Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4. 14 april 1928 - Om brikettering och sintring av slig, masugnsmull etc. i Tyskland, av civilingenjör Sven Lind
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28
TEKNISK TIDSKRIFT
11 febr. 1928
till en silo, där den förvärmes. Utgångsmaterialen
nedrinna sedan i bestämda proportioner till en
blandnings-apparat av vanligt utseende, och blandningsgodset går
sedan till en behållare ovanför pressarna. Dessa äro två,
en Dorstener vridbordspress för 300 briketter/tim. och
en Tigler dito för 500. Efter pressningen äro briketterna
först mycket mjuka, men de stelna sedan inom ett par
timmar.
Bindemedelstillsatsen är ung. 7,5—8 % och bindemedlets
pris är ung. 25 Mk/ton. Anläggningens kapacitet är ung.
6—7 000 ton/mån. Arbetsstyrkan i ett skift, 1 förman
och 5 arbetare. Briketteringskostnaden angavs till
6—6,50 Mk/ton inkl. ränta och amortering. Bindemedel
och löner äro de största utgiftsposterna.
Fördelarna av att använda dylikt "Zellpech" som
bindemedel angivas vara detsammas höga bindekraft,
rökfria förbränning, samt att det är lätt att bearbeta,
icke hälsofarligt samt icke mjuknande i hetta.
Nackdelarna äro hög askhalt, ringa förbränningsvärme,
vattenlöslighet samt högt pris. En annan nackdel är den höga
svavelhalten. Sålunda angives, att ur en lut av 6,3° Be
erhölls vid ett försök genom indunstning ett extrakt av
34° Be, vilket hade en svavelhalt av 3,8 %. Detta svavel
skulle ju kunna delvis borttagas genom en efterföljande
upphettning av briketterna, men skulle också härigenom
metoden fördyras avsevärt. Metoden ansågs för
närvarande utdömd, där den användes, och hade man för
avsikt att undersöka möjligheten för anläggning av en
roterugn och alltså åstadkomma sinter eller agglomerat
i stället för briketter av masugnsmullen.
Brikettering med gips-klormagnesium.
Gips-klormagnesiummetoden eller Haspemetoden efter
Hasper Eisen- und Stahlwerk, där den huvudsakligen
använts, grundar sig på bildningen av dubbelsalter
mellan MgCl2 och CaS04. Förfaringssättet är följande:
Masugnsmull, förvärmd till 150—200°, samt gips föres
från resp. behållare till en blandningsapparat. Till
denna transporteras också medelst skopelevator
gasre-ningsslam, uppblandat med klormagnesiumlut samt
erforderlig mängd vatten. Efter blandningen går materialet
till en kollergång och från denna med en annan
skopelevator till en silo ovanför pressarna. Dessa voro två av
typ "Dorstener Fallstempel", för resp. 1200
briketter/tim. Den ena av dessa är nu utbytt mot en
modernare roterbordspress från Brück, Kretschel & Co. Efter
Brikettering med kalk.
En annan gammal metod, som ännu bibehålles, är
brikettering med kalk samt efterföljande "ånghärdning" av
briketterna. Bindeprocessen grundar sig på bildning av
kalksilikat, varför den förutsätter tillräcklig mängd
kisel-selsyra i ingående rågods. Eventuellt kan ju även
kiselsyra tillsättas i form av pulvriserad sand. Vid ett verk
i närheten av Gelsenkirchen är tillvägagångssättet
följande:
Fig. 4. Schema för brikettering med kalk.
Bränd kalk finfördelas i en slungkvarn och går sedan
till en silo ovanför en roterande cylinderblandare.
Kalktillsatsen är ung. 7,5 %. Malmmull föres direkt från
lagerplatsen till silos. Härifrån går densamma och kalken
över resp. matarbord i reglerade mängder till
cylinder-biandaren. Här uppslutes kalken med mättad
vattenånga av 6—8 atm. tryck, samtidigt som en noggrann
blandning äger rum. Efter ung. en timme är processen
färdig och godset går till en kollergång för ytterligare
blandning och målning samt vidare till pressarna. Dessa
äro två av typ Komnick, Elbing, för resp. 8 ton/tim.
Härifrån placeras formstyckena för hand på
gjutjärnsvagnar, som införas i långa kanalugnar, "Härtekesseln".
Under en tid av 10—12 tim. företages i dessa en
ånghärdning vid en temp. av 180°. De så erhållna
briketterna få efter någon tid stor hållfasthet.
Briketteringskostnaden är ung. 4,50 Mk/ton enligt
uppgift exkl. ränta och amortering. Arbetsstyrkan i ett skift
är icke mindre än 23 man, varför lönekostnaden utgör en
väsentlig del av driftskostnaden. Metoden är som synes
dyrbar, varför den ej gärna kan komma ifråga vid
nyanläggningar. Av allt att döma bibehålles den endast
därför, att den även är användbar för framställning av
slaggtegel. Dylika tegel framställas nämligen vid behov
i brikettfabriken.
(V.u..
Lrr r-r.li
StCJT-
Fig. 3. Schema for brikettering med gips-klormagnesium.
pressningen tar det en tid av tre dagar, innan
bindeprocessen är färdig och de erhållna briketterna kunna
användas.
Briketteringskostnaden var enligt uppgift 2 Mk/ton,
utan ränta och amortering. Bindemedelstillsatsen var
2 % gips samt 1 % klormagnesium. Av gasreningsslam
tillsattes 25 %. Övergång till den s. k. Kippemetoden
projekterades och har man nu ersatt gipsen med finmalet
järn. Härigenom undgår man att med briketterna
uppsätta någon större mängd svavel i masugnen.
Brikettering med grovkrossade gjutjärnspån.
För att brikettera sin masugnsmull använder ett verk
gjutjärnspån som tillsats. Järnet får rosta, och det så
uppkomna oxihydratet får tjänstgöra som bindemedel.
Råmaterialet utgör som nämnt masugnsmull, till
vilken sättes 11 % Purple Ore samt 9—10 % gjutjärnspån.
Mullen går från en silo över ett matar- eller
proportioneringsbord direkt till blandningsapparaten. Purple Ore
blandas först med vatten till ett siam av 55 %
vattenhalt och pumpas sedan till samma apparat.
Gjutjärn-spånen underkastas först en krossning i slungkvarn till
en max. storlek av 4,5 mm. Efter blandningen föres
godset till en samlingsbehållare ovanför pressarna, 2 st. av
typ "Dorstener Fallstempel", för resp. 1 350
formstycken/tim. Genom en speciell anordning med fram- och
återgående hävarmar överföres briketterna till ett
transportband, som transporterar dem till vagnar, med vilka
de föras vidare till lagerplatsen. De hava då en
fuktighet av 10 %. Genom hydratisering och oxidation
övergår här alltså järnet till rost, som binder ihop par-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
