Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3. 3 mars 1928 - Den elektrotekniska undervisningens utveckling vid tekniska högskolan, av professor Emil Alm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN
ELEKTROTEKNIK 3
Redaktör: JULIUS KÖRNER
INNEHÅLL: Den elektrotekniska undervisningens utveckling vid tekniska högskolan, av professor Emil Alm. —
Distributionsspänningar vid växelströmsnät, av Einar Wikander. — Fördelningen av elektricitetsverkens kostnader pr kW på
olika abonnentgrupper, av byråingenjör Axel Danielson. — Uppvärmning av isolerade ledare vid kortslutningar, av
civilingenjör I. Herlitz. — Insänt. — Notiser. — Föreningsmeddelanden. — Rättelse.
DEN ELEKTROTEKNISKA UNDERVISNINGENS UTVECKLING
VID TEKNISKA HÖGSKOLAN.1
Av professor emil Alm.
Som inledning till en diskussion över
elektroteknikernas utbildning vill jag härmed försöka ge en
sammanfattning av undervisningens utveckling och nuvarande
läge inom fackavdelningen E vid vår tekniska högskola.
Därjämte har jag under den gångna sommaren varit i
tillfälle att göra en studieresa till Tyskland och Schweiz
för besök vid en del därvarande tekniska högskolor, och
en del av de då insamlade erfarenheterna rörande
elektroteknikernas utbildning kunna måhända i detta
sammanhang intressera. De historiska data äro hämtade
dels ur Henriques: Tekniska högskolans historia, dels
ur högskolans program under åren 1884—1927.
A. Den historiska utvecklingen vid Tekniska högskolan.
När undervisning i elektroteknik påbörjades vid vår
tekniska högskola framgår ej ur de anförda källorna.
Programmen från 1880-talets början upptaga under
professuren i tillämpad fysik magnetismens och
elektricitetens tekniska användning samt konstruktion av
åskledare. Undervisningen var väl då sannolikt mer
svag-strömstekniskt betonad, eftersom den elektriska
telegrafen då redan kommit till praktisk användning. Ifråga
om starkströmstekniken kan man dock med säkerhet
påstå, att prof. G. R. Dahlander var den förste, som
lämnade undervisning häri, då han under
starkströms-teknikens begynnelse och första utveckling var professor
i tillämpad fysik vid högskolan och särskilt intresserade
sig för elektricitetens studium. Härom bära också de
av-honom utgivna böckerna, behandlande särskilt
starkströmstekniken, vittne. (Den första upplagan av hans
bok Elektriciteten utkom redan 1882.) Den tidigaste
uppgiften beträffande elektroteknisk undervisning, som
jag funnit i Henriques historia, går tillbaka till år 1888,
då det klagas över, att eleverna i den mekaniska
fackskolan i de högsta avdelningarna hade för mycket
konstruktionsarbete. Bland de konstruktiva arbetena
nämnes då också anläggningar för elektrisk belysning. Först
i programmet för 1890—91 upptages dock konstruktion
av elektriska belysningsanläggningar särskilt. I ett
kommittébetänkande av år 1889 framhölls för första
gången önskvärdheten av en ny fackskola, nämligen för
tillämpad fysik och elektroteknik. I anslutning till detta
betänkande ingavs även av Dahlander ett yttrande, vari
han hemställde, att den ifrågasatta nya fackskolan
uteslutande skulle ägnas åt elektroteknik. Att intresset för
i Föredrag vid avdelningens _£ör Elektroteknik sammanträde
den 27 Jan. 1928.
elektrotekniken även lios de studerande redan då var i
starkt stigande, framgår av en uppgift, att höstterminen
1891 icke mindre än 56 elever arbetade på det
nödtorftigt inrättade provisoriska elektrotekniska
laboratoriet, och av dessa elever utbildade sig 12 speciellt för
den elektrotekniska banan. En år 1890 tillsatt
regerings-kommitté framlade också förslag om en särskild
elektroteknisk fackavdelning. I förslaget ingick även, utom
professuren i tillämpad fysik, en extralärarebefattning i
praktisk elektroteknik. Vid behandlingen i riksdagen
blev för elektrikernas vidkommande denna
extralärarebefattning det enda resultatet av kommitténs arbete. År
1892 utsågs dåvarande assistenten i tillämpad fysik,
Karl Wallin, till extra lärare i praktisk elektroteknik
på extra stat, och därmed hade högskolan fått sin första,
rent elektrotekniska lärare. Vad beträffar den teoretiska
elektrotekniken avskildes den fr. o. m. hösten 1893
såsom ett särskilt läroämne från den tillämpade fysiken,
dock under samma lärare (Dahlander), och omfattade
då: det absoluta måttsystemet för elektricitetens
uppmätning, teorien för dynamomaskiner och
transformatorer, elektrisk belysning och arbetsöverföring m. m.
Den praktiska elektrotekniken enligt 1893—1894 års
program omfattade elektrisk telegrafi och telefoni,
signalapparater, antändning av sprängskott med
elektricitet, åskledare, elektrotekniska laborationer och
konstruktioner. År 1895 utvidgades den praktiska kursen genom
övningar i elektriska monteringsarbeten, och under därpå
följande år tillkommo frivilliga montörskurser. De år
1896 utexaminerade mekanisterna uppdelas för första
gången i sådana, som företrädesvis ägnat sig åt
meka-niskt-tekniska resp. åt elektrotekniska studier.
Under våren 1898 hade högskolan förmånen att för sin
elektrotekniska undervisning vinna Ernst Danielsson,
som höll en serie föreläsningar över elektrisk
kraftöverföring med växelström. Härtill inbjödos även från
högskolan redan utgångna ingenjörer.
Hösten 1898 togs ett nytt steg mot införandet av en
särskild elektroteknisk fackskola därigenom, att inom
den mekaniska fackskolan infördes en särskild
underavdelning för elektrotekniker. Under de två första
studieåren sammanföll därvid undervisningen helt med den
övriga fackskolans, men under tredje året differerade
undervisningen något. För M3 var alltså kursen den
normala för mekanister, men för elektrikerna i tredje
årskursen, som betecknades M’3, minskades
konstruktionsuppgifterna i vatten- och värmemotorer samt kursen i
mekanisk teknologi något, och de därigenom vunna 10
veckotimmarna användes för elektrotekniska föreläs-
ÅRGÅNG
58
3 MARS
1928
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
