Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8. 11 aug. 1928 - Tekniskt viktiga, lätta aluminiumlegeringar, av bergsingenjör Torkel Berglund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62
TEKNISK TIDSKRIFT
11 febr. 1928
till rumstemperatur, kan man, om så är erforderligt,
bearbeta materialet till rätt låg temperatur, dock ej gärna
under 300°, då vid lägre temperatur
bearbetningsmotståndet blir högst avsevärt. En del legeringar finnas
dock, som ha kritiska intervall, där bearbetning är
omöjlig på grund av materialets sprödhet. Vid vanlig
smidning och valsning förhåller sig duraluminiet ungefär
som mjukt järn vid normal
varmbearbetningstempera-tur. Vid sänksmide erfordras däremot ett betydligt
högre tryck eller större slagarbete, beroende på ett större
specifikt inre motstånd mot formförändring i sänke. Av
liknande anledning arbetar man alltid vid högsta
möjliga temperatur vid varmpressning av profiler enligt
Dicks’ förfarande. Stora kvantiteter duraluminium
sänk-smidas numera, speciellt i Amerika, och fig. 9 visar ett
exempel på en rätt komplicerad del, som framställes på
detta sätt vid ett amerikankt verk.
Då varmbearbetningstemperaturen för duraluminium
ligger under området för synlig strålning, är en
noggrann pyrometerkontroll absolut nödvändig, så att vid
värmningen, vilken i regel sker i elektriska muffelugnar,
ej partiell överhettning inträder. I jämförelse med järn
svalnar aluminiumlegeringarna betydligt långsammare
under varmbearbetningen, beroende på det väsentligt
större värmeinnehållet. Beträffande plåtvalsning, sker
denna varmt ned till omkring 5 mm:s tjocklek för att
sedan fortsättas i kallt tillstånd.
Duraluminium låter sig före åldringen utan svårighet
kallbearbetas. men fordrar dock betydligt flera
mellan-glödgningar än vanlig aluminium, då den hastigt
bibringas en avsevärd hårdhetsökning genom
kallbearbetningen. Vid kallvalsning måste valsarna fuktas med
fotogen eller (gammal) maskinolja för att förhindra
plåtens klibbning vid valsarna. Vid formgivning av tunn
plåt genom pressning i sänke kan med fördel många
Fig. 9. Komplicerat sänksmide av duraluminium.
Höjd 250 mm.
gånger det undre sänket utbytas mot en tjock
gummiplatta, varigenom påfrestningen i materialet blir mindre
på grund av den mera successivt skeende
formförändringen. Härigenom blir ävenledes kostnaden för sänke
endast hälften.
Duraluminiets värmebehandling.
Material av duraluminiumtyp användas stundom utan
efterföljande värmebehandling. Dessa legeringar äro i
regel låglegerade och bibringas förbättrade hållfasthets-
egenskaper genom kallbearbetning. Som exempel må
nämnas en legering från Aluminium Co. of America,
hållande 1,25 % mangan, som användes i form av plåt,
då ett styvare material än aluminium är önskvärt.
Hållfastheten hos dylik plåt är i kallvalsat tillstånd 31
kg/mm2 med en förlängning av 2 %, medan för samma
plåt i glödgat tillstånd värdena äro respektive 10,5
kg/mm2 och 25 %■ Denna legering är särskilt
motståndskraftig mot korrosion och användes ofta till rör
för ledning av vätskor.
En annan legering av liknande typ, som vid U. S.
Naval Gun Pactory användes för mindre sänksmidda
delar, håller 1 à 2 % koppar samt 1 % mangan. Denna
legering kan smidas vid 525°, men sker slutsmidningen
vid 250°. blir materialet mycket hårdare:
Slutsmitt rel. kallt Slutsmitt varmt •
Hållfasthet................ 19 14,5 kg/mm2
Sträckgräns ............ 10,5 8,5 kg/mm2
Förlängning ............ 12 27 %
Kontraktion ............ 47 48 %
Det vanliga är dock att duraluminiet efter
varm-respektive kallbearbetningen underkastas
åldringshärd-ning för att bibringas bästa möjliga egenskaper. Denna
förädlingsbehandling sker i tre tempo: upphettning till
lämplig temperatur, hastig avkylning eller "härdning"
samt själva åldringsprocessen.
Upphettningen före avkylningen företages, om
föremålens storlek så tillåta, helst i saltbad, varigenom en
exakt och jämn temperatur lättast erhålles. Den bästa
"härdningstemperaturen" är för de flesta legeringar 500
—520°. Upphettningens ändamål är att bringa så mycket
som möjligt av legeringsämnena i fast lösning. Den
härför nödvändiga tiden är givetvis beroende av föremålens
dimensioner. För plåt av ordinär tjocklek är i
allmänhet 15—20 minuter tillräckligt, för grova smiden kan
däremot ofta erfordras flera timmar. I överensstämmelse
med värmningens ändamål bör temperaturen vara den
högsta möjliga, dvs. så nära begynnande smältning som
är möjligt utan att materialet blir "bränt" eller behäftat
med ytblåsor. En noggrann pyrometerkontroll är alltså
av nöden och bör för bästa resultat kunna ske med en
noggrannhet av ± 2 à 3°.
Efter vederbörlig upphettning avkylas föremålen i
vatten eller olja eller vid tunna sektioner även i
luftström. De mekaniska egenskaperna påverkas relativt
obetydligt av avkylningshastigheten inom vissa gränser.
Sålunda blir resultatet i detta avseende detsamma om
avkylningen sker i kallt eller kokande vatten; däremot
röner materialets korrosionsbeständighet inflytande av
avkylningshastigheten, varom mera i det följande.
Efter "härdningen" kommer så åldringen.
Duralumi-niumlegeringarna förhålla sig i detta avseende olika
beroende på sammansättningen. Antingen inträder
åldringen automatiskt vid rumstemperatur eller måste
åldringen ske vid förhöjd temperatur.
Vid rumstemperatur åldrande legeringar.
Hit hör i första hand det egentliga duraluminiet. Som
exempel kan nämnas en amerikansk legering från
Alu-minum Co of America, benämnd 17 S, med 3,5 % koppar,
0,4—1,0 % mangan. 0,3—0,75 % magnesium och minium
92,0 % aluminium. Nedanstående sammanställning1
i Enligt A. S. S. T. Handbook.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
