Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9. 1 sept. 1928 - Transformatoroljans slamningsproblem, av ingenjör B. Anderson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’{!■ nov. 1928
ELEKTROTEKNIK
161
tidigt och den bättre oljan troligen t. o. m. tidigare,
framgår ohållbarheten av den kritiska tiden (=
upphettningstiden innan slamning börjar) såsom enda
bedömningsgrund med all tydlighet. Utgår man sålunda från
att en transformatorolja ej gärna kasseras förrän
slam-mängden uppnått minst 0.1 %, erhålles förhållandet
mellan de nämnda oljornas livslängd = 103/47. Olja VII
visar ävenledes avsevärt större livslängd vid 110° än
olja VIII i trots av att den förstnämnda börjar slamma
i varje fall dubbelt så tidigt som den sistnämnda; vid
100° är förhållandet dock omkastat, vilket visar, att
redan en ökning i provtemperaturen från 100 till 110°
är riskabel.
5. Undersökning av en ny metod för utprovning av en
transformatoroljas kvalitet med hänsyn till
motståndsförmågan mot upphettning i transformatorer och apparater.
Denna nya provmetod har baserats på förhållandena
i en krafttransformator och på den i inledningen gjorda
utredningen beträffande de synpunkter, som äro att
anlägga vid utformandet av en sådan provmetod.
Elektrolytkoppar, mjukt järn (även höglegerad
transformatorplåt), elektriskt fält samt syrgas ha alltså
medtagits såsom slamningen under upphettningen
påskyndande faktorer.
Största svårigheten har varit förknippad med
injuste-randet av den grad, varmed inverkan av dessa faktorer
kan förstoras relativt de praktiska förhållandena i
transformatorn, helst som en och samma förstoring av
samtliga faktorer eftersträvats.
Särskilt svårt är injusterandet av rätt förhållande
mellan koppar och järnareorna, vilket ju de relaterade
försöksresultaten visat vara av största betydelse.
För att lösa detta problem har igångsatts verkliga
driftförsök med transformatorer med ett antal till
raffinering och råmaterial helt olika transformatoroljor, vilka
oljor samtidigt undersökts enligt den nya provmetoden i
apparater med olika förhållanden mellan järn och
koppar. Speciellt har använts-tvenne utföranden, i det
följande betecknade med 1 (se fig. 1) och 2 (se fig. 2), den
första med förhållandet koppar till järn = 4/i och för
den senare = 1/3; ävenså har ett tredje utförande 1 b
(se fig. 3), provats med förhållandet — 3/i.
Totala areorna äro för desamma:
f" Apparat Koppararea Järnarea
em! cm2/cm3 olja ein? cm’lcmi olja
1 100 1,5 25 0,38
1 b 75 1,1 25 0,38
2 25 0,38 75 1,1
Oljemängden = 60 gr.
/zs ’So /7f 200
UPPHETTM/NCST/D / T/rtn*>G.
Fig. 4 a. Kurvor över slammängden som funktion av upphettningstiden
vid olika upphettningstemperaturer.
För de använda försökstransformatorerna, varom
närmare i det följande, äro metallareorna ungefärligen de
följande, varvid för lindningarna endast ytterytan av
spolarna medräknats, dock med hänsyn tagen till
yt-förstoringen genom trådens rundning:
Koppararea, lackerad, för
lindn. (varma) ...... 30 000 cm2 = 0,27 cm2/cm3 olja
Koppararea, blank, för
kyispiralen (kall) ____ 2 500 „ = 0,023 „ „
Koppararea, total ...... 32 500 „ = 0,30 „ „
Järnarea, blank, för
kärnan (varm) ____• •____ 7 500 „ == 0,068 „ „
Järnarea, lackerad, för
plåtlådan, (kall) ..... 150 000 „ = 1,46 „
Järnarea, total ........ 157 500 „ = 1,53 „ „
Förhållande varm koppararea till varm järnarea =
30 000 __ 4
7 500 T
Förhållande total koppararea till total järnarea =
32 500 _ 1
157 500 ’ 5
Ur dessa data kan ytförstoringen av katalysatorerna
1 apparat 1 och 1 b uppskattas till 5 ggr, om hänsyn
endast tages till de varma metallytorna i en transformator,
varvid alltså även förhållandet mellan koppar och
järnareor i apparat och transformator bliva nära
överensstämmande.
På samma sätt kan ytförstoringen härav för apparat
2 beräknas till 1,3, om hänsyn tages till de totala
kopparytorna i transformatorn och förhållandet mellan dessa
och de effektiva järnytorna antages vara. 1/3.
De i det följande relaterade driftförsöken ha visat
så god överensstämmelse med prov vid 100° under 100
tim. i apparat 1, att 100° temperatur och utföringsform
1 antagits såsom den normala för provmetoden.
Det elektriska fältet har ej ansetts rådligt att öka
utöver det i en transformator förekommande (= c:a 10
kV/cm) med hänsyn till risken för glimning i olja eller
syrgas; fältet uppkommer mellan de som tvenne
koncentriska cylindrar utbildade metallkatalysatorerna.
Som oxiderande medel användes av i inledningen
nämnda skäl syrgas i överskott, vilken ledes genom oljan
genom ett centralt rör, som samtidigt tjänstgör som
hållare för den inre cylindern. Detta rör är utfört
försilvrat, då rent silver visat sig vara utan inflytande på
slamningen. Härigenom behöver ej särskild hänsyn
tagas till denna rent konstruktiva del. Metallrör
användes nämligen i stället för glasrör (med en i detta gående
tilledning för högspänningen) till förhindrande av
jonisering av gasen.
Vid så gott som alla andra provmetoder användas
förhållandevis stora oljemängder (200—1 000 gr),
varigenom man vid fastställandet av de bildade
reaktionsprodukterna tvingas att endast uttaga en del av
provkvantiteten för att ej bestämningen skall bliva allt för svår,
tidsödande och dyrbar. Då emellertid under oxidations-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
