Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6. 9 juni 1928 - Nyare hjälpmedel och metoder vid gruvmätning, av ingenjör P. A. Anderson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9 juni 1928
BERGSVETENSKAP
43
sade på så sätt, att skalornas nollpunkter vid
horisontell ställning på tuben befinna sig mitt för den förut
omnämnda ritsen å skivan Vid denna ställning på
tuben skall armskalans nollpunkt helt sammanfalla med
ritsen, då släden med därå sittande arm flyttas längs
rännan i linjalen. Från skalornas nollpunkt äro
desamma graderade med streck för varje meter 1, 2, 3 — 10
— 20 etc. uppåt samt på liknande sätt även nedåt.
Om t. e. nonien för den horisontala vridbara armen
flyttas så, att 800-dels noniens nollpunkt befinner sig
mitt för 32 m strecket på armen så skall, för varje
ställning på tuben mellan 0—45° uppåt och 0—25° nedåt,
mellan vilka gränser dessa anordningar äro användbara,
aimskalans framkant befinna sig mitt för 32-meters
strecket på tubskalan. Dessförinnan måste, för varje
ändring på tuben, armskalans nonie ånyo inställas på
S2 meter. Avläser man nu avståndet från armskalans
nollpunkt till den punkt på densamma, där tubskalans
rits korsar framkanten, så erhåller man den önskade
ver-tikalkateten.
Justering.
Hålen i armskalorna äro avlånga för att medgiva
justering, om skalorna skulle erhålla någon stöt, så att
nollstrecket kommer över eller under ritsen på tubskalan
vid horisontell ställning på tuben. På liknande sätt
finnes möjlighet att justera den på släden fastsatta armen,
om av enahanda orsak man icke kunde avläsa samma
avstånd på tubskalan, som med nonien finnes inställd på
den horisontala vridbara armen (3). Felet uppgår även
här av orsaker, som förut omnämnts, till max ± 2 dm.
Mikrometerrörelse för släden.
Enligt Ljungströms konstruktion är släden på
linjalen avsedd att flyttas för hand, vilket emellertid är
mycket besvärligt, då en noggrann inställning önskas. För
att avhjälpa denna olägenhet har instrumentet, fig. 1,
försetts med mikrometerrörelse bestående av en å släden
anbragt vertikal axel @ med en "knapp" i övre änden
samt en gängad trissa i nedre änden, vilkens gängor
gripa in i liknande gängor på en på den sneda
linjalkanten fastsatt skena (13). Nedanför gängorna finnes å
samma skena en skala, å vilken den horisontala kateten
med tillhjälp av punkternålen kan direkt avläsas.
Skalans nollpunkt befinner sig mitt för centrum på
pol-hållaren @ .
På undre sidan av linjalens framkant är en
dubb-eller polhållare@ anbragt. Vid mätning föres
polhål-laren ned över den i mätskivans hål sittande dubben
eller polen Runt densamma vrides sedan instru-
mentet vid mätningen. Centrum på hålet i polhållaren
ligger i samma linje, som bildas av linjalens främre kant.
Till vänster om motvikten synes en platta @ å fig. 1.
Densamma är genom en led förbunden med en i tvenne
bockar vilande, tvärs över linjalen gående horisontell
tCfdii. rvux) -Ö jv<n u èot ia., ®
Fig. 7.
Fig. i.
axel, som i den från åskådaren belägna änden är gängad
samt försedd med till dessa gängor passande mutter.
Avsikten med anordningen är att underlätta insyftningen
av föremål, vilkas inmätning fordrar större noggrannhet.
Plattan, som på sin undre sida är försedd med en infälld
gummiskiva, fälles ned mot mätskivans kant, där den
fastklämmes med ena handen. Med den andra handen
vrider man muttern åt ena eller andra hållet, varvid
instrumentet vrider sig på mätskivan i önskad riktning.
Som denna konstruktion icke fungerar fullt
tillfredsställande, kommer plattans till höger belägna kant att
nedböjas samt förses med en bågformigt böjd med spetsiga
kuggar försedd, invändigt sittande skena. Dessa
kuggar svara mot liknande kuggar på mätskivans kant, som
dessutom kommer att göras halvcirkelformig. Den på
instrumentet befintliga plattan ville gärna glida på
skivan, vilket undvikes med spetsiga kuggar, som gripa in
i varandra. Genom halvcirkelformen undvikes dessutom
"grader" på kanten, vilka kunna försvåra
instrumentets horisonterande.
Äldre mätskivor.
Före 1890-talet användes uteslutande runda träskivor,
å vilka mätpapper fastklistrades på båda sidor. Dessa
mätskivor voro emellertid allt annat än idealiska. På
grund av ojämnheter i träet blevo de ofta vinda, vilket
orsakade, att mätskivans övre yta icke blev liggande
parallellt med metallringens plan. Härigenom blev ritsen
på papperet, om ritsnålen hölls något lutande, icke
parallell med linjalkanten, vilket i sin ordning orsakade
osäkra mätningar. Dessutom var träets hårdhet sällan
lika över hela ytan. Ställdes så nålen på ett löst ställe,
och man vid mätningen flyttade instrumentet en smula
hårt mot nålen, så lutade den sig åt ena eller andra
hållet, rev upp hålet i papperet samt orsakade, att ritsen
ej drogs genom hålets centrum. På grund av det stora
hålet i papperet med ojämna kanter blev det vid hop-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
