Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5. 5 maj 1928 - Den elektrotekniska undervisningens utvecklingen vid tekniska högskolan, av professor Emil Alm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 juni 1928
E LEKTROTEKNIK
95
För slutprövning fordras ett års praktik. Förprövningen
består dels i en granskning av inlämnade
övningsuppgifter, dels i en muntlig prövning.
Prövningarna äro närmast avsedda att avslutas under
en enda tentamensperiod, men kunna även uppdelas.
Vid de preussiska högskolorna kunna de fördelas på
två tentamina med minst ett halvårs, högst halvtannat
års mellanrum. Återupprepandet av en delprövning
såsom sådan tillåtes ej. I Dresden synes man vara något
mer liberal med prövningens uppdelning, men tillåter
ej heller där någon omtentamen i ett enskilt ämne.
Huvud- eller slutprövningen skall normalf ske två år
efter förprövningen, vid delprövning får denna börja
tidigast ett år efter förprövningen. Härtill skola vid de
preussiska högskolorna inlämnas följande
övningsuppgifter:
1) Beräkning och konstruktion av en roterande
elektrisk maskin eller av en apparat ur telegraf- eller
telefontekniken.
2) Utkast till en elektrisk anläggning.
3) Övningsarbeten från de elektriska laboratorierna.
4) Skisser till en kraftmaskin och övningsuppgifter från
maskinlaboratoriet eller skisser till en
verktygsmaskin och övningsarbeten från
verktygsmaskinlaboratoriet.
5) Beräkning och skisser av en transformator (eller för
dem, som under 1) ha konstruerat en apparat, av en
roterande elektrisk maskin).
6) Ett valfritt studiearbete från något av fack- eller
gränsområdena.
Även annorlunda sammansatta övningsuppgifter för
tillgodoseende av speciell utbildning kunna
ifrågakomma.
I den muntliga prövningen skola ingå följande ämnen:
1) Teoretisk elektroteknik.
2) Elektriska kraftanläggningar eller anläggningar för
telegrafi och telefoni.
3) Elektromaskinlära eller "Elektrotechnischer
Werk-und Gerätebau der Mess- und Fernmeldetechnik".
4) Värme- och kraftekonomi.
5) Fabriksorganisation och fabriksdrift.
6) I Minst tre fack, som få tillhöra godtyckliga områden:
7) • valet härav måste dock underställas fakultetens
8) I godkännande. Lämpligt är därvid uppvisandet av
fördjupad kunskap på ett område, som i för- eller
huvudprövningen ingår med ett för normala fall
tillräckligt omfång.
Slutligen skall även ett diplomarbete utföras, för
vilket en tid av högst tre månader efter uppgiftens
lämnande anslås. Om diplomarbetet ej kan godkännas, anses
hela prövningen förfallen. Tentanden kan då tidigast för
nästa tentamensperiod erhålla en ny uppgift till
diplomarbetet, detta dock blott en gång.
Vid tekniska högskolan i Dresden är något större
frihet vid uppställandet av de i slutprövningen ingående
ämnena medgiven, i så måtto att de ej äro föreskrivna
i examensstadgan. I realiteten äro dock fordringarna
praktiskt taget desamma. Som exempel på, vad som i
fråga om övningsuppgifter fordras för avgångsbetyg i
ett av de elektrotekniska huvudämnena må anföras de
av professor Binder i Dresden uppställda fordringarna:
På fackområdet Elektromaskinlära:
1) Utkast till en likströmsmaskin (eller någon annan
roterande maskin) jämte startmotstånd (beräkning
och 3 blad ritningar, 2 blad för maskinen, 1 blad för
startmotståndet).
2) Utkast till en transformator (beräkning och en
ritning).
3) Utkast till en oljeströmbrytare (beräkning av
kortslutningsströmmen på uppställningsplatsen och en
ritning).
På fackområdet Elektriska anläggningar:
1) Beräkning och kopplingsskiss för en
högspännings-kraftledning.
2) D:o för ett kraftverk eller en transformatorstation.
3) D:o för ett lågspänningsnät.
4) (Två uppgifter från den tillämpade motorteknikens
5) i område (t. e. kranar, hissar, verktygsdrift, drift av
pumpar o. s. v.).
Professor Binder anger, att texten till uppgifterna i
regel omfatta ca 20—40 sidor. Diplomarbetena äro
uppgifter av högre art, de äro svårare och mer omfattande
än de ovan angivna övningsuppgifterna. Deras omfång
är av storleksordningen 150 sidor.
Som en sammanfattning av mina intryck från denna
studieresa vill jag beträffande de elektrotekniska
ämnena säga, att den vid vår högskola tillämpade
uppdelningen av undervisningen synes mig minst lika lämplig
som på något annat håll. Särskilt den dubbelläsning, som
ligger däri, att i Tyskland och Schweiz elektrikerna först
få deltaga i en mer elementär kurs, avpassad för de
övriga facken, innan den grundligare utbildningen
börjar, och som tidigare förekom även här i Stockholm,
synes mig ej vara förtjänt av efterföljd. Vad särskilt
elektromaskinläran beträffar, ingick i många fall
maskinernas teori i professuren i teoretisk elektroteknik.
Elektromaskinläran var mer inriktad på de
beräkningstekniska och konstruktiva sidorna. Överhuvudtaget var
denna professur något mer konstruktivt betonad än här
i Sverige. I regel behövde endast två maskintyper
genomarbetas, en transformator och en roterande maskin.
Vid härvarande högskola få alla de normala
maskintyperna genomräknas. I gengäld äro härtill hörande
skisserna hos oss enklare än vid de tyska högskolorna.
Anledningen till att förf. gått in för denna från
utländska mönster avvikande princip har varit följande.
Med den standardisering av den elektriska
maskinfabrikationen, som numera kan anses vara
genomförd, följer, att de konstruktiva synpunkterna bli helt
andra, än om maskinerna skulle nykonstrueras för
varje särskilt fall. Under sådana förhållanden har det
synts mig vara ett slöseri med tiden att fordra, att alla
studerande i fackavdelning E skola göra mer eller mindre
fullständiga konstruktionsritningar till maskiner, med
vilkas konstruktiva utbildning ett ytterst litet fåtal får
att göra. Däremot är det av vikt, att åtminstone alla
starkströmsteknici en gång satt sig in i de olika
maskintypernas arbetssätt och konstruktion. Härför erfordras
utom en genomräkning av maskinerna endast en
upp-skissering av de rent elektriska maskinelementen, så att
den studerande tvingats att bland de förekommande
konstruktionstyperna välja den, som i förevarande fall
kan anses passa bäst. Därjämte torde det vara nyttigt,
att ifråga om de elektriska maskinkonstruktionerna
vänja de studerande med att använda
standarddimensioner på plåten, något som här i Stockholm sedan några år
tillämpats vid transformatorberäkningarna och så
småningom komma att införas beträffande de roterande
maskinerna. Å andra sidan konstaterades, att vid dessa
utländska högskolor åtskilliga kurser (ofta valfria)
ingingo i elektroteknikernas undervisning, som för oss
ännu stå endast som önskemål. Ifråga om de med
elektromaskinläran närstående ämnena må därvid framhållas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
