Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10. 13 okt. 1928 - Birmas malmförekomster, dess oljefält och ädelstensgruvor, av bergsingenjör H. Folke Sandelin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76
TEKNISK TIDSKRIFT
11 febr. 1928
Fig. 3. Tvärsektioner från VSV. till ONO. genom Yenangyaungfältet. överst t. v.: sektion tagen längst N-ut. Överst t. h.: sektion längst i S. Därunder:
sektion genom fältets mitt.
vas för hand. Dessa nådde tidigare ett största djup av
95 m. Därvid gjorde man så att en man hastigt firades
ned till bottnen. Där arbetade han frenetiskt 1/2 minut
hållande andan. Så firades han upp, vilket tog ett par
minuter, och sedan låg han mer eller mindre medvetslös
och måste hämta sig under 1/2 timmes tid, innan han
kunde gå ned nästa gång. En man uppe i dagen höll en
spegel, som kastade solljuset ned på bottnen. Nu har
man infört en sorts primitiv dykardräkt med luftpump,
varigenom en man kan stanna nere en timme eller mera,
och därigenom har man nått djup av något över 120 m.
De maskinborrade brunnarna som gå ned till de bästa
sandlagren äro c:a 900 m djupa.
Den birmanska oljan är synnerligen högvärdig. Den
raffineras i Rangoon, dit en rörledning leder, och säljes
icke som råolja för förbränning. Den fotogen, som
utvinnes förpackas på förtenta damejeanner och går i
detta skick över hela Indien. Den tomma damejeannen
är en viktig möbel i det indiska hemmet.
Ädla och halvädla stenar.
Birma är ryktbart för sina ädelstenar. På
femhundratalet bearbetades gruvorna vid Mogok av kineserna. Tre
olika områden äro kända: Myitkyina, Mandalay och
Mogok. Det sistnämnda är det viktigaste, och det är
dit som "Burma Ruby Mines, Ltd" ha sin verksamhet
förlagd.
Mogok ligger i en vacker liten dalkittel uppe på
Shan-plantån, ungefär 100 km fågelvägen öster om Irrawaddy.
Man far med båt till Thabeikkyin och därifrån går en
utmärkt automobilväg till Mogok.
Berggrunden är biotitgnejs av arkeisk ålder. I denna
ligga linsformade band av kristalliniska kalkstenar,
starkt metamorfoserade. Dessa kalkstenar hava rätt stor
utbredning och äro alltid rubinförande vid Mogok.
Tyvärr är förekomsten i fast klyft av rubiner, safirer och
spineller icke rik nog att möjliggöra brytning av berget.
De juveler, som utvinnas äro praktiskt taget alla funna i
alluviala avsättningar utefter höjdsluttningarne och i
dalarne. Icke alla sediment i trakten föra juveler utan
blott e.i särskild sorts lera, som kallas "Byon". Den
innehåller små stenar av olika storlek och ligger direkt
på kalkstenen.
Utvinningen, vare sig den skötes av infödingarna eller
bolaget, går ut på att åtkomma och utfrakta denna byon
och att utvaska juvelerna ur densamma.
Infödingarne använda alltjämt sina gamla metoder,
som de kalla "loodwin", "hmyandwin" och "twinlone".
Den sistnämnda är den viktigaste. Man sänker
fyrkantiga schakt i dalbottnarne ned till byon. De kunna vara
rätt djupa. Byon upphämtas och fraktas till en plats,
där rinnande vatten finnes och underkastas där
vask-ning.
Ingen europé hade så vitt man vet besökt
rubingru-vorna före annexionen av övre Birma på mitten av
åttiotalet. Ryktet om gruvorna hade dock gått vida, och
snart uppträdde spekulanter. Streeter & Co. i London
fingo koncessioner mot en årlig avgift av 540 000 kr. och
16,66 % av nettot. Därpå bildades "Burma Ruby Mines,
Ltd". Kontraktet ägde bestånd i 21 år, därefter, 1910,
gjordes ett nytt på 22 år med en årlig avgift av 270 000
kr. och 30 % av nettot jämte viss del av
licensinkomsterna från andra företagare. Bolaget är nu i frivillig
likvidation — enligt vad som försäkrats mig på grund
av omständigheter, som hava mycket litet att skaffa med
fyndigheterna^ värde. Produktionen från fältet har
varierat mellan c:a 600 000 kr. och 2 mill. kr. per år. År
1926 var fångsten 610 000 kr. varav över 75 % utgjordes
av safirer. Tidigare voro rubinerna avgjort i majoritet.
Bolaget har naturligtvis infört moderna metoder. Till
en början schaktades leran ut och fördes till
anrikningsverket i vagnar. Numera använder man sig av spolning
medelst kraftiga vattenstrålar, varefter den flytande
massan pumpas upp. Den går först genom en trommel
med grova hål. De stycken, som ej passera hålen,
granskas omedelbart. Det material, som går igenom däremot,
passerar en slusstrappa där det sönderknådas och tvättas
till avlägsnandet av det fina, värdelösa slammet. Resten
Fig. 4. Yenangyaungs oljefält.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
