Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3. 3 mars 1928 - Fördelningen av elektricitetsverkens kostnader pr kW på olika abonnentgrupper, av byråingenjör Axel Danielson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50
TEKNISK TIDSKRIFT
4 FEBR. 1928
Yi betrakta ett tidselement dt i fig. 7 mellan noll-linjen
och A resp. a. Den belastningsdel, som faller inom
detsamma. är då
m
tj ■ dt eller dt ■ | dy,
och den del därav, som kommer på delkurvan a, är
m
F(t)
dy
x ’
Således är det ekvivalenta uttaget för delkurvan a
Flt)
E,
där 1 — x — z.
Vi antaga n vara helt tal > 1
Integralen blir då
, n—2
r z"-1
L n—i~~
VA • dX
Vidare ar - —
V
z*
2~Z
dz
log (1-
4
och således
o
,=ni l-i
+...+
_„ +
+
log (1-
dz,
men
log (1—*)
etc.
Således
–- + -—+
och efter integration erhålles
ri i
2 (n + 1) 1 3 (n -f 2)
dz,
(4)
För n = 0 är som förut nämnts q0 = 1. För n — 1 är
-1 4- 1 4- 1 JL
— 12 T" 23 † 32 +––6 ’
Från och med n — 2 kan den oändliga serien i ekv.
(4) ombildas till en ändlig, nämligen
nr 11 1 \
Då serien i ekv. (4 a) är divergent, är q för oändligt
n oändligt stort. I praktiken spelar detta dock icke
någon roll, enär detta motsvarar en utnyttningstid = 0.
?
= Cm dt C dy.................. (2)
F(tj J x
o
I praktiken utföres integreringen som en summering
av trappstegskurva.
Då förhållandet mellan ekvivalent uttag och verklig
belastning blir störst för en jämn belastning över hela
drifttiden, äro vi givetvis mest intresserade av denna
ferm å kurvan a. I detta fall behöver tydligen endast
den symboliska kurvan komma i betraktande, och vi
begagna den symboliska kurvan i den form, den
framställes i Carl Rossanders bok om symboliska kurvor,
nämligen med maximibelastningen 1 och drifttiden 1.
Nämnda förhållande, som vi kalla q, är då tydligen
( dxldy.....................(3)
J y J x
o o
En enkel undersökning av detta uttryck enligt
variationskalkylens regler visar, att något maximum för q ej
existerar, men väl ett minimum för x = konst. = 1, och
är då q — 1. Således är förhållandet q praktiskt taget
alltid större än 1. Av intresse är emellertid att närmare
utröna dess storlek för i praktiken förekommande fall.
Enligt Rossander kan i flera fall funktionen rp (x)
uttryckas under formen
y = e0 + ( 1 — e0) (1 — x)n.
För enkelhetens skull sätta vi här e0 = 0 och ha
således
y — (1 — x)n.
Vi skola först beräkna integralen
i i
C dy _ Czn " 1dz
! .*»
1000 2000 JOOO 4000 SOOO 6000
IJlrtyty’ninejstic/ T.
rig. 9.
Sambandet mellan n och utnyttningstiden T erhålles
tydligen ur
i
8760= (ydX>
varav man får
8760 — T
Av fig. 9 framgår sambandet mellan utnyttjningstid
och faktorn q, om symboliska kurvan följer ekvationen
y — (1 — x)n.
Som av figuren framgår, är faktorn q i praktiken
mindre än 3. Därtill kommer, att de i praktiken
förekommande symboliska kurvorna avvika från den här
antagna i så måtto, att en viss bottenbelastning e0
förekommer, vilket gör. att q blir lägre.
Vi skola nu beräkna ett exempel, som ansluter sig till
i praktiken förekommande fall. Antag, att ett verk har
en symbolisk kurva enligt fig. 10.
Utnyttningstiden T är tydligen 0,23 X 8 760 = 2 010
timmar.
1.ü r—
04
0.2
O. 1
O 0.1 0.2 O.)
1.0
Fig. 10.
Följande beräkningsschema uppgöres:
Ay
Ax ~
Ay x
0,i l,o
V
■ Ax
fj • A x
y
0,1
0,1 0,7 0,1 0,07 0,700
0,1 0,3 0,33
0,2 0,1 0,43 0,043 0,217
0,2 0,2 1,0
0,4 0,1 1,43 0,143 0,358
0,6 0,1 6,0
1,0 0,1 7,43 0,743 0,743
0 0,999 2,018
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
