Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9. 1 sept. 1928 - Den statliga elektricitetsdistributionen i provinsen Ontario, av ingenjör Hugo Eisenmenger - Transformatoroljans slamningsproblem, av ingenjör B. Anderson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
158
TEKNISK TIDSKRIFT
4 FeBR. 1928
efter beräkning av de verkliga årskostnaderna
korrigeras genom nödiga krediteringar eller debiteringar.
Kommunen betalar samtliga kostnader för sin energileverans,
alltså icke blott drift- och underhållskostnader, räntor
och förvaltning, utan även avsättningar för återbetalning
av obligationslån samt för avskrivningar och oförutsett.
3. Landsbygdens energiförsörjning.
I de tätare befolkade områdena, som genomskäres av
fjärrledningar, bildas "distrikt för lantbruksdistribution"
varvid elektrisk energi levereras, så snart trenne mindre
gårdar (eller motsvarande ekvivalent) pr engelsk mil
förpliktiga sig till abonnemang på elektrisk energi i
relativt blygsam omfattning från den erforderliga nya
ledningen. Provinsen förskotterar härvid 50 % av
kapitalet, som sedan skall av vederbörande abonnenter gäldas
i årliga avbetalningar. De övriga 50 % tillskjutas av
HEPC. Anslutningen av dessa lantbruksabonnenter
erbjuder på grund av de relativt små kraftbeloppen inga
finansiella fördelar för elektricitetsföretaget som helhet.
Det provinsiella tillskottet betraktas som en form för
understöd till lantbruket.
Det totala i lantbrukssystemen investerade kapitalet
belöper på över 5,2 mill. dollars, varav på enbart det
senaste året 1,9 mill. Vid slutet av samma år hade för
lantbruksdistribution byggts 1 370 km primärledningar (total
längd ledningar för detta ändamål 4 700 km) och mer än
6 400 lantbruksabonnenter hade under året anslutits,
varigenom dessas hela antal stigit till över 25 000.
Inkomsten av lantbrukselektrifieringen uppgick för
räkenskapsåret till 1,033 mill. dollars och motsvarande
spetsbelastning till 13 300 hkr.
4. Finansiell statistik.
Det i HEPC totalt investerade kapitalet belöpte på
204,372 mill. dollars (763 mill. kr.), vartill kommer ett
kapital på 81,793 mill. dollars (305 mill. kr.) för
städernas distributionsanläggningar etc. Sammanlagt
representerar detta företag sålunda ett kapital på över 1
milliard kronor.
Totalinkomsten från städer, större industriabonnenter
och lantbruksabonnenter utgjorde år 1927 34,057 mill.
dollars (127 mill. kr.), vilken summa även innesluter
några smärre till HEPC anslutna företag utan nämnvärd
betydelse i förhållande till huvudrörelsen. Städerna
ensamma betalade under driftåret 13,653 mill. dollars (57
mill. kr.) och erhöllo från sina abonnenter 24,583 mill.
(92 mill. kr.). Skillnaden mellan de båda summorna
representera kostnaderna för distributionen, som
ävenledes beräknas till självkostnad.
5. Tariffer.
De tariffer, som tillämpas på konsumenterna,
kontrolleras av HEPC och äro enhetliga till formen, men av
växlande storlek. För bostäder tillämpas särskilt låga
priser, nämligen: I städer en anslutningsavgift av 33 cent
pr månad och abonnent, varefter beräknas ett visst
antal kWh månatligen (30—60 för olika samhällen) till
ett enhetspris, som i olika städer varierar mellan 2 och 8
cent (undantagsvis upp till 9 cent). Alla överskjutande
kWh beräknas efter en lägre taxa (1—2 cents,
undantagsvis upp till 5 cents). Strömpriset är sålunda lågt,
desto mer som abonnenten vid kontant likvid erhåller
10 % rabatt. Som följd av dessa låga tariffer är
elektrisk kokning i hushållen mycket utbredd. Enstaka
städer debitera icke omnämnda anslutningsavgift av
33 cents pr månad, utan 3 cents pr 100 kvadratfot
(motsv. kr. 1: 20 pr 100 m2) golvyta pr våning. I detta
fall blir även det antal kWh, som skall betalas efter det
högre enhetspriset, beroende av golvytan.
Tariffen för motor- och annan kraft utom
hushållsförbrukningen föreskriver en anslutningsavgift av 1 doll.
pr månad och hästkraft. Den levererade energien
uppdelas i steg (blocks) på så sät-t, att de första 50
timmarna pr månad räknas som ett första steg, de 50 nästa
som ett andra och därefter överskottet över de 100
timmarna (Wrights tariff). Priset pr kWh varierar för
olika städer mellan 1,6 och 9,6 cent i första steget, mellan
1,0 och 6,4 i det andra och utgör i det tredje nästan
undantagslöst 0,33 cents. Även här beviljas 10 % rabatt
vid kontant likvid.
86,2 % av alla för bostäder försålda kWh i städer
säljas till ett medelpris av 1,9 cents (c:a 74/4 öre) eller
mindre och därpå följande 12,4 % mellan 2 och 3,9 cents
(l1!s—143/4 öre), medan endast 0,1 % debiteras till 7
cent (26 öre) eller därutöver.
Strömpriserna för kommersiella ändamål äro högre (90,1
% till 2,9 cents, dvs. 103/4 öre eller mindre). Kraftström:
78,3 % till 25 doll. (kr. 93: 25) eller mindre pr hkr och år.
Tarifferna för lantbruksabonnenter äro byggda på
samma grundval som städernas. Man skiljer på 12
klasser eller storlekar för gårdar, för vilka betalas olika
anslutningsavgifter, nämligen mellan 1 doll. och 13,2
doll. pr månad. Härtill kommer förbrukningsavgiften,
som i detta fall beräknas efter en Wright’s tariff på så
sätt, att för de första 14 timmarna pr månad räknas ett
högre belopp (3—7 cents) och överskottet mellan 1 och
2 cent pr kWh (10 % rabatt kontant). Kilowattbehovet
mätes icke, utan är fastställt för var och en av de 12
klasserna (0,75 till 15 kW).
TRANSFORMATOROLJANS SLAMNINGSPROBLEM.
Av ingenjör B. ANDERSON.
(Forts. fr. sid. 139.)
3. Undersökning över förmågan hos läcker att skydda
mot metallkatalys.
A. De försök, varöver utdrag lämnas i efterföljande
tabell IV, ha utförts på samma sätt som de föregående
endast med den skillnaden, att metallblecken lackerats
tvenne gånger med ett gult oljebeständigt isolerlack på
nedan angivna sätt, varjämte upphettningstiden varit 1
mån. i stället för 14 dagar vid föregående försök.
Omedelbart efter angivna ytbehandlingar ha me-
tallblecken neddoppats i lacket. Lacköverskottet har
därefter fått avrinna 2 tim. vid rumstemperatur för
erhållande av ett jämnt lackskikt, varpå lacket
ugnstorka ts 1 dygn vid 90°. Härefter har förnyad lackering
skett, varvid dock lacköverskottet fått avrinna från
blecken i motsatt riktning i avsikt att erhålla fullt tät
och jämntjock beläggning. Lackskiktens tjocklek har
uppmätts till 0,035 mm.
I de fall lackerat glas använts, har lackeringen
anbragts på själva glaskärlens botten på liknande sätt som
ovan angivits.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
