Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1. 7 jan. 1928 - Elektrotekniken, en återblick och några framtidsfunderingar, av professor Arvid Lindström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4 FEBR. 1928
ELEKTROTEKNIK
3
telefonen, i dynamomaskinen, i motorn, i dörringklockan,
i signalsystem vid järnvägarna, i det otal instrument,
strömbrytare och reläer m. m., varav alla kraftstationer
äro uppfyllda, osv. i oändlighet. Man behöver oj vara
i besittning av så synnerligen stark fantasi för att kunna
tänka sig, vad som skulle inträffa, om allt järn helt
plötsligt upphörde med sin villighet att låta sig
magnetiseras av elektrisk ström. Det bleve en verklig
generalstrejk. Till den grad har elektromagneten
inträngt i det materiella livets alla vrår och skrymslen,
i smått och i stort, att hela det moderna livet bleve
fullständigt paralyserat a,v en sådan "elektromagnetstrejk".
Vi må därför hoppas, att så icke sker.
Alla svårigheter och kostnader, som voro förbundna
med nedläggandet av de första atlantkablarna skulle vara
värda att beskrivas, ty de utgöra bevis på energi och
uthållighet, skarpsinne och oräddhet, som väl kan mäta
sig med de största stordåd i den politiska historien.
Efter åtskilliga misslyckanden var äntligen, 5 aug. 1858,
den första kabeln mellan Europa och Amerika lyckligen
nedlagd, och det första meddelandet överfört
kabelvägen. Detta första meddelande, som bestod av 150
ord, tog dock 30 timmar i anspråk eller nära samma
tid som nu behöves för att flyga över Atlanten. Kabeln
tröttnade också snart själv, och efter ett par månader
sade den definitivt "stopp". Hur lyckad denna kabel och
dess nedläggning än var ur ingenjörssynpunkt, ur
elektrisk synpunkt var den misslyckad. Först efter 1865,
sevian professor W. Thomson (Lörd Kelvin) blivit
engagerad i kabeltelegrafiproblemet och dess teori, blev
dess lösning så småningom lyckligen realiserad. Jag
skall emellertid ej fullfölja saken vidare, endast citera
vad en engelsk författare med ett väl så förklarligt
missmod säger om en kabel, som engelska staten redan
så tidigt som 1859 nedlade i Röda havet: "Kabeln blev
felaktig än här, än där, och det är tvivelaktigt, huruvida
ett enda telegram befordrades genom hela kabeln. Men
säkert är, att den brittiska allmänheten i 50 år
fortsatte att betala 36 000 pund pr år för privilegiet att
hava lagt litet koppartråd, gutta-percha och
järnarmering på botten av Röda havet."
k
Även telefonens historia skall jag beröra med lätt
hand och endast erinra något om dess första
framträdande. Det har berättats, att Alexander Graham
Bell kom på telefonidén då han vid sysslande med en
telegrafapparat från denna hörde ett ljud, som
framkallades av hans medhjälpare på en därmed kopplad
liknande apparat i ett annat rum. Den 7 maj 1876 är
hans första patent daterat.
Denna telefon, den s. k. hörtelefonen, är i princip så
bekant, att jag icke här behöver beskriva densamma.
Som sändare visade sig emellertid Bells telefon snart
nog olämplig, varför han sökte på andra sätt lösa den
sidan av problemet, dock utan nämnvärd framgång.
Edison patenterade 2 år senare sin kimröksändare,
grundad på den ändring av motståndet, som uppträdde
i kimrök vid de små tryckändringar, som förorsakades
av rörelsen hos det diafragma, som påverkades av talet
mot densamma. Samma år publicerade prof. David
Hughes sin mikrofon bestående av en horisontal
kolstav med lös kontakt till en kolbit i vardera ändan och
det hela monterat på en liten träbotten. I serie med
dessa kolkontakter var ett batteri och en Bell-telefon
inkopplad. Luftvågorna från mycket svaga ljud mot
denna träbotten varierade trycket och därmed
motståndet i dessa kolkontakter, varigenom åter strömmen
genom hörtelefonen på grund av sina variationer
gjorde, att ljudet kunde höras mycket förstorat i tele-
fonen. Det berättas, att om en vanlig husfluga
promenerade på träbottnen, hördes det som trampet av en
elefant, ja t. o. m. om flugan hade flugit bort eller
låg död, kunde ett ljud höras. Sällan har en, man vore
frestad säga, leksak visat sig innebära sådana
möjligheter som denna mikrofon. Genom en serie
förbättringar bl. a. även av några av våra landsmän såsom
t. e. L. M. Ericsson har denna leksak blivit telefonens
"andra ända", och vem kan nu räkna antalet mikrofoner
eller tillnärmelsevis värdesätta deras betydelse!
Själva hörtelefonen har ej undergått många och i alla
händelser ej väsentliga ändringar sedan sitt första
framträdande. Den har i stort sett bibehållit sin
ursprungliga enkelhet, och en smula eftertanke måste
resultera i förvåning över en sa enkel apparats
utomordentliga prestationsförmåga. Det är i själva verket
ingen småsak att kunna omsätta denna svaga elektriska
ström i ledningen med alla dess minutiöst fina, men
icke mindre betydelsefulla, "övertoner" till ett för örat
uppfattbart ljud eller tal, som därjämte i minsta detalj
liknar det i ledningens andra ända intalade ljudet eller
talet. Detsamma gäller givetvis också mikrofonen, som
gör motsvarande tjänst i omvänd ordning. I detta
sammanhang må anföras ett uttalande av ingen mindre
än James Clerk Maxwell, då han 1878 i ett tal
omnämnde den nya uppfinningen: "För omkring 2 år
sedan kom ett meddelande från andra sidan Atlanten,
att man där uppfunnit en apparat, medelst vilken den
mänskliga rösten kunde överföras och höras på
hundratals mil från talaren. De av oss, som hade anledning
tro, att det låg något av sanning i meddelandet, började
öva vår inbillningskraft i att utmåla någon triumf av
konstruktiv skicklighet. Då slutligen den lilla
apparaten (telefonen) kom hit, bestående av några få delar,
som vi alla väl kände till förut, och som med lätthet
kunde sättas ihop av en amatör, kunde missräkningen
inför en så blygsam liten tingest endast delvis hävas
av dess förmåga att verkligen kunna tala." Den
engelska författare, som anför detta yttrande av Maxwell
tillägger för egen del den reflexionen, att det ofta ligger
en vinst i att försöka det till synes omöjliga och i att
låta experimentet fälla den slutliga domen. Det kan
väl hända, säger han vidare, att sökaren efter
perpetuum mobile gör en värdefull uppfinning, emedan han
försöker saker, som ingen utanför ett vetenskapligt
dårhus skulle drömma om att göra. Han har dock det
emot sig, att han måhända saknar förmågan att känna
igen en naturens hemlighet, när han ser den.
Telefonens och telefoniens utveckling från denna tid
tills i dag hoppar jag alldeles över, av två skäl, varav
det ena är, att jag saknar förutsättningen för en
framställning därav. Alla leva vi också mitt upp i dess
verkningar och använda oss därav dagligen och
stundligen till den grad, att vi knappast lägga märke till att
den existerar. Med litet eftertanke förstå vi emellertid
väl, att telefontckniken har en lång och mödosam, men
också framgångsrik utveckling bakom sig.
Den gren av elektrotekniken, som härnäst förtjänar
att något omnämnas är den elektriska
belysningstekniken. Denna hör visserligen intimt samman med
elektromaskintekniken och på sistone även med
kraftöverföringstekniken. Men jag skall dock redan här
nämna något om den elektriska belysningens mera
fristående första utvecklingsskede.
Den äldsta elektriska lampan är båglampan, som har
sitt ursprung i den först av Davy i början av 1800-talet
framställda ljusbågen mellan två kolspetsar. Så länge
endast primärbatterier funnos som strömkälla, kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
