Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3. 3 mars 1928 - Distributionsspänningar vid växelströmsnät, av Einar Wikander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
TEKNISK TIDSKRIFT
4 FEBR. 1928
Detta överensstämmer också med den praktiska
erfarenheten. Det har t. e. ofta hänt, att montörer och
andra personer, som haft valkiga, torra händer, fått
högspänning genom kroppen utan att få varaktigt men
därav. Själv har jag sett två sådana fall, varav ett i
Göteborg, där en montör fick 6 000 voit genom kroppen
under 5 à 10 sekunder. Bägge fallen resulterade endast
i svårläkta brännsår. Talrika liknande fall finnas
upptecknade i elverkens drifts journaler.
Härav framgår utan vidare, att både 127 och 220 voit
måste vara ofarliga för friska personer med normal
hud-isolation i torra lokaler.
Men å andra sidan har det ju som bekant inträffat, att
likström av 110 voit dödat personer, som befunnit sig i
badkar och berört lamphållare eller apparater, som stått
under denna spänning. Denna är säkerligen livsfarlig
även vid likström i alla sådana fall, då individen har god
jordförbindelse och nedsatt hudmotstånd. I ännu högre
grad gäller detta naturligtvis vid växelström.
Därför bör man enligt mitt förmenande ytterligare
skärpa installationsföreskrifterna för anläggningar i
sådana lokaler, där dylik fara föreligger t. e. i badrum,
tvättstugor, stallar, vissa kemiska fabriker,
ackumulator-rum och i det fria.
Exempelvis böra lampor och ledningar helst vara så
placerade, att de ej kunna nås med händerna.
Strömbrytare och trycknappar för elektriska klockor böra helst
placeras utanför lokalen och eljest manövreras medelst
jordade kedjor med isolerande handtag.
Mig är t. o. m. ett fall bekant, där elektricitetsverket
förbehöll sig rätt att i särskilt farliga lokaler föreskriva
nedtransformering till ca 40 voit genom särskilda
"skyddstransformatorer". Jordas mittpunkten, blir
spänningen endast 20 voit över noll. Det torde kunna
ifrågasättas, huruvida man inte genom dylika skärpta
installationsföreskrifter kan ernå lika stor säkerhet vid 380/220
voit som man har vid 220/127 voit och de hittills
brukliga föreskrifterna.
Det finns emellertid ännu en faktor, som torde vara av
nästan lika stor betydelse för den personliga säkerheten
som en låg spänning, och det är, att lamporna bli
kopplade mellan ena ytterpolen och en jordad nolledning så
att en utkopplad lampa inte bara är strömlös utan även
spänningslös.
Detta är icke fallet vid 3 X 220 voit och icke heller
vid det av 1925 års expertkommission för Stockholms
elverk förordade systemet, "som tillsvidare skulle
drivas med 220/127 voit och 220 voit lampspänning, men
vilket framdeles, om så befinnes önskvärt och i den mån
den högre spänningens större farlighet genom teknikens
utveckling undanröjes eller avsevärt minskas, kan med
relativt obetydliga kostnader och svårigheter omkopplas
till 380/220 voit."1
Fastän hela distributionsanläggningen, ända upp till
fördelningstavlan i konsumentens tambur, utföres med en
fjärde, jordad ledning, skulle man således helt avstå från
att utnyttja dennas mycket stora fördelar, särskilt för
den personliga säkerheten och detta bara för att slippa
vissa obekvämligheter och kostnader i de ganska
sällsynta fall, då en konsument flyttar från likströms- och
till växelströmsområdet eller tvärtom!
Samtliga växelströmskonsumenter skulle för dessa
flyttningslättnaders skull ständigt nödgas betala 8 till 10
procent mera för sin belysning och dessutom få dragas
med en avsevärd minskning av den personliga
säkerheten! Det bör nämligen ihågkommas, att man vid detta
system alltid liar hela installationen under spänning,
i Se Stockholms stadskollegii bihang’ 49, s. 25 & 169.
även om lampor osv. avkopplas med strömbrytarna i
rummen. Vill man göra den även spänningslös, så att
man utan risk för elektriska slag kan skruva in en ny
lampa eller rätta till något vid en armatur, måste man
antingen skruva ut säkerhetspropparna eller koppla av
hela installationen med en möjligen befintlig
huvudströmbrytare — och detta är en sak, som det nog är ganska
omöjligt att bibringa konsumenten, vilken är van vid
och tror, att en lampa som inte lyser är ofarlig att
hantera.
Kommissionen synes mig ej hava varit fullt
konsekvent, då den först lägger huvudvikten på att få fram
ett distributionssystem, som är i högsta uppnåeliga grad
ofarligt, men sedan uppgiver en stor del av denna,
ganska dyrt köpta säkerhet för allmänheten endast för att
vinna en bekvämlighet vid vissa ej alltför ofta
förekommande flyttningar, vilken — så vitt mig bekant —
ingenstädes visat sig vara av större betydelse. Man har t. e.
varken i Berlin eller Paris tagit hänsyn härtill.
Men om man nu sätter så stort värde på denna
bekvämlighet, så torde man kunna erhålla den utan att göra
så stora offer. Man behöver ju endast konstruera
fördelningstavlorna på sådant sätt, att man kan koppla om
hela våningsinstallationen på ytterpolema.
Möjlighet måste i så fall finnas att "tillbygga"
fördelningstavlorna med en andra säkerhetsapparat för varje
strömkrets (jämför s. 169 i bihang nr 49, år 1927).
Merkostnaderna härför torde inte överstiga ett par
kronor per våning!
■Sammanfattning av här gjorda förslag:
I) Vid nya nät bör valet stå mellan 220/127 voit —
vilket system undertecknad i likhet med
expertkommissionen och direktionen för Stockholms elverk
föredrager, ifall dess merkostnader ej bli för stora — och
380/220 voit med skärpta installationsföreskrifter.
II) Vid befintliga nät med 380/220 voit är det icke
behövligt att övergå till den lägre spänningen, utan kan
en tillräcklig grad av säkerhet uppnås genom skärpning
av installationsföreskrifterna, särskilt i vad de gälla för
fuktiga lokaler, för vilka helst skyddstransformatorer
böra inbyggas.
III) Yid befintliga nät med 3 X 220 voit bör man helst
införa en fjärde ledare såsom nolledare och koppla om
installationerna till 127 voit. Skulle detta bli för
betungande, kan man nöja sig med att öka den personliga
säkerheten genom att införa liknande skärpta
installationsföreskrifter som de för 380/220 voit föreslagna,
(Möjligen kan det därutöver ifrågakomma, att
föreskriva cføö&eZpoliga strömbrytare i fuktiga rum, ifall man
inte nedtransformerar strömmen!)
Slutligen vill undertecknad hänvisa till och understryka
det, som expertkommissionen sagt å sida 23 i Bihang
nr 49, 1927:
"För elektricitetsverket innebär den högre spänningen
380/220 V betydande fördelar, såväl ekonomiska som
anläggningstekniska, Man erhåller sålunda med måttliga
kabelareor ett synnerligen kraftigt fördelningsnät, i
stånd att möta de belastningsökningar, som äro att
vänta, och för placerandet av transformatorstationer har
man genom den högre spänningens större räckvidd
betydligt friare händer än vid den lägre spänningen. Det
förekommer nu inom så gott som alla delar av staden en
stor klass av konsumenter, huvudsakligen förbrukare av
motorström (småindustri, verkstäder, tryckerier m. m.),
som äro för små för anslutning till 6 000 V-nätet, men
obekvämt stora för likströmsnätet. Det finnes därför ett
stort behov av ett distributionssystem, lämpat att upptaga
sådana "halvstora" belastningar, och just med hänsyn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
