Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10. 13 okt. 1928 - Fordringar på gruvlinor samt deras provning, av B. G. Markman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14 jan. 1928
BER GSVETENSKAP
79
Fig. 4. Skador å linan i linlåset.
del av ett linlås, som särskilt på de å fig. markerade ställen,
där de synbarligen för kraftigt åtdragna klämmbyglarna
suttit, visa stora skador. Fig. 5 visar en skadad lindel
omedelbart över ett linlås, vilka skador först framträdde sedan
låset efter 1-1 månaders drift sönderslets. Linan bestod
av en kärnlina, omkring vilken voro slagna 6 parter med
vanlig tvinning. Fig. 5 visar överst hela linan och nederst
kärnlinan. Trådarna voro merendels brustna på de platser
där parterna berörde kärnlinan. Trådbrotten kunde ej
märkas på utsidan. Å normala linor med 6 parter slagna
omkring en hampkärna uppstå trådbrotten i
beröringspunkterna mellan två angränsande parter och kunna ofta ej
heller där märkas. Det är dessutom anmärkningsvärt att
trådarna på detta ställe ofta brista i längder på några
centimeter samt att brottställena visa oförtydbara tecken till
utmattningsbrott. Fig. 6.
Egentliga materialfel såsom segringar, inneslutningar
eller dyl. kunna ej vara orsak till brotten, emedan de ej
kunna tänkas förekomma massvis på korta linsträckor.
Talrika undersökningar visade brott på felfria trådar. Fig.
7—9. Det uppstår därför frågan huruvida det nuvarande
trådmaterialet skulle kunna så förbättras att det bättre
motstår dessa påkänningar. Det har visat sig att trådbrott
vid linlåsen oftare förekom vid linor med hög
brotthållfasthet å tråden än vid låg.
Böjningspåkänningarna i linan äro beroende av
storleken å förhållandet mellan linskivans diam. (D) till linans
(d) och trådens (<5) diam. Vanligen är förhållandet
80 samt ^ > 1 500.
d — o
Vid beräkningen av linsektionen tages ej direkt hänsyn
till böjningspåkänningarna. Anledningen till att detta ej
är fallet såsom vid hisslinor är i korthet följande:
Böjningen av linan förorsakar i första hand
böjningspåkänningar i trådarna, men även dessutom drag- och
tryck-påkänningar, vilka senare förorsakas genom friktionen
mellan lintrådarna. Tager man nu endast hänsyn till de förra
så förledes man härigenom till att använda möjligast klena
trådar eftersom böjningspåkänningarna därigenom bliva
mindre, men med klena trådar följa en del olägenheter. Till
de förut berörda kommer nämligen även större känslighet
för slitning och röstning, vilket senare närmare skall
behandlas. Å andra sidan visa de oftare förekommande
trådbrotten å linor med vanlig tvinning än å de med omvänd,
med bestämdhet på att de påkänningar, som förorsakas av
friktioner mellan trådarna, är av större betydelse än under
normala förhållanden förekommande böjningspåkänningar.
Fig. 6. Utmattningsbrott.
Tager man således endast hänsyn till
böjningspåkänningarna i tråden, samt bortser ifrån de andra genom linans
böjning uppkommande påkänningarna, så beaktar man
endast en mindre del av de påkänningar som uppstå samt
tager på köpet en del avsevärda olägenheter.
Vid sidan av den mekaniska åverkan å linan måste man
även bemärka den kemiska. Den fuktiga samt ofta starkt
kolsyrehaltiga luften i schaktet, de stora temp.-växlingarna,
som ger anledning till utfällning av fuktighet å linan
samt det i schaktet fallande ofta salthaltiga vattnet gynna
rostningen. Denna verkar skadligt på flera olika sätt.
Rosten åstadkommer ytskador som minska trådens
motståndskraft och dessutom förorsakar den en
sektionsminskning. Den farligaste och största verkan ligger emellertid
däri att de trådar som minskat i diam. bliva lösa, så att
försvagningen på grund av avrostningen hänför sig ej
endast till den förlorade sektionsdelen utan till de lösa
trådarnas hela sektion. Innertrådarna måste därför
upptaga bela belastningen, varigenom de så småningom ut
mattas och brista utan att detta kan upptäckas på linans
utsida. Rostfaran måste på det allvarligaste beaktas
framför allt därför att det är mycket svårt och endast för en
övad blick möjligt att riktigt uppskatta huru stor linans
minskning i hållfasthet därigenom är. Detta gäller särskilt
linor med omvänd tvinning, emedan yttre trådbrott å dessa
mera sällan uppstå genom rost än å linor med vanlig
tvinning.
Ett särskilt krasst exempel på vilken förfärlig
inverkan rostningen i vissa fall kan hava erbjuder
nedanstående linbrott. Linan bestod av en hampkärna samt
6 parter, vardera innehållande 19 blanka trådar av
1,55 mm diam. samt 16 av 1,8 mm diam. Vid
pålägg-ning hade den en beräknad brottbelastning av 88 580 kg,
men brast vid en belastning av 414’0 kg, efter att hava
varit i drift under 6 månader. Ett företaget dragprov på
hela linan av en lindel uttagen i närheten av brottstället
visade en brottbelastning på 28 200 kg. Då en väsentlig
dynamisk påkänning knappast kan hava förelegat när linan
brast måste man antaga att brottstället var ännu mera
försvagat. Utvändigt kunde man endast upptäcka några
enstaka trådbrott. Fig. 10 visar den stora försvagningen å de
lösa yttertrådarna samt de talrika utstickande ändarna av
de avbrutna innertrådarna. Då provet är taget från den
fria linan efter brottet hava de inre skadorna, som å den
under driften spända linan knappast äro synliga, blivit
tydligt framträdande.
I de fall man måste räkna med stor risk för röstning
Fig. 5. Skador å linan ovanför linlåset.
Fig. 7. Trådbrott, oetsat.
Fig. 8. Trådbrott, etsn.ng I (Oberholfer).
Fig. 9. Trådbrott, etsning II (HN03).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
