Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5. 5 maj 1928 - Vilken betydelse har snedbelastningen vid olika distributionssystem, av civilingenjör Fritz Jacobsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92
TEKNISK TIDSKRIFT
4 FEBR. 1928
metriskt anslutna. Det är ju konstaterat, att endast en
rätt liten del av antalet anslutna apparater äro
inkopplade samtidigt. Tabellen resp. formlerna å föreg, sida giva
emellertid ledning för bedömandet även av dylika
förhållanden. Vi kunna nämligen betrakta varje särskild
apparat som en anslutning och beräkna
snedbelastningens storlek, om n1 lampor, n2 strykjärn, ns
kokan-ordningar etc. antagas samtidigt vara inkopplade. Yid
kokutrustningar och andra reglerbara apparater bör man
i så fall räkna varje särskild kokplatta resp.
reglerings-uttag som en anslutning. Härvid kommer man upp till
rätt höga värden å nt, n2, n3 etc. och erhåller sålunda
låga värden på snedbelastningen.
Varje enskilt fall kan sålunda enkelt bedömas med
ledning av tabellen, eventuellt efter utökning av
densamma enligt formlerna II—VIII. Redan utan närmare
ingående på enskilda fall kan man emellertid konstatera,
att lampantalet i regel är så stort, att snedbelastningen
på grund av osymmetriskt fördelade lampor får rätt liten
betydelse för distributionsnät i städer. Sämre ligga
förhållandena till för kokanslutningar och värmeapparater,
fastän man även för dylika apparater torde komma till
rätt höga värden på N i städer med slutna nät.
I glest bebyggda villasamhällen, speciellt vid öppna
nät, har snedbelastningen däremot säkerligen betydelse.
Om man vid val mellan treledare- och fyrledaresystem
uppskattar olycksfallsrisken uteslutande med hänsyn till
huvudspänningen och sålunda bortser från möiligheten
att komma i kontakt med båda polerna och bortser från
möjligheten att till nollan ansluta lättåtkomliga delar,
exempelvis skalet på lamphållare etc., har
treledare-systemet tydligen företräde. Det bör emellertid
bemärkas, att man vid framdragen nolla lika grov som
ytter-polen har större utsikt att erhålla utlösning vid överslag
i apparaten än om jordningen utföres separat utan
förbindelse med transformatorns neutralpunkt. Om
jordning1 över huvud taget skall göras. bör den nog
utföras så. att metallisk förbindelse erhålles med
transformatornollan. Härvid får man framdraga nollan även
vid treledaresystem men använda den uteslutande för
jordning. Detta förhållande torde få rätt stor betydelse
vid elektrisk kokning, eftersom man i kök har
vattenledningsrör framdragna och kokutrustniugen utsättes för
mycket påfrestande behandling. Den till synes säkraste
utvägen skulle väl vara. att alla åtkomliga delar
förbindas inbördes med vattenledning och med
transformatornolla medelst kraftig jordlina.
Författaren avser icke att ingående analysera nämnda
förhållanden. De hava dock berörts i detta
sammanhang av den anledningen, att nätens relativa
kopparvikter även influeras av ställningstagandet till nämnda
problem.
Jämförelse mellan trefasnät och likströmsnät.
Vid bedömandet av snedbelastningens betydelse kan
man även taga till hjälp erfarenheterna från
likströms-treledarenät. Så vitt författaren minnes rätt. har man
vid dvlika nät i allmänhet dimensionerat nollan hälften
så grov som ytterpolerna och därvid kommit till goda
resultat under den långa tid nämnda system tillämpats.
Huru stor blir snedbelastningen och tillåtliga relativa
spänningsfallet för ett dvlikt nät?
Med samma förutsättningar som i den första kalkylen
erhålles här:
P
\/2 n J
0,90 \/n
2
I detta fall behöva vi emellertid icke först göra en
godtycklig anslutning. Vi hava nämligen en
sannolikhet = G (0,9) = 80 % att antalet + anslutningar ligger
n , n ,
mellan gränserna - — p och - -|- p och precis samma
Ct Ci
sannolikhet, att antalet — anslutningar ligger mellan
samma gränser. Således blir i detta fall N z=n och
P—p.
N 8 18 32 50 72 98 128 162 200 242 288 338
P 1,8 2,7 3,6 4,5 5,4 6,3 7,2 8,1 9,0 9,9 10,8 11,7
Tillåtliga relativa spänningsfallet jämfört med
symmetriskt system blir därvid:
NN
f ör x — 1, i]4 =
För x — 0,5, rj5 =
(N — P) 4 P N -f SP
N N
(N — P) Q P N + 5P
Relativa kopparvikten blir:
N -L 3 P
För x — 1, Q4 = N ––– 1,50
N + 5 P
För x = 0,5, Q-a — rN ■ 1,25.
I nedanstående tabell äro sammanställda en del värden
uträknade enligt dessa formler.
Likströmsledarenät.
N
: 0,5
Vi Ö4 Vi Q6
8 1,8 0,597 2,51 0,471 2,66
18 2,7 0,689 2,18 0.571 2,19 1,95
32 3,6 0,747 2,01 0,640
50 4,5 0,787 1,90 0,690 1,81 1,72
72 5,4 0,816 1,84 0,727
98 6,3 0,838 1,79 0,757 1,65
128 7,2 0^856 1,75 0,781 1,60
162 8,1 0.870 1,72 0,800 1,56
200 9,0 0,881 1,70 0,816 0,831 1,63
242 9.9 0,893 1,68 1,50
288 10.8 0,899 1,67 0,842 1,48
338 11,7 0,907 1,65 0,852’ 1,47
W 60 60 100 Ito 1W KO iBO ZOO 120 iW 260 t80 300 310 3W CTOlutTÉnQQr
N
Fig. 2.
P, «4 och )y5 äro i fig. 2 grafiskt åskådliggjorda som
funktioner av N.
Vid jämförelse mellan fig. 2 och fig. 1 finner man, att
likströmstreledarenät, x — 0,5, är med avseende på
känsligheten för snedbelastning nära nog jämnställt med
tre-fasfyrleclarenät, x — 1,0. Härav bekräftas sålunda den
förut gjorda slutsatsen, att man vid trefasiga
fyrledare-nät lämpligen väljer nollan lika grov som fasledningarna
och därvid icke riskerar svårigheter på grund av
snedbelastning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
