Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1. 7 jan. 1928 - Notiser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4 FEBR. 1928
ELEKTROTEKNIK
19
NOTISER
Moderna kvicksilverlikriktare. Då den tidpunkten nu
synes kommen, att kvicksilverlikriktare byggas i lika stora
enheter som de största roterande omformare, torde en kort
orientering över den senaste utvecklingen av denna relativt
nya maskintyp erbjuda intresse.
Kvicksilverlikriktarna utföras som bekant dels med
glascylindrar och dels med järncylindrar.
Glascylindrarna eller rättare glaskolvarna tillverkas för
strömstyrkor upp till 300 amp. Dà de äro fullkomligt slutna,
behöva de icke någon kontinuerlig evakuering. Deras
kylning åstadkommes med tillhjälp av fläktar (fig. 1).
Svårigheten med denna typ av likriktare har varit att erhålla
kolvar med tillräckligt lång livslängd. Emellertid ha de
senaste driftserfarenheterna visat, att svårigheterna på detta
område nu övervunnits. ’Såsom exempel kan citeras en
artikel i en dagstidning beträffande likriktareanläggningen
i. Leksand. Denna anläggning är utförd med två glaskolvar
å vardera 1501 amp. Likströmsspänningen uppgår till 440
voit. I Falukuriren av den 14 okt. återfinnes följande
artikel, benämnd "Likriktarens hjärta".
"Ett utomordentligt fint resultat visar fortfarande
likrik-taranläggningen vid elektricitetsverket i Leksand.
Kvicksilverkolvarna, som kunna liknas vid apparatens hjärta,
garanterades av leverantörfirman, Brown-Boveri, en
varaktighet av 2 000 timmar. En av de kolvar, som nu äro i
oupphörlig verksamhet natt och dag, insattes den 19 mars
1926 och har sålunda den 19 innevarande oktober
tjänstgjort 1 år och 7 månader eller tillsammans 15 000 timmar,
ett resultat, som vida överträffar alla förväntningar."
För större strömstyrkor från ungefär 400 amp. och
uppåt användas järncylindrar. Dessa lyckades man bygga
tillfredsställande först ett tiotal år efter det att de första
Fig. 1. Glaslikriktare 2 X 150 amp.
Emellertid är det givet, att det är föga lämpligt att genom
mindre otätheter låta luft inkomma i cylindern, vilken luft
sedan utpumpas. Härigenom möjliggöres nämligen
oxidation i likriktarens inre, varigenom driftssäkerheten med
tiden nedsattes. Med de s. k. kvicksilvertätningarna har
emellertid sådan täthet uppnåtts, att cylindrarna visat sig
kunna arbeta årtionden, utan att de behöva rengöras, dvs.
utan att oxidationer inträffat. Dessa tätningar ha även den
fördelen, att de i sin senaste utföringsform bestå av
material, som icke behöver ersättas periodvis.
Likriktarkonstruktören har utom tätningsfrågan även
haft ett annat mycket svårt problem att lösa, nämligen
förhindrandet av bakström. Likriktarecylindern består som
bekant av ett kärl, i vilket ett vakuum av ca 0,oi mm
kvicksilver upprätthålles och vari ett antal elektroder inmonterats.
Anlägges spänning till ett par av dessa elektroder, erhålles
ingen ström. Först sedan en av elektroderna (katoden) så
att säga genomslagits, så att elektronerna kunna komma
fram ur denna (likriktaren tändes), erhålles ström genom
likriktaren. Katoden består vid kvicksilverlikriktarna,
såsom namnet anger, av kvicksilver, under det att de andra
elektroderna (anoderna) bestå av järn. Svårigheten ligger
nu i att förhindra, att även dessa anoder genomslås, så att
elektroner kunna komma fram genom deras yta,
alldenstund då bakström inträffar. Till att börja med, då
lik-riktarkonstruktörerna icke kunde utfinna orsaken till att
dylik bakström emellanåt inträffade, försågs
likriktaraggregatet med drosselspolar i tilledningarna, endera på
transformatorns primär- eller på dess sekundärsida, för att
förhindra för kraftiga strömrusningar. 1 den mån
likrik-tarecylindrarna blevo allt mera bakströmssäkra, borttogos
emellertid dessa drosselspolar, och man nöjde sig med det
skydd, som säkra och snabba oljeströmbrytare resp.
likströmsautomater giva. När aggregaten växte, insåg man
emellertid vikten av att även vid undantagsvis
förekommande bakström hastigt frånskilja en felaktig cylinder,
innan parallellarbetande aggregat utlösa på grund av
överströmmen. I första hand började man då använda
drosselspolar mellan de olika aggregaten, men sedan framkommo
de s. k. selektivskydden. I sin vanliga utföringsform bestå
dessa av ett snabbverkande bakströmsrelä på likströmssidan,
vilket i händelse av bakström genast utlöser
likströmsautomaten. Och de hjälpkontakter, som finnas anbragta på
denna likströmsautomat, utlösa sedan omedelbart det
baktändande likriktareaggregatets oljeströmbrytare på
växelströmssidan. Samtliga oljeströmbrytare äro inställda för
utlösning först efter 2—3 sekunder, varför de parallellarbe-
Fig. 2. BBC-likriktare 1 500 amp.
liktriktarna med glaskolv utförts. Svårigheten vid denna
konstruktion är att uppnå vakuumtäthet vid alla
lednings-genomföringarna. Man måste nämligen fordra av en
dylik tätning, dels att materialet, som användes för
tätningen, icke är sådant, att det med tiden förstöres, och dels
att man lätt kan kontrollera, att tätningen vidmakthålles.
Slutligen spelar graden av täthet en ganska avsevärd roll.
En del likriktarefabrikanter dekretera, att
tätningsproble-met lösts genom användande av kraftiga pumpar, vilka förmå
upprätthålla erforderligt vakuum, dvs. ca 0,01 mm Hg.
tände aggregaten icke utlösa på grund av den inträffade
strömstöten.
På allra senaste tiden ha emellertid
likriktarekonstruk-törerna lyckats genom speciell konstruktion av likriktaren
åstadkomma ett fullständigt bakströmsskydd. Då emellertid
patentfrågan härutinnan icke torde ha avancerat
tillräckligt, måste en beskrivning av detta tills vidare utelämnas.
Emellertid har åstadkommandet av detta bakströmsskydd
givit impulsen till en kraftig utveckling av
likriktarcylind-rarnas storlek. Under det att för endast tre år sedan lik-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
