- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1928. Allmänna avdelningen /
472

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 51. 22 dec. 1928 - De tekniska mellanskolornas problem - De tekniska läroverken; några reflexioner, av Folke Ericsson - Om elevantalet vid de tekniska läroverken, av Max Grenander

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

’472

TEKNISK TIDSKRIFT

28 juli 1928

Anmärkningsvärt är. att såväl lektor Möller som
ingenjör Billstaånrl i sina sifferuppgifter med tystnad förbigå
den maskintekniska fackskolan i Eskilstuna, där
elevtillströmningen är god.

Med ovanstående har jag velat varna för att allt för
vidsträckta konsekvenser dragas ur det publicerade
siffermaterialet. Det förefaller mig, som om det i vårt
starkt industrialiserade land skulle i stort sett finnas
plats för och vilket är viktigare borde finnas behov av
såväl den ena som den andra av de tekniska skolorna
på det ifrågavarande stadiet. Jag kan ej förstå annat,
än att det måste var till industriens oc.h landets fromma,
att det finnes god tillgång på billig, tekniskt skolad
arbetskraft. Man måste ock tänka på den studerande
ungdomen. Jag tror det vore för den och landet nyttigt,
om ett större antal än nu sökte sig in på den mot ett
påtagligt praktiskt mål syftande tekniska
undervisningen. Jag menar härmed ej att flera ungdomar skola
dragas in på de lärda banorna, men väl att en del
lämpligen kunde dragas från de allmänna läroverken för att
få en utbildning, som efter skolåren ger dem bättre
möjlighet att direkt tjäna sitt levebröd. För den sakens skull
fordras att statens tekniska läroverk bli mera kända,
än de nu äro och måhända fordras det ock en del
jämkningar i såväl den ena som den andra skoltypens
organisation.

Folke Ericsson.

OM ELEVANTALET VID DE TEKNISKA
LÄROVERKEN.

Frågan om den påfallande ringa elevfrekvensen vid
de tekniska läroverken har upptagits till behandling av
lektor Svenfredrik Möller i nr 21 och av herr
Henning Billstrand i nr 43 av Teknisk tidskrift, Medan
lektor Möller nöjer sig med att utan vidare kommentarer
konstatera förhållandet, söker herr Billstrand efter
orsakerna till att de tekniska gymnasierna i allmänhet förete
gynnsammare elevfrekvens än fackskolorna, och kommer
därvid till följande resultat:

"Det har emellertid visat sig, att den studerande
ungdomen föredrager sådana läroanstalter, som meddela en
mera allmänt lagd teknisk utbildning framför
fackskolornas, oaktat lärotiden vid de förra är treårig."

Jag känner mig allt annat än övertygad om detta
resonemangs riktighet. Det är nog sant, att de
tekniska gymnasiernas elevantal är relativt
tillfredsställande, men orsaken därtill behöver alls ej vara den av
herr Billstrand anförda. Snarare tror jag den är att
söka i de mindre stränga inträdesfordringarna till de
tekniska gymnasierna, blott två månaders praktik och
realskoleexamen, medan för inträde i fackskolorna
realskoleexamen är otillräcklig varjämte minst två års
praktik fordras. Härtill kommer, att, då de tekniska
gymnasierna bygga direkt på realskoleexamen, och då
avgångsbetyg från dem medför behörighet att vinna inträde i
tekniska högskolan, de kunna betraktas såsom ett led i
en fortskridande lärokurs, medan fackskolorna däremot
"sväva i luften", då de sakna anknytning såväl nedåt
som uppåt.

En elev kan utexamineras från ett tekniskt gymnasium
tre år efter avlagd realskoleexamen, medan motsvarande
tid vid en teknisk fackskola är fyra år. Ungdomen följer
blott lagen för det minsta motståndet, när den hellre
söker inträde vid ett tekniskt gymnasium, där
inträdes-fordringarna äro lindrigare, och där målet,
avgångsexamen, hastigare nås.

Vad särskilt det tekniska gymnasiets i Örebro gynn-

samma ställning angår, torde det böra framhållas, att
detta, strängt taget, alls icke är något tekniskt
gymnasium, utan består av tre treåriga fackskolor och en
tekniskt betonad handelsskola, samtliga med ett tekniskt
gymnasiums lindriga inträdesfordringar.

En omständighet, som helt naturligt spelar en mycket
avsevärd roll beträffande elevfrekvensen, är
kostnadsfrågan, ej från det allmännas, utan från elevernas
synpunkt sedd.

De båda föregående artiklarnas författare ha
uteslutande sysselsatt sig med treåriga tekniska gymnasier
och tvååriga tekniska fackskolor, medan den treåriga
tekniska fackskolan i Eskilstuna ej alls omnämnts i den
senare artikeln och i den förra avfärdats med orden:

"Den sistnämnda utgör så tillvida ett undantag från
övriga samtidigt inrättade läroanstalter, att den är en
kombinerad afton- och dagskola,"

Men denna fackskola utgör också ett lyckligt
undantag beträffande elevfrekvensen och i samband därmed
även i fråga om statens kostnad per elev och år, såsom
framgår ur följande tabell.

Läsår Antal elever

Statens kostnad
per elev och år

1923—1924 ................112 Kr. 551

1924—1925 ................95 „616

1925—1926 ................79 „ 782 Medelkostnad

1926—1927 ................78 „ 626 kr. 650

1927—1928 ................79 „677

1928—1929 ................89

Här visar sig en tydlig nedgång i elevantalet med
minimum läsåret 1926—1927, sannolikt beroende på industri
ens depression. Verkan härav kommer naturligtvis
alltid åtskilligt "på efterkälken", och i synnerhet när,
såsom här är fallet, eleverna huvudsakligen rekryteras från
en tvåårig förberedande kurs. Emellertid synes
elevantalet nu åter befinna sig i tillväxt.

Förnämsta orsaken till det tillfredsställande
elevantalet vid maskinfackskolan i Eskilstuna ligger tvivelsutan
i dennas organisation. Sedan de blivande eleverna
genomgått en vid stadens lärlings- och yrkesskolor
anordnad, på folkskolan baserad förberedande kurs med
aftonundervisning, vinna de inträde i maskinfackskolans
första klass. I denna, liksom i den därpå följande
klassen är all undervisning förlagd till eftermiddagarna, på
det att eleverna genom lämpligt praktiskt arbete vid
stadens verkstäder skola kunna dels skaffa sig en
värdefull praktik, dels för det stora flertalet av dem
nödvändiga inkomster under studietiden. Dessa båda klasser
motsvara tillsammans första klassen i en teknisk
fackskola av den ursprungliga typen. Tredje klassen, som
motsvarar denna typs andra klass, är däremot i likhet
med denna dagskola.

För att genomgå skolan behöva eleverna därför kosta
på sig endast 1 inkomstlöst läsår. Och detta underlättas
förutom genom statsstipendier och ett antal övriga
stipendier genom att eleverna mot borgen och stadens
underborgen kunna erhålla lån ur skolans premie- och
stipendiefonder.

Denna organisation gör det möjligt för begåvade
elever, som på grund av ekonomiska skäl ej ens kunnat
tänka på att gå igenom något annat tekniskt läroverk,
att med ringa ekonomisk uppoffring genomgå
maskinfackskolan i Eskilstuna. Men å andra sidan fordras det
ett visst mått av begåvning och en ej ringa energi för att
jämsides med det dagliga praktiska arbetet genomgå
skolan, och häri ligger en garanti för de utexaminerade
elevernas duglighet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:07:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1928a/0484.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free