram
resultat till fackskolornas nackdel. Särskilt har i ingenjör
Billstrands uppgift om årskostnader vid de olika
skolorna elektrotekniska fackskolan i Västerås, vilken är
den enda av statens fackskolor, som av honom redovisas
separat, kommit att inta en framträdande och allt för
ogynnsam ställning.

Jag tar mig därför friheten att göra en del små
anmärkningar till statistiken i de båda uppsatserna i den
mån densamma berör elektrotekniska fackskolan i
Västerås.

För att i någon mån lätta på de svåra
inträdesfordringarna till de tekniska fackskolorna har kungl. maj:t i
några fall beviljat dispens från en del av den som
inträdesfordran uppställda 2-åriga praktiken. Numera har
skolöverstyrelsen, genom ett tillägg till gällande stadga
erhållit rätt att meddela denna dispens. För att
dispensen ej skall meddelas åt andra än sådana, som visa sig
lämpliga att komma i åtnjutande därav, sökes och
meddelas densamma emellertid ej förr än ifrågavarande
lärjungar tillbringat ungefär l1/» år vid skolan. De kunna
därför ej upptagas som ordinarie elever i skolans
katalog, utan gå under rubriken "speciallärjungar".
Emellertid deltaga de i undervisningen på samma sätt som de
ordinarie eleverna och avlägga i sinom tid sin
avgångsexamen såsom ordinarie. Dessa lärjungar ha av lektor
Möller ej upptagits vid angivandet av elevfrekvensen,
vilket enligt mitt förmenande knappast kan anses vara
riktigt. Lektor Möller påpekar dock, att han endast
upptagit de ordinarie eleverna.

Icke heller ingenjör Billstrand tar med
speciallärjungarna, då han anger årskostnaderna per lärjunge. Men
han talar ej om, att han utlämnat dem. Enligt mitt
förmenande är det fel att vid ifrågavarande kalkyl icke
medräkna samtliga dem, som fullt ut erhålla den med
skolan avsedda utbildningen.

Nu gör detta i det ifrågavarande fallet ej så mycket,
men dock något, eftersom speciallärjungarnas antal
enligt katalogen för höstterminen 1926, vilken tydligen
legat till grund för beräkningen, var litet. Den
ifrågavarande årskostnaden per lärjunge blir dock, om
speciallärjungarna medräknas, 3 415 kr. i stället för den angivna
siffran 4 556 kr. Emellertid tillkommo under läsåret 4
studenter. Se vi, genom att medräkna dessa,
förhållandena, som de verkligen gestaltade sig, blir årskostnaden
2 730 kr. Alltså en väsentlig skillnad.

Även denna kostnad är dock hög. Nu är emellertid
förhållandet det, att året 1926—27 elevantalet var
ovanligt litet vid fackskolan i Västerås. Följande tabell över
antalet elever under hela den tid fackskolan existerat
med båda sina årskurser visar detta. Tabellen anger
hela antalet lärjungar enligt höstterminens katalog.

Ht. 1920 —21 —22 —23 —24 —25 —26 —27 —28
Ant. 66 43 33 22 16 13 16 27 38

Här synes tydligt att, åtminstone i den mån det gäller
Västeråsskolan, skolöverstyrelsens påpekande om
konjunkturernas inverkan på elevtillgång får anses riktig,
i motsats till ingenjör Billstrands förmodande.

En kalkyl över årskostnaden för år och elev för läsåret
1928—29 visar, att densamma med upptagande av
samtliga de kostnader, som ingenjör Billstrand upptagit i
sin beräkning, med stor sannolikhet kommer att bli 1 460
kr. mot den av ingenjör Billstrand publicerade siffran
4 556 kr. för läsåret 1926—27.

Nu vill jag komma med en annan beräkning. Jag
erkänner gärna att det ligger en viss tendens i
densamma. Ingenjör Billstrand anger årskostnaden per
elev för läsåret 1926—27 vid tekniska gymnasiet i
Örebro, där kostnaden var lägst, till 1 115 kr. Elevantalet
var vid ifrågavarande tidpunkt 207. Enligt årets
katalog är det 255. Antag att kostnaden i Örebro för
innevarande läsår blir densamma som för året 1926—27
(med det mindre elevantalet). Vi kommer då till en
årskostnad per iärjunge av 905 kr. och en kostnad för hela
den treåriga utbildningen av 2 715 kr. Den tvååriga
utbildningen vid tekniska fackskolan i Västerås, som torde
få anses tämligen likvärdig, kommer med nuvarande
siffra att bli 2 920 kr. Skillnaden om man räknar så,
blir alltså ej betydande.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:07:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1928a/0483.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free