Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8. 4 aug. 1928 - Transformatoroljans slamningsproblem, av ingenjör B. Anderson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN
ELEKTROTEKNIK 8
Redaktör: JULIUS KÖRNER
INNEHÅLL: Transformatoroljans slamningsproblem, av ingenjör B. Anderson. — Några metoder för mätning av
elektriska fältstyrkor, av civilingenjör Helge Dahlström. — NEA-spisen. — Insänt. — Notiser. — Litteratur. — Elektriska
standardiseringskommittén.
TRANSFORMATOROLJANS SLAMNINGSPROBLEM.
Av ingenjör B. ANDERSON.
A. Allmänt.
Utfinnandet av lämpliga metoder för utprovning av en
transformatoroljas beständighet mot oxidation har
blivit ett problem av stor betydelse för tillverkare av
såväl transformatorer som transformator olja. Orsakerna
härtill äro tvenne. Den första är svårigheten för att ej säga
omöjligheten att av driftsresultaten för olika oljor,
använda vid praktisk drift i krafttransformatorer, utvinna
bestämda erfarenhetsrön beträffande den ena oljans
kvalitet i jämförelse med en annan, även då de båda oljorna
använts i transformatorer av samma konstruktion, enär
driftsförhållandena äro alltför varierande; den bättre
oljan kan därför mycket väl visa avsevärt större
slam-ning. Härtill kommer, att en differens mellan tvenne
oljor i moderna transformatorer ej kan väntas märkbar
förrän efter flera års drift. Såväl
transformatoroljetill-verkare som raffinadörer äro därför helt hänvisade till
den laboratoriemässiga provningen. Den andra orsaken
ligger däri, att det är utomordentligt svårt att finna en
fullt tillfredsställande och under alla förhållanden
tillförlitlig sådan provmetod.
Denna svårighet är i första hand att hänföra till den
komplicerade kemiska sammansättningen hos de
mineraloljor, som lämpa sig för tillverkning av
transformatoroljor. Då därtill kommer, att dessa oljors kemiska
byggnad är föga utforskad, är det lätt förklarligt, att
undersökningen av de faktorer, som påverka oljans
slamning, erbjuder stora vanskligheter.
Vid hänsynstagandet till dessa faktorer, då det gäller
utfinnandet av en provmetod, ökas svårigheterna
ytterligare, enär det härvid är nödvändigt att fastställa, till
vilken grad inverkan av de olika faktorerna måste ökas
för uppnående av den reduktion av inverkningstiden,
som är nödvändig vid varje provmetod. Det måste
nämligen noga tillses, dels att den ena faktorns inverkan ej
ökas oproportionerligt relativt de övriga, dels att ej
denna ökning göres så stor, att andra reaktioner
inträda än vid de verkliga driftsförhållandena. Särskilt
beträffande temperaturen måste denna senare fråga noga
beaktas. Det är ju bekant, att alla kemiska reaktioner
i hög grad påskyndas med stegrad temperatur och
vanligen i sådan grad, att för en given reaktionsprodukt
tiden halveras med varje 10° ökning av temperaturen.
Ökas för transformatoroljor temperaturen över 115°,
inträda emellertid andra reaktioner än normalt och vid
stegring av temperaturen upp mot 150° uppkommer
därtill förgasning av bildade flyktiga syror1, vilket
ytterligare förrycker reaktionsprodukternas beskaffenhet.
i Stäger, Helvetia Chimlca Acta, vol. 6.
Vi komma därmed in på ännu en fråga av vital
betydelse, nämligen hur kvaliteten av en olja skall
bedömas på grundval av de vid provet bildade
reaktionsprodukterna. Man liar därvid för skilda provmetoder
utgått från1:
1) mängden av bildat siam,
2) mängden bildade sura i oljan lösliga produkter2
och slutligen
3) den tid, under vilken oljan motstår oxidation
under vissa givna förhållanden3.
Att klassificera en olja på grundval av endast en av
dessa är emellertid felaktigt på grund av, att dels såväl
siam som sura ämnen äro skadliga för en transformator,
dels en olja vid praktisk drift aldrig kan kasseras i och
med att första spår till siam- eller syrebildning kan
fastställas, varjämte två oljor, som samtidigt visa uppkomst
av dylika ämnen, kunna visa mycket stor olikhet ifråga
om dessa ämnens tillväxt med tiden.
Med hänsyn till sistnämnda synpunkter är det
därjämte nödvändigt att antingen utföra bestämningarna av
mängden bildade produkter efter tvenne olika
oxidationstider, eller att välja nämnda tid Säj ätt de
förekommande bästa oljorna därvid bildat sådana mängder siam
och (eller) sura lösliga ämnen, att oljans utbyte kan
ifrågasättas.
Återkommande till de på oljans oxidation inverkande
faktorerna bör först påpekas, att bildandet av siam och
sura produkter alltid förutsätter närvaro av syre, i varje
fall då det gäller sådana produkter, som bildas i en
transformator. Försök utförda såväl på Aseas
laboratorium som annorstädes ha nämligen visat, att upphettning
av en ren transformatorolja i lufttätt slutna kärl och
efter evakuering ej har den ringaste syre- eller
slam-bildning till följd, även om upphettningen sker vid
närvaro av metaller och oljebeständiga läcker. Bildandet av
nämnda ämnen i en ren mineralolja är primärt att fatta
såsom resultatet av en oxidation, vilken i första hand
består i syreaddition till omättade kolväteföreningar i
oljan under bildande av oljelösliga syror samt vatten.
Vid normalt raffinerade oljor ha dessa syror typen av
naftensyror, men vid mycket högt raffinerade
(överraffinerade) oljor typen av persyror med syre labilt
förbundet, så att detta lätt avgives i atomärt tillstånd och
därmed verkar kraftigt oxiderande såväl på oljan som
1 "Michie Test" (150°), franska (150°) och belgiska (200°)
provmetoderna; Brown Boveris (112°), schweiziska (115°) och
italienska (110°) provmetoderna, för de tre sistnämnda dock även
sträckprov på i oljan nedlagt bomullsgarn.
2 Kisslingska tjärbildningsprovet (120°) samt de av dr Brauen
resp. prof. Schwarz och Marcusson angivna utföringsformerna
därav.
a "Life Test" (120°) enl. dr Snydek, u. s. a.
ÅRGÅNG
58
4 AUG.
1928
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
