Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9. 1 sept. 1928 - Ett jubileum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN
ELEKTROTEKNIK 9
Redaktör: JULIUS KÖRNER
INNEHÅLL: Ett jubileum. — Några teoretiska synpunkter på smärre mottagningsantenner, av civilingenjör E. T. Glas.
— Den ackumulerande elektriska spisen och matlagningsfrågan, av ingenjör C. O. Rahm. — Den statliga
elektricitetsdistributionen i provinsen Ontario, av ingenjör Hugo Eisenmenger. — Transformatoroljans slamnlngsproblem, av
ingenjör B. Anderson. — Notiser. — Litteratur. — Rättelse.
ETT JUBILEUM
utlöser alltid en del reflexioner, varav kunna särskiljas
tvenne kategorier: de som givas offentlighet i syfte att
höja den festliga stämningen, oeh de som cirkulera man
och man emellan som uttryck för den sakkunniga och
kritiska meningen. Sällan äro dessa kategorier fullt
samstämmiga, och den större eller mindre avvikelsen
dem emellan får tagas som ett kriterium på värdet av den
verksamhet jubileet avser att hugfästa.
Då Svenska elektricitetsverksföreningen går att
högtidligen avsluta sitt första kvartsekel, torde man utan
överdrift kunna beteckna den industriella verksamhet
föreningen representerar, som en av de för vårt lands
allmänna utveckling viktigaste — ett uttalande, som
säkerligen når samma valör inom båda nyssnämnda
kategorier. Bortsett från föreningens insats som sådan i
utvecklingen av denna verksamhet, vilken här må
lämnas åsido, synes ögonblicket osökt mana till
betraktelser över det förgångna och det kommande av vår
kraftindustri.
Utan tvivel är det så, att vårt land, gynnat av goda
naturliga förutsättningar och ett vaket enskilt initiativ,
jämförelsevis tidigt kom i åtnjutande av den elektriska
kraftöverföringens välsignelser. Det arbete, som här
under dessa tidigaste år presterades, var i ett och annat
fall t. o. m. banbrytande.
Man kan följa en utveckling efter två skilda linjer.
Den tidigaste var stadselektricitetsverkens, vilka
ursprungligen baserades på egna kraftkällor, vanligen
bränslekraft, och vilkas primära ändamål var belysning.
Den andra var vattenkraftens utnyttjande, som blev
aktuell efter trefassystemets genombrott omkring 1890.
De följande decennierna visa, huru dessa linjer så
småningom löpa samman i en enda, därvid stadsverken i
allmänhet övergått från självförsörjande, isolerade
enheter till distributionscentra inom huvudsakligen på
vattenkraft baserade, ofta mycket stora och vittförgrenade
system. Hand i hand härmed har gått en omfattande
industrielektrifiering, som numera bildar grundvalen för
Sveriges kraftindustri i stort, medan belysning och
andra mer högkvalificerade behov utgöra ett ekonomiskt
mycket viktigt inslag i stadsverkens distribution. För
detta senare utvecklingsskede har statens
kraftindustriella verksamhet varit av väsentlig betydelse.
Resultatet av i dag är en ganska hedrande placering
av vårt land i fråga om elektricitetsproduktion pr
invånare, givetvis dock efter sådana utpräglade
vattenkraftländer som Norge och Schweiz. I fråga om de absoluta
siffrorna stå vi däremot mer i bakgrunden, ej endast i
förhållande till länder, som äro oss avsevärt överlägsna
till omfång och kraftresurser, utan även till en del
andra. Orsakerna?
Ett närmare studium av vår kraftindustriella historia
lämnar några hållpunkter. Till en början visar sig
tydligt nog, att utbyggnadsprocenten för Sveriges
vattenkraft ännu är jämförelsevis låg och att
utbyggnadstakten under senare tid varit ganska långsam. Att rikliga
reserver finnas för framtida behov är ju enbart glädjande,
men om tillgodogörandet av dessa sker långsammare än
i ett flertal andra länder, synes av intresse, huruvida
grunden härtill är av godo eller ondo. De höga
byggnadskostnaderna efter det stora kriget samt den låga
kolkonjunkturen i förening med den tidigare allmänna
depressionen äro självfallna bidragande orsaker, och gåi
man längre tillbaka, stöter man på statens
vattenfallsprocesser såsom rot och upphov till den fördröjning av
den enskilda vattenkraftens utnyttjande, som på grund
av den senare inträdda allmänna höjningen av prisnivån
blivit oss ödesdigert dyrbar. Här är en skada skedd,
som aldrig kan helt gottgöras.
Mycket arbete har under det senaste decenniet
nedlagts på inventering av våra krafttillgångar och
utredningar om deras rationella tillgodogörande.
Undersök-ningsmateriel är tillgängligt i riklig omfattning, och här
saknas föga eller intet. Vad som däremot behöves, är
praktisk handling. Det kan måhända synas klokt och
förtjänstfullt att med försiktighet avvakta en ljusnande
konjunktur, liksom det goda och måhända just f. 11.
något sällsynta soliga vädret inväntas för bärgandet av
en skörd. Men en skillnad består däri, att väderleken
står utom vårt inflytande, medan konjunkturerna
väsentligen äro en produkt av våra ansträngningar. Den
rena passivitetens politik är därför ingalunda motiverad.
Vår kraftindustri — här åsyftas i första hand den
enskilda — har hittills gått sin bana fram i splendid
isolation, och där den ej varit infiltrerad med kommunala
intressen, har allmänheten ägnat den föga intresse. På
andra håll spåras tendenser i nya riktningar. Det
amerikanska "customers-ownership-systemet" är ett exempel
härpå. Denna industri, vars risker äro vida mindre än
ett flertal andra branschers, vilka äro föremål för det
allmänna intresset i ganska betydande grad, skulle
endast vinna på en ökad popularitet.
En hel del skulle kunna vara att säga i detta
sammanhang, men må för dagen förbli vid det sagda. Ett heja
med anledning av de tillryggalagda 25 åren torde
lämpligen inriktas på ett förhoppningsfullt angripande av
nästa kvartsekel, buret av nya friska initiativ, till vårt,
lands fortsatta gagn!
i sept.
1928
årgång
58
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
