- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1928. Allmänna avdelningen /
479

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 52. 29 dec. 1928 - De statliga och kommunala affärsverkens taxefrågor, av Nils Rönnblom

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

10 nov. 1928

ALLMÄNNA AVDELNINGEN

479

nere omkostnaderna och samtidigt sörja för den goda
kvaliteten hos sina produkter.

Att ett av de ifrågavarande affärsföretagen går med
förlust innebär att företagets konsumenter i viss
utsträckning erhålla understöd av det allmänna.
Kostnaden för detta understöd måste täckas medelst
skattemedel eller andra av det allmännas inkomster. Utan
tvivel ges det fall när detta är befogat, exempelvis när
statens järnvägar medger sänkta spannmålsfrakter till
ett område, som drabbats av missväxt.

Går ett statligt eller kommunalt affärsföretag med
vinst, bli i realiteten företagets konsumenter utsatta för
beskattning från det allmännas sida, en beskattning,
som uttages genom taxorna. I vissa fall kan väl också
detta motiveras med tillräcklig styrka, När vårt
tobaksmonopol, som i realiteten står de affärs drivande
statsverken ganska nära, utnyttjas för att med hjälp av
höjda priser tillföra statskassan en avsevärd inkomst,
når man härigenom två olika syften; dels hämmas en
konsumtion, som åtminstone delvis är avgjort olämplig,
och dels uttagas skattemedlen av en del medborgare på
ett mindre kännbart sätt än när det sker direkt och
klumpvis.

Tobaksmonopolet som skatteindrivare är emellertid
varken någon särdeles billig eller nämnvärt rättvis
institution. De rena affärsföretagen, post, järnvägar,
telefon, kommunala elektricitetsverk etc,, kunna heller inte
utan avsevärda olägenheter på detta sätt användas för
att utdela subsidier eller indriva mer eller mindre
förtäckta skatter.

När det gäller subsidier, är det oftast svårt att
avgöra om och när de böra utdelas genom affärsföretagen
och ännu svårare att bedöma huruvida man genom en
sådan utdelning verkligen träffar de trängande behoven,
så att samhällets intressen tillgodoses. De fall torde
vara ytterst få, då en sänkning av ifrågavarande taxor
är lämpligaste sättet att hjälpa en samhällsgrupp i
trångmål. Exempel som illustrera de nämnda
olägenheterna saknas inte. Do oräntabla
lappmarksjärnvägarna medföra visserligen fördelar för befolkningen i
vissa trakter, men det övriga landet har av dem endast
nackdelen att få betala största delen av vad de kosta.
När riksdagen under krisåren framkallade en omfattande
statlig elektrifieringsverksamhet på landsbygden genom
Statens vattenfallsverks försorg, blev också åtskilligt
kapital nedlagt, som inte i full utsträckning kunnat
förräntas och som alltså för vissa konsumenter medför
fördelar på de övriga medborgarnas bekostnad.

Om taxorna äro för höga, så att konsumenterna
beskattas, bli ölägenheterna av två väsentligt skilda slag.

För det första är det naturligtvis här liksom ifråga om
subsidierna mycket svårt för att inte säga omöjligt att
få beskattningen rättvis eller irritationsfri. När det gäller
kommunala affärsföretag, exempelvis elektricitetsverk,
är det ganska vanligt att kommunen, som äger
affärsföretaget, använder det som inkomstkälla och särdeles
beklagligt är det när en stad i sådant fall lägger extra
pålagor på den omgivande landsbygden medelst för höga
energitaxor. Lantbruksbefolkningen hör för närvarande
till de ekonomiskt svagaste näringsgrupperna, och den
har dessutom inga möjligheter att värja sig mot sådana
övergrepp.

Den andra olägenhet, som de höga taxorna medföra,
består i att de hejda eller fördröja företagens
utveckling. Denna utvecklingsfientliga effekt torde i
allmänhet vara underskattad, även om det är svårt att bedöma
dess storlek. Mest betyder den för företag, vilkas
produktionsteknik befinner sig i utveckling och för vilkas
produkter efterfrågan är mer elastisk, så att en lägre
taxa skulle vålla en jämförelsevis starkt ökad avsätt-

ning. Till sådana företag torde man få räkna de
statliga och kommunala kraftverken och sannolikt även
telegrafverket. I den mån dessa företags taxor
utnyttjas som beskattningsmöjlighet, hindras allmänheten från
att i full utsträckning tillgodogöra sig den elektriska
energien respektive telefontjänsten, som är
telegrafverkets huvudsakliga insats i produktionen. Man har ofta
klagat över att våra kraftverk utvecklas för långsamt.
Men verkens utveckling beror åtminstone inte enbart på
administrationens duglighet och förmåga att tillgodogöra
sig tekniska framsteg utan också, och i inte ringa grad,
på om konsumtionens och därmed produktionens
omfattning måste beskäras genom för höga taxor.

Av särskilt intresse är frågan om företagens
kapitalbildning. Det är tydligt att om ett affärsföretag självt
skall frambringa det kapital, som fordras för en
eventuell utökning, måste detta ske genom att taxorna sättas
högre än som svarar mot självkostnaderna, med andra
ord: företagets konsumenter måste beskattas. Om
kapitalbehovet är stort, kommer denna utväg naturligtvis
inte i fråga, men annars är det ganska vanligt att
företagen själva ombesörja en mindre kapitalbildning. Detta
är berättigat i den mån det får uppfattas som en
fon-dering av riskpremier. Annars medför kapitalbildningen
i princip samma olägenheter som företagens utnyttjande
i beskattningssyfte. Kapitalbildningen bör alltså skötas
som en sak för sig, och affärsföretagen böra tillgodose
ett ökat kapitalbehov genom upplåning.

Vad som oftast torde föranleda att företagen gå in för
egen kapitalbildning är väl att företagsledningen lättare
kan få förfoga över medel, som ett företag så att säga
självt frambringat, än över lånemedel. Kanske har
förkärleken för egen kapitalbildning också till en del sin
orsak i uppfattningen att ett företag så mycket som
möjligt bör stå på egna fötter, det vill säga självt äga sitt
kapital. Detta är i realiteten en socialiseringstendens
och dess värde som sådan skall inte diskuteras. Men
medlen för dess åstadkommande kunna oftast uppbringas på
bättre sätt än genom beskattning medelst taxor och priser.

Om det sålunda är allmän regel att ett utdelande av
subsidier eller indrivande av skatter under förmedling
av statliga eller kommunala affärsföretags taxor medför
avsevärda olägenheter, finnes det dock undantagsfall, då
man bör finna sig i att det ena eller andra av dessa
alternativ inträffar. Om ett sådant affärsföretag går
med vinst eller förlust, men under förhållanden, som göra
det i hög grad sannolikt att företeelsen är temporär och
relativt snabbt övergående, vinner man vanligtvis
ingenting på att företaga en taxeändring, dels emedan en
taxeändring vanligtvis inte kan genomföras utan kostnader
och dels därför att ofta återkommande taxeändringar
verka irriterande för konsumenterna, När det gäller
förluster, kan det hända att man får finna sig i dem, även
om de fortsätta år efter år. Så blir fallet om kapital lagts
ned på en produktion, för vilken det inte finns så stor
avsättning att alla omkostnader kunna täckas ens vid
den bästa tänkbara taxa, men där det går att få
åtminstone de rörliga omkostnaderna täckta. Då måste man
alltid finna sig i den årliga förlusten av hela
kapitalkostnaden eller en del av den. För att låta det offrade
kapitalet göra så mycket nytta som möjligt bör företaget
i alla. fall drivas och taxorna eller priserna anpassas så,
att den oundvikliga förlusten blir ett minimum. Om inte
ens de rörliga kostnaderna täckas och om det inte finns
utsikter till att de i en snar framtid skola göra det, är
ett fortsättande av driften endast motiverat om man
därigenom tillgodoser påtagliga sociala behov eller
intressen.

Hittills har diskussionen förts under antagandet att de
statliga och kommunala affärsföretagen äro från var-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:07:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1928a/0491.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free